Sameland

Titel: Sameland
Språk: Svenska (Norska)
Författare: Magne Hovden
Översättare: Niklas Darke
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2012)
Antal sidor: 249
Baksidetext: Welcome to Sameland! Live like a same!
     Leif och Roy jobbar på posten i Nordnorge. De är två riktiga "losers" med lika stor förkärlek för chips och varmkorv som orealistiska drömmar om ett annat och mycket bättre liv.
     En dag får de en lysande idé: varför inte skapa ett ett slags nordnorskt Disneyland? Men i stället för sagodjur, slott och prinsessor skulle du kunna visa upp renar, kåtor och samer och locka dit massor av täta, japanska turister.
     Övertygade om det genialiska i sin idé sätter de glada i hågen igång med att förverkliga den, utrusta den med renskinn, rysk smuggelsprit med enbär och karamellfärg, samt en stor portion naiv optimism.
     Men allt går inte som planerat. Hämndlystna finnar, en flaggstångsstjälande samehatare, nåjden Fredrik som gillar att klä sig i klänning och en kollega som tänker råna en värdetransport finns bland de människor som Roy och Leif möter på sin väg mot målet.

Min kommentar: Det här är en lite smårolig bok om Leif och Roy, som inte direkt trivs på sitt jobb på posten utan försöker hela tiden hitta andra sätt att bli rik på. Man har testat olika projekt tidigare men inget av dem har lyckats. Men, så kommer de ju på den briljanta idén med Sameland... Det är bara det att de egentligen inte har en aning om vad det innebär att vara eller leva som en same. Men vad spelar det för roll? De känner ju en same. Man kan hyra renar. Och man kan ju sno ett par kåtor... Och får man bara turisterna lite småfulla, så märker de inte att allt är helt rätt...

Jag gillar idén med boken. För jag jobbar inom turismbranschen och även om det var några år sedan nu så skrev jag en uppsats i skolan om samerna. Och med detta vill jag inte påstå att jag är någon sameexpert. Nej långt ifrån, men intresset för samerna och den samiska kulturen finns där hos mig...

Det här ska vara en bok med mycket humor. Men, jag kan inte påstå att jag satt och gapskrattade hela tiden. Visst finns det en del roliga sekvenser, men det är (i mina ögon) mer sorgligt. För alla karaktärer är ju loosers. Det är lite buskis över det hela, fullt med dråpliga situationer boken igenom. Och (jag vet att man inte ska börja en mening med och, men nu blev det så!) det blir lite för mycket för min smak. Men, jag småskrattade för mig själv på tåget när jag läste om Röda Kors-kursen. Ge mig ett tag så kanske jag tycker boken är riktigt rolig, men då jag läste boken på en dag så blev det kanske för mycket av det roliga. Det var väl inte meningen att jag skulle läsa den på en dag, men med totalt fyra timmars tåg- och bussåkning så blev det en del läsande...

Som ni säkert redan vet så är jag ingen som lägger så stor vikt hur språket är. Men jag kan väl säga som så att den är rappt skriven med korta kapitel och det gillar jag. Långa, tragglande kapitel är inget för mig

Betyg: 3

Månadsrapport juni och juli

Tiden går ju fort när man har roligt, sägs det ju. Och jag måste ha haft väldigt roligt eftersom jag helt missade att göra månadsrapporten för juni. Så här kommer en rapport som gäller för både juni och juli!

