Månadsrapport - december

Nu är december till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

Antal böcker: 5
50. Maj-Gull Axelsson - Jag heter inte Miriam
51. Ian McEwan -  Domaren
52. Jane Austen - Lady Susan
53. Sankt Brendans Sjöfärd
54. Jenny Colgan - Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden

Antal lästa sidor: 1255
Genomsnitt/dag: 40,5
Genomsnitt/bok: 251
Snittbetyg: 4,1
Påbörjade serier: -
Ingående serier: -
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: -
Chicklit/Feelgood: 1
Drama: 2
Deckare/Kriminalroman: -
Fantasy/Äventyr: 1
Historisk roman: -
Humor: -
Skräck/Thriller: -
Klassiker: 1
Ungdom: -
Bokcirkel: 1

Författare:
Kvinnor: 3
Män: 2
Duo: -

Originalspråk svenska: 1
Originalspråk engelska: -
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 4
Böcker i bokhyllan: -
Lånade av vänner: 1
Inbundna: 3
Pocket: 1
Ljudbok: -
E-bok: 1

Månadens bästa: Jag heter inte Miriam
Månadens sämsta: -
Månadens överraskning: Jag heter inte Miriam
Månadens besvikelse: -
Månadens otäckaste: Jag heter inte Miriam

Kommentar:
Om månadens bästa: Den här boken har jag hört så mycket om, men inte läst. Mycket pga hypen. Men, jag blev "blown away". Den är lika fantastisk som den faktiskt är otäck.
Om månadens sämsta: Den här månaden läste jag ingen bok som kvalificerar sig som dålig.
Om månadens överraskning: Jag var inte beredd på att den här boken skulle vara så bra!
Om månadens besvikelse: Läste ingen bok som gjorde mig besviken.
Om månadens otäckaste: Bitarna om koncentrationslägren var riktigt otäcka bitvis.

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden

Bilden kommer från Google.

Författare: Jenny Colgan
Titel: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Genre: Roman, Feel-Good
Antal sidor: 239
Originalspråk: Engelska
Originialtitel: Christmas at Little Beach Street Bakery
Översättning: Birgitta Karlström
Serie: Lilla bageriet
Utgivningsår: 2016
Format: E-bok
Källa: Biblioteket
Utläst: 21 december 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Det är snart jul i Mount Polbearne, det lilla ö-samhället strax utanför Cornwalls kust. När Polly inte är upptagen med att skapa läckerheter i det lilla bageriet på strandpromenaden myser hon med sin underbara pojkvän Huckle. Hans honungsaffärer går dock inte så bra som de hoppats, och kanske borde de lägga sina bröllopsplaner på is ett tag? Inga problem för Polly, men Huckles barnlängtan blir inte lika lätt för henne att hantera. Det visar sig också att Pollys vän Kerensa undanhåller något. Något som riskerar att splittra de goda vännerna.
     Nu nalkas en tid för familj, vänner och - inte minst - för julmarknaden,årets höjdpunkt! Men mitt i förberedelserna får Polly ett telefonsamtal som vänder upp och ner på allt. Hur ska hon ens kunna tänka på julen när hennes eget liv är ett enda stort kaos?

Min kommentar: Planen var egentligen att det här skulle bli min julläsning. Men, när jag väl fick boken på biblioteket så var det bara lånetid på 14 dagar, då det är lång kö. Och med tanke på att jag skulle hem till Västergötland över jul och nyår, så skulle jag inte hinna lämna tillbaka den i tid, och jag kände att jag inte ville stressläsa boken. Så efter en dag så lämnade jag faktiskt tillbaka den till biblioteket. Men, jag lånade den som e-bok istället. Problemet var att jag började läsa den på bussen till jobbet och sedan tog det väl två dagar så var boken färdigläst. Innan jul.

Det var ett mycket kärt återseende av Polly, Huckle och inte minst Neil! Jenny har återigen skrivit en mysig och fin berättelse om livet i Mount Polbearne. Det här är verkligen en feel-goodbok. Det börjar mysigt, sedan händer något som gör att historien får en vändning, och man sitter och svär över missförstånden, samtidigt som man vet att det kommer ju att ordna sig på slutet.

Jag hoppas verkligen att Jenny Colgan fortsätter att skriva böcker om Polly, Huckle och Neil. Jag vill veta hur det går för dem! Och det är så skönt att försvinna in i en härlig bok och glömma allt runtomkring sig.

Love Actually

Bilden kommer från IMDB.com

Titel: Love Actually
Originaltitel: Love Actually
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Richard Curtis
Baserad på: -
Skådespelare: Colin Firth, Hugh Grant, Emma Thompson, Liam Neeson, Alan Rickman, Laura Linney, Keira Knightley, Martine McCutcheon, Bill Nighy, Rowan Atkinson m.fl.
Utgivningsår: 2003
Längd: 129 minuter
Serie: -
Såg den på: DVD 4 december 2016
Betyg: 4

Handling: I Love Actually vävs flera historier och karaktärer samman med en gemensam nämnare - kärleken. Vissa av historierna är romantiska och lyckliga med andra är sorgliga. De utspelar sig i London veckorna innan jul. När julen väl kommer, har livet för de inblandade förändrats på det mest oväntade sätt.

