Skinnarmo och Nordostpassagen

Titel: Skinnarmo och Nordostpassagen
Språk: Svenska
Författare: Ola Skinnarmo och Johan Tell
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 240 sidor
Baksidetext: Ola Skinnarmo gav sig 2009 iväg på sin hittills längsta expedition - genom Nordostpassagen. 130 år tidigare var Adolf Erik Nordenskiöld den första i världen som tog sig genom dessa okända vatten. Sedan dess har ingen svensk gjort om bedriften - förrän nu. Vi får följa Ola och hans besättning på deras dramatiska seglats genom världens mest svårtillgängliga vatten. Parallellt skildras Nordenskiölds nästan osannolika upptäcktsfärd. Boken är också en storslagen skildring av Arktis, en hotad livsmiljö för fåglar, delfiner, valrossar och isbjörnar.
     Boken, som är rikt illustrerad med både nytagna och historiska bilder, vänder sig till läsare i alla åldrar som älskar äventyr och starka naturupplevelser. Med boken följer en dvd med en specialproducerad dokumentärfilm om hela seglatsen.

Min kommentar: Det där att följa i någons fotspår är lite häftigt. Även om jag kanske inte skulle våga mig på det som Skinnarmo gör. Jag älskar konceptet i boken; att Skinnarmo varvar med "information" om sin pågående expedition, med text om Nordenskiölds, och så får man helt plötsligt en insikt i skillnaderna och likheterna med expeditionerna. De där små anekdoterna från andra expeditioner gör det hela ännu lite bättre. Och bilderna. Underbara bilder. Både från Skinnarmos och från Nordenskiölds expeditioner.

Skinnarmo kan konsten att ge berättelsen liv. Eller vad sägs om följande text: "Denna världens största isbrytare lösgör sig ur dimman, gör en gir, saluterar oss med mistlurar som skulle kunna blåsa pälsen av en mammut och tar på nytt kurs mot sitt följe. Vi saluterar så gott vi kan med vår billiga tryckluftstuta från Clas Ohlsson. Det är tveksamt om Dimitry hör något, men jag ser honom vinka från bryggan trettio meter ovanför oss." Fatta vilken jätteisbrytare om dess mistlurar skulle blåsa pälsen av en mammut. De var ju inga små djur direkt...

Den här, liksom Olas tidigare böcker kan jag varmt rekommendera!

Skinnarmo Ensam mot Sydpolen

Titel: Skinnarmo Ensam mot Sydpolen
Språk: Svenska
Författare: Ola Skinnarmo och Johan Tell
Utgivningsår: 1999
Antal sidor: 168 sidor
Baksidetext: Vintern 1998 gav sig 26-årige Ola Skinnarmo ut på sitt livs största äventyr. Som förste svensk och den yngste någonsin skulle han ensam skida till Sydpolen utan i förväg utlagda matdepåer. Framför honom låg 120 ödsliga mil av kyla, blåst och ändlösa vidder. Han hade ingen annat att förlita sig på än sig själv och sina psykiska och fysiska krafter.
     Berättelsen om hans 47 dagar långa äventyr är en otroligt spännande läsning. Vi får ta del av hans många strapatser - snöstormarna, de farliga glaciärsprickorna, ensamheten - men vi bjuds på samtidigt på många roliga historier och anekdoter om alltifrån skavsår till mathallucinationer och hygienproblem.

Journalisten Johan Tell har i samarbete med Ola Skinnarmo skrivit en oförglömlig bok om en "vanlig svensk" som bejakade sina drömmar och blev en orädd äventyrare.
     Ola Skinnarmo satsade alt och den 20 december 1998 stod han också vid sina drömmars mål: Sydpolen!
     Vi har alla något att lära av hans historia.

Min kommentar: Det här är faktiskt en bok jag har funderat på att läsa ett bra tag. Men, det har ju kommit en massa andra böcker emellan. Och en rejäl svacka.

Det här är en mycket lättläst bok. Ola berättar tar oss med sitt äventyr mot Sydpolen, men samtidigt så berättar han om tidigare äventyr han varit med om. Jag tycker att man väver in gamla äventyr med den här expeditionen på ett bra sätt. Jag gillar att man liksom väver in hur han kom på idén, planeringen inför genomförandet och genomförandet på ett bra sätt i berättelsen om jakten på att skida till Sydpolen.

Som det står på baksidan av boken så delar Ola med sig av lite anekdoter, och min favorit var väl föga förvånande när han berättar hur han gjorde "nummer ett" och "nummer två". Och nej, jag tänker så klart inte tala om för er här. Ni ska ju läsa boken. Frågan jag ställer mej är hur han laddade sin lilla bärbara dator, sina kameror och så vidare. Genom solceller på något vis?

Även om jag visste hur det skulle gå, eftersom jag läst baksidetexten, så var jag tvungen att vända blad för att se om han skulle klara det eller. Och det ville sig inte bättre än att jag läste ut boken på ca två timmar! Här i boken finns även härliga bilder från expeditionen.

Vi får även veta vilken packning han hade med sig och en liten "dag för dag-rapport".

Skinnarmo i Shackletons spår

Titel: Skinnarmo i Shackletons spår
Språk: Svenska
Författare: Olas Skinnarmo och Johan Tell
Utgivningsår: 2004
Antal sidor: 221  sidor
Baksidetext: 1914 gav sig Ernest Shackleton ut på en upptäcktsresa där han skulle bli den förste som korsade Antarktis. Men fartyget Endurance frös fast och krossades av isen.Istället för en upptäcktsresa blev detta tidernas största överlevnadsbragd. I över 500 dygn kämpade Shackleton och hans män mot isen, havet, bergen, kylan och hungern.
     Ola Skinnarmo har nu följt i Shackletons spår och tar oss med på en dramatisk och gripande resa. Boken innehåller ett femtiotal unika bilder från Shackletons expedition samt mängder av storslagna bilder från Ola Skinnarmos äventyr.

Min kommentar: Vid första anblicken av den här boken så tänkte jag, inte en tjock bok igen med en himla massa text... Men, det är inte så jättemycket text. Däremot väldigt många fina bilder. Både från Shackletons expedition och från Skinnarmos. Textmässigt så får vi följa både Shackleton och Skinnarmo, vilket jag gillar skarpt. Det är spännande att läsa om både likheter och skillnader mellan de båda expeditioner. Och en sak ska man veta, att även om vi idag har helt andra tekniska förutsättningar, så är det en sak som vi inte kan styra över, och det är vädret. Så det spelar liksom ingen roll om vi har kläder anpassade för vädret, gps:er, satelliter och allt vad det är, för när det snöar och blåser storm så kan vi liksom inget göra, mer än att vänta ut det hela...

Det här är helt klart en läsvärd bok. En sak som jag gillade var att jag faktiskt sett Shackletons "dokumentär"film från Enduranceexpeditionen, vlket gjorde att jag såg scenerna framför mig som det står om i boken!