Harry Potter and the Order Of the Phoenix

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Genre: Ungdom, Fantasy, Äventyr
Antal sidor: 766
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Översättning: -
Serie: Harry Potter #5
Utgivningsår: 2003 (min 2003)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 17 april 2017
Betyg: 5


Baksidetext: Dumbledore lowered his hands and surveyed Harry though his half-moon glasses. 'It is time,' he said, 'for me to tell you what I should have told you five years ago, Harry. Please sit down . I am going to tell you everything.'
    Harry Potter is due to start his fifth year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. He is desperate to get back to school and find out why his friends Ron and Hermoine have been so secretive all summer all summer. However, what Harry is about to discover in his new year at Hogwarts will turn his world upside down...

This is a gripping and electrifying new novel, full of suspense, secrets, and - of course - magic, from the incomparable J.K. Rowling

Min kommentar: Det här är tydligen den tjockaste boken i hela serien, och för min del så är 766 sidor i mesta laget. Men jag lät inte detta avskräcka mig, vilket jag är glad för.

I den här boken märker man att Harrys vrede växer sig starkare och starkare och han känner sig mer missförstådd än tidigare. Den här boken är fylld av fruktan inför att Voldemort kommer tillbaka när som helst.

I Harry Potter and the Order of the Phoenix får vi lära känna flera nya personer, men den som etsat sig fast hos mig är Dolores Umbridge. En riktigt otäck människa som tillhör skaran på trolldomsministeriet, som envist hävdar att Voldemort INTE är tillbaka. Dolores börjar som lärare i försvar mot svartkonster, men snart har hon fått befogenhet att utföra inspektioner av andra lärare, hon får Dumbledore avskedad och sig själv satt på posten som rektor! Det är få karaktärer som jag verkligen avskyr under och efter att ha läst en bok, men Dolores avskyr jag verkligen.

Trots den allt mer mörka stämningen i boken så får Rowling med modigt trots, godartade uppror och humor. Jag fnissar alltjämt åt Fred & George's påhitt... Slutet får mig att nästan börja gråta. Jag får en helt annan inblick i Harrys förutbestämda öde...

Harry Potter and the Goblet of Fire

Bilden hittade jag på Google

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Genre: Ungdom, Äventyr, Fantasy
Antal sidor: 636
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Översättning: -
Serie: Harry Potter #4
Utgivningsår: 2000 (min: 2004)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 5 mars 2017
Betyg: 4

Baksidetext: When the Quidditch World Cup is disrupted by lord Voldemort's rampaging supporters and the resurrection of the terrifying Dark Mark, it is obvious to Harry that, far from weakening, Voldemort is getting stronger. The ultimate signal to the magic world of Dark Lord's return would be defeated of the one and only survivor of his death curse, Harry Potter. So when Harry is entered for the prestigous yet dangerous Triwizard Tournament he knows that rather than win it, he must get through the tasks alive.

Min kommentar: Ännu en mycket bra bok av J.K. Rowling. I den här boken börjar det hända saker på allvar och serien tar rejält med fart. Ändå hade jag lite svårt att komma igång att läsa boken och att få in läsflytet. Jag kan tänka mig att det berodde på storleken på boken. 636 sidor är i mastigaste laget för mig. Och är den då på engelska dessutom. Boken är inte på något sätt dålig, och när vi kommer till delarna som handlar om trekampen så är det riktigt riktigt spännande. Slutet är så ruskigt bra och spännande att pulsen ökar. Boken saknar inte humor, även om det är ännu lite mörkare i den här boken än de tidigare...

Det enda som drar ner betyget på boken är att den är så tjock. Den, liksom de andra böckerna om Harry Potter, passar alla, oavsett om du är 12-13 år eller som i mitt fall alldeles strax 40!

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Genre: Ungdom, Äventyr, Fantasy
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Översättning: -
Serie: Harry Potter
Utgivningsår: 1999 (min utgåva 1999)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket
Utläst: 4 februari 2017
Betyg: 5

Baksidetext: Harry Potter, along with his best friends, Ron and Hermoine, is about to start his third year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. Harry can't wait to get back to school after the summer holidays. (Who wouldn't if they lived with the horrible Dursleys?) But when Harry gets to Hogwarts, the atmosphere is tense. There's an escaped mass murderer on the loose, and the sinister prison guards of Azkaban have been called in to guard the school...
     A fantastic new story featuring Harry and his friends from the spellbinding J.K. Rowling.

