Britt-Marie var här

Bilden hittade jag på Google

Författare: Fredrik Backman
Titel: Britt-Marie var här
Genre: Drama
Antal sidor: 359
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Britt-Marie var här
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min 2015)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2017
Betyg: 4,5

Baksidetext: Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.
     Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

Min kommentar: Den här boken hittade jag väldigt lämpligt i en bokbytarhylla på hotellet på Gran Canaria då jag precis läst ut "Min mormor hälsar och säger förlåt".

I den här boken får vi veta vad som händer Britt-Marie efter att hon lämnat sin man Kent. Det är Britt-Marie i "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag har en helt annan syn på Britt-Marie nu än första gången jag träffade henne, och jag håller med henne gällande besticklådan. Självklart är det gafflar, knivar, skedar som gäller.

I den här boken är det många tragiska livshändelser som vi får ta del av, men trots detta är det på många ställen jag fnissar högt. Det är dock lite väl tillrättalagt emellanåt, som hur Britt-Marie kommer överens med precis alla. Det tar lite olika lång tid bara...

Det är en bra bok och man känner verkligen igen Fredrik Backmans stil, men av de tre böcker jag läst av Fredrik så är det här den svagaste. Den får en fyra (ändå), så det är verkligen ingen dålig bok. Fredriks styrka är tycker jag det att han lyckas spela an på så många känslor i en och samma bok. Ofta kommer den nya känslan som en käftsmäll.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Bilden hittade jag på Google

Författare: Fredrik Backman
Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Genre: Drama
Antal sidor: 448
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2013 (min 2014)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2017
Betyg: 4,5

Baksidetext: Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är Elsas bästa, och enda, vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna, till Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas. För där är alla annorlunda och då behöver ingen vara normal.
     Så när mormor dör och efterlämnar en serie brev, med ursäkter till människor hon gjort illa, blir det början på det största äventyret. Det leder Elsa till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar. Men också till sanningen om sagor och kungariken, och en mormor olik alla andra.

Min kommentar: Den här boken har jag haft i min bokhylla ett tag. Jag har dock dragit mig för att läsa den här boken, då jag fullkomligt älskade "En man som heter Ove", och jag var rädd för att bli besviken. Att den här boken inte skulle vara lika bra. Men, jag hade ingenting att oroa mig för.

Jag hade dock lite lite svårt att komma in i boken, då det var väldigt många karaktärer att hålla koll på, framför allt i Landet-Nästan-Vaken. Men efter kanske en tredjedel så började jag ana sammanhangen och få koll på karaktärerna. I början fnissade jag högt åt alla tokigheter som Elsas mormor gjorde, men så helt plötsligt så var det som att få ett slag i magen. Jag börjar gråta.

Sedan fortsätter boken så här, det är roligt, stor igenkänning bland karaktärerna som bor i huset, och så är det helt plötsligt sorgligt.

Jag älskar hur människorna växer fram under bokens gång och man förstår varför mormor agerade som hon gjorde, hur grannarna blir helt andra personer när Elsa lärt känna dem.

När boken är utläst är det många känslor på en och samma gång. Personer jag retat mig på tycker jag synd om. Jag älskar Elsa, hennes relation till mamma, pappa och deras nya partners...

Det är ingen uppföljare till En man som heter Ove, utan är helt fristående. Men, stilen är densamma. Så gillar man En man som heter Ove, kommer man gilla den här boken!

En man som heter Ove

Titel: En man som heter Ove
Språk: Svenska
Författare: Fredrik Backman
Genre: Skönlitteratur, Roman, Humor
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 347 sidor
Baksidetext: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Min kommentar: Den här boken har jag hört så mycket bra om. Men har ändå dragit mig för att läsa den. Det är ju det där med tokhyllade böcker. Är den så bra som alla säger? Men när en kollega på jobbet kom med boken en dag så var jag ju "tvungen" att läsa den. Jag hade förväntat mig en bok liknande "Hundraåringen..." (som så många andra vad jag förstått), men den var inte som "Hundraåringen". Jag var tämligen säker på att jag skulle gilla bittra (eller är han det?) Ove som går runt i villakvarteret och tror han äger detsamma! Det är nånting med griniga gubbar! Och, som jag misstänkte så fattade jag tycke för Ove. I början såg jag till och med Ove i en av mina "kollegor". Jag kan erkänna att jag har vissa av Oves drag, så det kanske är därför jag gillar honom.

Vad jag inte hade räknat med var att den bitvis faktiskt var sorglig. För det är den. Jag kom på mig själv med att jag fick torka tårarna. Men, den är också väldigt rolig! Jag kom ju även på mig själv att skratta högt!

Den här boken är helt klart en av årets bästa läsupplevelser, och jag undrar nu varför jag väntat så länge med att läsa den! Har du inte läst den? Do it!

Betyg: 5