Fast något vidare läsning blev det förstås inte... Men nu nalkas höst och solsemester, kanske blir det lite mer läsande då! =)

Antal böcker: 5

38 Helen Fielding - Bridget Jones - Mad about the boy

39 Rachel Joyce - Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

40 Mary-Anne Shaffer - Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

41 August Strindberg - Röda rummet

42 Richard Ford - Kanada

Antal lästa sidor: 1766
Genomsnitt/dag:  29
Genomsnitt/bok: 353

Roman: 5
Klassiker: 1
Fakta: -

Bokprojektet: -
Kaosutmaningen: 2

Författare

Kvinnor : 3
Män: 2
Duo: -

Originalspråk (svenska): 1
Författare jag inte läst innan: 4
Biblioteksböcker: 4
Böcker i bokhyllan: 1

Månadernas bästa: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Månadernas sämsta: Röda rummet
Månadernas överraskning: Kanada
Månadernas besvikelse: Röda rummet
Månadernas otäckaste: Kanada

Kommentar:
Om månadernas bästa: Här hade jag förväntat mig en "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann", men upptäckte en "En man som heter Ove". Typ.

Om månadernas sämsta: Förstår helt enkelt inte riktigt storheten i den här boken. Men, nu har jag läst en August Strindbergbok. Kanske att jag måste läsa om boken ett par gånger innan jag riktigt förstår/uppskattar den.

Om månadernas överraskning: Valde den här boken efter tips från biblioteket till ena bokcirkeln. Hade ingen aning om vad som väntade i en bok med titeln "Kanada". Men vilken bok.

Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta

Om månadernas otäckaste: Det är "otäcka" människor som bor i de kanadensiska utmarkerna... Genom hela boken är det som en tryckt stämning...

Kanada

Titel: Kanada
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Richard Ford
Översättare: Nille Lindgren
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 464
Baksidetext: "Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare."
     Great Falls, Montana, våren 1960. När de 15-åriga tvillingarna Dell och Berners föräldrar rånar en bank slås barnens liv i spillror. Steg för steg följer vi föräldrarnas ödesmättade väg mot det ögonblick då det inte längre finns någon återvändo. Då den osynliga gränsen passerats kan de omöjligen gå tillbaka till det liv som varit.
     Nu försvinner all trygghet för Dell och Berner. Deras vägar skiljs åt när föräldrarna hamnar i fängelse och de fortsätter sina liv med att på olika sätt försöka förstå och förlika sig med det som hände.
     Med en kristallklar och elegant prosa ger oss Richard Ford en berättelse om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.

Bilden är lånad från Bokus.

Min kommentar: Redan i baksidetexten får vi veta att ett bankrån kommer ske och ett mord. Så egentligen är ju hela handlingen redan avslöjad. Men, ändå så är jag fast i boken från i princip första sidan. Jag måste ju veta vilka typer föräldrarna är. Vad är det egentligen som driver dem till att begå ett bankrån, och naturligtvis, hur går det för barnen? Man förstår ju direkt att sonen klarar sig i alla fall, för det är ju han som är berättaren i boken.

Det är en otroligt lättläst bok, trots sina 464 sidor, och Richard har en otrolig detaljrikedom boken igenom, men det gör det ändå inte jobbigt att läsa. Den här boken läste vi i vår lilla bokcirkel och två av oss påpekade att han (Richard) upprepar vissa saker hela tiden. Detta var dock inget som jag reagerade på i boken.

Bilden av Kanada som målas upp är väl inte direkt positiv om jag säger så. Öde städer med några få ruckel till hus utmed någon "huvudgata", mycket udda folk, där de flesta verkar vara på flykt från något. Men det finns säkert vissa provinser där det är så. Jag har ju trots allt sett på "Alaskas delstatspolis" på National Geographic... Och de miljöer och människoöden man får ta del av där alltså. Och ja, jag vet att Alaska inte är Kanada...

När vi diskuterade boken igår så kom vi fram till att det är en väldigt dyster bok. Det är någon tryckt stämning boken igenom. Så uppfattar jag det i alla fall.

Titeln i sig tycker jag är rätt så intetsägande och när U på biblioteket tipsade om den här boken var jag först väldigt tveksam. Tills hon berättade om själva handlingen. Då var jag ju såld.

Betyg: 4. Jodå. Det är en riktigt bra bok. Välskriven och jag vill som sagt bara veta vad som händer. Fast jag ju egentligen redan vet...