Min kommentar: Den här gången tog det lite lite tid innan jag fick in flytet i läsningen av boken. Jag vet inte vad det beror på. Men rätt var det var så flöt det på, och jag ville inte lägga ifrån mig boken. Varje gång jag läst en bok så tänker jag, att det kan ju inte bli mörkare, tyngre stämning än vad det var i den här boken. Men, jag borde veta bättre. För det blir det...

Boken tar sin början på sommarlovet mellan andra och tredje året på Hogwarts. Det är inget roligt sommarlov, och det är inte bättre än att Harry faktiskt flyr från Dursleys... Då han använt magi inför mugglare är han säker på att han kommer att bli relegerad från Hogwarts. Men, till hans stora förvåning, så verkar man se mellan fingrarna på detta tilltag. Varför får vi snart veta...

En massmördare vid namn Sirius Black, har rymt från det beryktade fängelset Azkaban, och sägs nu vara på jakt efter Harry Potter. För att skydda Hogwarts, och kanske framför allt Harry så tar man till dementorer som vakter på Hogwarts. Dementorerna, som är riktigt, otäcka, ska även försöka fånga Sirius Black om han kommer till Hogwarts.

I den här boken får vi lära känna några av James och Lilys (Harry Potters föräldrar) vänner och fiender, och vi får veta mer om vad som hände när James och Lily dog. Det är flera vändningar i boken som jag inte riktigt väntat mig (och då har jag ju ändå sett filmen), och slutet var både oväntat och självklart!

Harry Potter and the Chamber of Secrets

Författare: J. K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Genre: Barn- och ungdom, Äventyr, Fantasy
Antal sidor: 251
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Översättning: -
Serie: Harry Potter #2
Utgivningsår: 1998 (min upplaga 2004)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 21 januari 2017
Betyg: 5

Baksidetext: Harry can't wait for his holidays with the dire Dursleys to end. But a small, self-punishing house-elf warns Harry of mortal danger awaiting him at Hogwarts School. Returning to the castle neverthless, Harry hears a rumour about a chamber of secrets, holding unknown horrors for wizards of Muggle parentage. Now someone is casting spells that paralyse people, making them seem dead, and a terrible warning is found painted on the wall. The chief suspect - and always in the wrong place - is Harry. But something much darker has yet to be unleashed.

Min kommentar: Redan i andra boken så är det en mycket mörkare stämning i den första. Man anar att det inte bara är "guld och gröna skogar" i trollkarlsvärlden. Tänk så mycket som kan hända på ett år.

Harry genomlider ett sommarlov på Privet Drive 4, och kan inte komma tillbaka till Hogwarts snabbt nog. Men, han blir varnad för att komma tillbaka till Hogwarts, då han kan bli dödad om han återvänder dit... Efter att ha blivit räddad av Fred, George och Ron Weasley, och ha tillbringat sista delen av sommarlovet hos dem, så återvänder Harry till Hogwarts. På ett mycket spektakulärt sätt...

Det dröjer inte länge förrän det börjar hända otäcka saker på Hogwarts, och även om jag inte är "rätt" målgrupp från början, och jag vet vad som händer (jag har ju sett filmen), så är jag på helspänn. Pulsen går upp. Jag måste veta hur det går. Då har man lyckats som författare.

Vad är det som händer på Hogwarts egentligen? Vem har öppnat Hemligheternas kammare? Vad finns där? Är det någon som går säker?

Nu känner man ju till miljöerna på Hogwarts och man är verkligen med där på skolan. Vi får lär känna ett par nya karaktärer, t.ex. Gilderoy Lockhart, Lucius Malfoy och husalfen Dobby! Det ska bli spännande att fortsätta resan med Harry, Ron, Hermione och alla de andra på Hogwarts.

Harry Potter and the Philosopher's Stone

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Genre: Barn- och Ungdom, Fantasy
Antal sidor: 223
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Översättning: -
Serie: Harry Potter #1
Utgivningsår: 1997 (min upplaga 1997)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 14 januari 2017
Betyg: 5

Baksidetext: Harry Potter thinks he is an ordinary boy - until he is rescued by a beetle-eyed giant of man, enrols at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry, learns to play Quidditch and does a battle in a deadly duel.
     The Reason...
     HARRY POTTER IS A WIZARD!

Min kommentar: Det här är faktiskt andra gången jag läser första boken om Harry Potter. Anledningen till att jag nu läser om boken är att jag bestämt mig för att läsa alla böckerna i serien. Jag har nämligen bara läst första boken i denna otroligt populära bokserie. Jag har däremot sett alla filmerna.

Även om jag först läser boken i vuxen ålder så har jag stor behållning av den. Även om boken från början var tänkt för barn- och ungdomar i 10-15-årsåldern så passar den oss vuxna. Det är en varm och ganska oskyldig bok nu, då vi får lära känna Harry, Ron, Hermoine och alla de andra. Trots att jag redan vet vad som kommer att hända så är det riktigt riktigt spännande emellanåt, och jag kan tänka mig hur det är för någon 10-12-årsåldern som läser boken för första gången (och inte sett filmen) upplever den. Jag var tvungen att läsa en sida till, och en till, och en till...

Jag tycker J.K. Rowling har lyckats med att ge oss en inblick i hur det är på en trollkarls- och häxskola! Vad jag inte visste innan var att även om man är född i en s.k. mugglarfamilj, så kan man vara trollkarl/häxa. Då jag inte fick något brev från Hogwarts när jag fyllde 11 år, så kan jag ju konstatera att jag inte är någon häxa...

Har du inte läst Harry Potter-böckerna, så gör det. Du kommer inte ångra dig. Jag valde och kommer att fortsätta att läsa de här böckerna på engelska. Detta för att inte förlora något i en översättning. För det gör man alltid. Oavsett vilken bok det är, så är alltid originalspråket bäst.

Harry Potter and the cursed child

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the cursed child
Genre: Fantasy, Ungdom
Antal sidor: 352
Originalspråk: Engelska
Översättning: -
Serie: Harry Potter #8
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 1 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Eighth story. Nineteen years later.

Min kommentar: Så här är det. Jag har INTE läst alla Harry Potterböcker sedan tidigare. Jag har faktiskt bara läst den första boken, och detta i en av de två bokcirklarna jag är med i. Planen har sedan dess varit att läsa alla Harry Potterböcker, men det har kommit så himla mycket emellan. Men, jag har sett alla filmerna. Flera gånger om. När jag fick veta att den här åttonde storyn skulle komma så ville jag självklart läsa den. Samtidigt så ville jag läsa de andra böckerna innan. Men, jag kunde inte hålla mig. Så alltså har jag läst den åttonde Harry Potterboken.

Då den bara finns på engelska i nuläget så var valet inte så svårt, men jag hade valt engelska oavsett, för jag rätt säker på att de här böckerna ska läsas på originalspråket.

Den här berättelsen är inte skriven som en bok, utan det är faktiskt ett manuskript till en pjäs vi läser. Pjäsen spelas för fullt i London. Det var lite ovant i början att läsa ett manuskript/en pjäs, men jag kom ändå in i det ganska fort. I och med de små anvisningarna inför varje ny scen så såg jag ändå framför mig de olika miljöerna och karaktärerna. Och det var ett kärt återseende.

Det är ett högt tempo igenom hela boken, och det är ju inte så konstigt eftersom det vi läser är själva pjäsen. Det finns liksom ingen tid/plats för några lugnare partier. Boken är inte svårläst, utan jag hade läst klart den på ett dygn. Jag ville ju så klart veta vad som händer...

I den här boken är det inte Harry som är huvudpersonen, utan hans son Albus Severus Potter. Han har, liksom sin nyvunna vän Scorpius, inte så lätt på Hogwarts. De har båda svårt att motsvara förväntningarna på dem, med tanke på vem deras fäder är. Scorpius är son till Draco Malfoy.

Man behöver ha läst de tidigare böckerna eller åtminstone sett filmerna för att hänga med i den här storyn.

Idén att lägga storyn 19 år framåt i tiden (egentligen bara fortsätta där sista boken slutar) är helt rätt. Men, jag tycker det är rätt så schablonaktigt att Harry är en obekväm pappa, Ron säljer skämtartiklar och är allmänt omogen och pinsam. Hermoine är självklart trolldomsminister. Det var inga höga odds på detta precis. Men, ändå, så gillar jag boken, och skulle gärna vilja se pjäsen!

Nyckeln

Titel: Nyckeln
Språk: Svenska
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Genre: Roman, Ungdom, Fantasy
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: Ljudbok, ca 26 timmar
Inläsare: Julia Dufvenius
Baksidetext: Slutet närmar sig i Engelsfors. Det har knappt gått en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal. De utvalda får ingen tid att återhämta sig. Snart vänds deras värld upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut, och De utvalda kan bara vara säkra på en sak - allt kommer att förändras.
Nyckeln är sista delen i Engelsforstrilogin.

Min kommentar: Nu har även jag läst klart sista boken i Engelsforstrilogin. Eller läst har jag ju inte gjort. Jag har lyssnat. För jag tyckte att redan bok två var lite för tjock för att jag skulle orka hålla den när jag läser. Och hur skulle jag orka bära med den i jobbväskan för att läsa på bussen och på rasten? Så del två och tre har jag då lyssnat på.

Och vad ska man säga? Det är ju alltid lite jobbigt att ta tag i sista delen. Ska man få ihop slutet? Jag var så klart nyfiken på hur det skulle gå för De Utvalda. Både som "vanliga" tonåringar med allt vad det innebär och som häxor, som ska rädda världen från apokalypsen (gud vilket svårt ord att skriva). De har en del problem att brottas med om man säger så. Men jag gillar sista delen. Och jag är inne på samma spår som flera andra, de bästa delarna är när man får en inblick i det "vanliga" hos personerna. Alltså inte när det är en massa magi inblandat.

I sista delen får man svar på flera frågor från del 2. Karaktärer som man trodde var borta ur leken kommer tillbaka. Vissa ställer till det... Kapitlen med Gränslandet är nytt, och spännande. Det ger en helt annan dimension. Här får vi följa de döda i serien. Även här knyts trådar samman.

Jag måste ju nämna något om karaktärerna. Tidigare har jag hållt Minoo lite av en favorit. Men, hon blir faktiskt omsprungen av Anna-Karin i den här boken av mig. Hon har vuxit från bok till bok.

Men till slutet. Det var lite av ett antiklimax. Jag hade nog förväntat mig en stor maffig slutstrid... Men samtidigt är det ett bra slut, värdig trilogin.

Måste dock erkänna att jag inte alltid hängde med i svängarna, då jag kanske inte hade 100% fokus när jag lyssnade. Stod jag till exempel och diskade samtidigt som jag lyssnade på boken så kunde det hända att jag under ett par minuter inte riktigt hörde vad Julia läste, så därför kunde jag stå där helt plötsligt och komma på mig själv tänka: vad hände nu? Hur kommer det här sig? Hur länge har jag inte "lyssnat"? Vem vet, jag hade kanske reagerat likadant om jag läst boken. Men det var ett par vändningar i historien som jag inte väntat mig. När jag liksom var tvungen att lyssna om igen, bara för att komma på att jag faktiskt hört rätt.

Julia Dufvenius gör återigen ett mycket bra jobb som inläsare. Hade det inte varit för henne, är jag inte säker på att jag orkat lyssna klart på böckerna.

Den avslutande delen av Engelsforstrilogin får även den en 4 i betyg!

Eld

Titel: Eld
Språk: Svenska
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Genre: Roman, Ungdom
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: Ljudbok, ca 20 timmar
Inläsare: Julia Dufvenius
Baksidetext: De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Och det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.
Eld är den andra delen i Engelsfors-trilogin.

Min kommentar: Det här är då andra delen i den s.k. Engelsforstrilogin. Då jag gillade första delen - Cirkeln, så var jag ju tvungen att ge mig i kast med del två. Men kanske 50-60 sidor in i boken hände något. Jag orkade inte läsa mer. Jag var inte sugen helt enkelt. Efter att knappt ens ha tittat på boken i lite drygt en veckas tid så tog jag beslutet att låna den som ljudbok. För om inte annat så är den tung att hålla. Så sagt och gjort, jag tog en tur till bibblan och en vecka senare hade jag lyssnat klart på boken.

Och den är bra. Den är faktiskt bättre än första boken. I den här boken får man en ny fiende att slåss mot, och den här gången är fienden inte bara en person. Vi kommer De utvalda lite närmare och man får veta mer om de utvalda. Vi förstår dem lite mer. De utvalda utvecklar sina krafter. Trots att jag faktiskt inte orkade läsa klart boken utan valde att låna den som ljudbok istället så är det en riktig bladvändare. Jag ville inte sluta lyssna.

Författarna gör ett bra jobb med miljöbeskrivningarna. Jag vill åka till Engelsfors. Jag vill se hur det ser ut i verkligheten. Men, det blir ju svårt, då platsen inte finns på riktigt. Och tur är väl kanske det ändå trots allt.

Har du inte läst Engelsforstrilogin. Gör't. Jag lyssnar nu på sista delen och häromdagen höll jag på att missa bussen till jobbet. Nej, jag är inte så modern än att jag har Storytel...

En sak till. Julia Dufvenius är en ruskigt bra uppläsare!

Cirkeln

Titel: Cirkeln
Språk: Svenska
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Genre: Skönlitteratur, Roman, Ungdom, Fantasy
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 520 sidor
Baksidetext: Apokalypsen börjar i Bergslagen.
     Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte överleva.
     Cirkeln är första delen i en trilogi

Min kommentar: Det här är ännu en bok som jag sneglat på ett tag, då den hyllats varmt i diverse bokbloggar. Jag har delvis dragit mig för att läsa den då det är en ungdomsbok, och dels för att den är just hyllad... Nu vet jag att man inte ska stirra sig blind på hur en bok en kategoriserad, för vem har sagt att en "ungdomsbok" inte passar en vuxen. Se på "Boktjuven", den är ju klassad som ungdomsbok, och jag tokälskade den. Jag kunde inte se att den skulle vara just en ungdomsbok.

Den här boken klassas även som fantasy, och har väl sagts vara en svensk version av "Harry Potter". Jag har inte läst alltför mycket fantasyböcker, däremot tokälskar jag Harry Potterfilmerna och Sagan om ringen-filmerna. Så jag är inte helt främmande för fantasy.

Dock tokälskar jag inte Cirkeln. Men jag tycker heller inte att den är dålig. För den är bra skriven, och den är spännande. Jag kan ju säga att jag läste ut boken på två dagar! Men, det var väldigt mycket ungdom över den. Den var lite, ja vad ska jag säga "naiv", samtidigt som jag ju drogs in handlingen väldigt väldigt snabbt.

Jag har redan nu reserverat del 2 (Eld) på biblioteket, och ser fram emot den läsningen! För jag måste bara få veta hur det går för De Utvalda, i Engelsfors.

Och nej, jag tycker inte att den liknar "Harry Potter" nåt nämnvärt...

Betyg: 3

Var är Jane Eyre?

Titel: Var är Jane Eyre (The Eyre Affair)
Originalspråk: Engelska
Författare: Jasper Fforde
Översättare: Ia Lind
Genre: Fantasy
Utgivningsår: 2001 (2006 svensk översättning)
Antal sidor: 359
Baksidetext: Året är 1985, platsen är England. Krimkriget pågår fortfarande, tidsresor är vardagsmat och klonade dronter finns i var mans hem. Här tar man litteratur på blodigt allvar: gatustrider utkämpas mellan militanta Shakespearetolkare och Marlowanhängare.
     Torsdag Nesta är kriminalare vid Litteraturroteln i London. När superskurkan Acheron Hades stjäl ett värdefullt originalmanuskript av Charles Dickens blir hon involverad i utredningen. Plötsligt upptäcker man att Mr. Quaverley i Dickens roman är utplånad i alla senare utgåvor och strax därefter finner man honom mördad. Riktigt allvarligt blir det när Jane Eyre kidnappas. Det mäktiga Brontësällskapet rasar och upploppsstämning sprider sig i landet.
     Torsdag blir tvungen att själv bege sig in i Brontës roman för att förhindra att kaos utbryter.

Var är Jane Eyre? är skriven i samma anda som Liftarens guide till galaxen. Den har legat på New York Times bästsäljarlista och blivit en kultbok i hela världen. Detta är den första boken i en serie av fyra om litteraturkriminalaren Torsdag Nesta.

Min kommentar: Den här boken upptäckte jag på en bokblogg som jag började följa för ett tag sedan, och blev sjukt nyfiken på den. Vad jag inte hade koll på förrän jag egentligen fick den på bibblan, var att det är en fantasybok. Jag måste erkänna att jag hade lite svårt för boken i början och att man kan förflytta sig genom tid och rum, dronter är husdjur och man flyger zeppelinare istället för flygplan osv. Men, så fort jag liksom släppte det där "overkliga/ossanolika" så gillade jag boken mer och mer. Och jag ville egentligen inte boken skulle ta slut. Så vilken tur då att det ytterligare böcker i den här serien!
Betyg: 4