Om du vågar se dig omkring, kommer du att upptäcka att kärleken finns överallt...

Min kommentar: Det här är en av mina favoritfilmer, alla kategorier! Att den utspelar sig kring jul, gör inte saken sämre. I den här filmen är det flera parallellhistorier, som ändå på något sätt hänger ihop med varandra. I vanliga fall så är jag inte så förtjust i den här typen av film. Och första gången jag såg den så hade jag lite svårt att få ihop alla karaktärer och förhållanden. Men, har man sett den ett par gånger så har man full koll!

Jag gillar alla historierna på sitt sätt, men jag skulle faktiskt vilja veta lite mer om Emma Thompson och Alan Rickmans (karaktärerna förstås) förhållande, men även Hugh Grants karaktär! Bill Nighy är ju för övrigt underbar. Colin Firth, ja han är ju Colin Firth, och en stor del till att jag överhuvudtaget såg filmen första gången!

Därefter har jag sett filmen så många gånger att jag helt tappat räkningen. Det är ett måste att se den kring jul, i år blev det kanske lite "tidigt", men ack så jag behövde den filmen den kvällen jag såg den!

Jag tycker att filmen håller väldigt bra, även om den är riktigt stjärnspäckad. Ofta kan jag tycka att sådana här filmer, med idel stora skådisar, att de inte är så bra. Det känns som att skådespelarna ska överträffa varandra. Men, den känslan får jag inte här!

Visst, filmen är kanske lite "gubbig" då de flesta av männen i filmen får ihop det med yngre kvinnor. Men, jag försöker att inte tänka på det när jag ser filmen...

Vill du ha en romantisk och emellanåt väldigt rolig film, så kan jag varmt rekommendera den!

Sankt Brendans sjöfärd

Författare: -
Titel: Sankt Brendans Sjöfärd
Genre: Roman
Antal sidor: 130
Originalspråk: Latin
Originaltitel: Navigatio sancti Brendani Abbatis
Översättning: Göran Fäldt
Serie: -
Utgivningsår: 800-talet (min upplaga 2014)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 17 december 2016
Betyg: 3,5

Baksidetext: Sankt Brendans sjöfärd är inget mindre än en medeltida bestseller. Denna spännande historia skrevs under 800-talet på latin och spreds över Europa i många översättningar. Boken berättar om hur en irisk abbot och hans munkar seglar ut över Atlanten och upplever märkliga äventyr. Om det har hänt i verkligheten är mer tveksamt, men den brittiske författaren Tim Severin stakade på 1970-talet ut deras rutt, byggde en liknande båt och seglade med den till Newfoundland. I varje fall ger boken en inblick medeltida världsbild och påminner oss om andra iriska sjöfärder till Färöarna och Island. Den har också fascinerat läsare i senare tider och har influerat moderna författare av fantasylitteratur, som J.R.R. Tolkien och C. S. Lewis.

Min kommentar: Den här boken hittade jag av en slump när jag var på biblioteket för ett litet tag sedan.

Jag kan förstå att det här var en bestseller under medeltiden, den innehåller både en helgonlegend och är samtidigt en äventyrsberättelse. Originalet är förmodligen skriven av en munk. Personen har i alla fall en väldigt god insikt i kloster- och munklivet.

Att historien har influerat fantasyförfattare som J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis förvånar mig inte heller. Det känns nästan som en fantasyhistoria när jag läser boken. Jag får påminna mig flera gånger att det inte är det. Eller det är det kanske trots allt?

Det här är en otroligt snabbläst bok, jag läste ut den på lite drygt en timme bara faktiskt. Kapitlen är för det mesta bara en eller två sidor, och det är många bilder i boken. Vill du ha något lättläst som inte tar veckor i anspråk, så kan jag varmt rekommendera den här boken.

Lady Susan

Författare: Jane Austen
Titel: Lady Susan
Genre: Roman
Antal sidor: 174
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lady Susan
Översättning: Eva Liljegren
Serie: -
Utgivningsår: 1871 (min upplaga 1993)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst:17 december 2016
Betyg: 4

Baksidetext: -

Min kommentar: Jane Austen skrev denna roman, i form av en brevroman, redan 1795, men den utgavs inte förrän 1871, 54 år efter Jane Austens död. Romanen består av 41 brev och en avslutning. I breven framstår Lady Susan som osympatisk och omoralisk. Inte så konstigt kanske, med tanke på den tidens rådande uppfattning och moral. Hon är vacker, duktig på att konversera med män vilket gör att de flesta männen hon träffar blir kära i henne. Inte nog med detta, hon är nybliven änka. Och har en dotter. Ja ni förstår ju själva hur det avverkas i breven som flödar fram och tillbaka. I breven som Lady Susan skriver till sin väninna avslöjas hennes verkliga känslor.

Trots att den här boken är ganska olik övriga jag läst av Jane Austen så gillar jag den. Det märks att den är skriven i början av hennes författarskap, men visst är det Jane Austen man läser! I den här boken är det ju en kvinna (Lady Susan) som är "boven", men med dagens ögon så är hennes agerande inget konstigt alls. Men, tänk er slutet av 1700-talet, början av 1800-talet...

Har ni inte läst boken, gör det. Men, för min del var det väldigt många att hålla koll på. Att de heter samma både senior och junior gör ju inte saken lättare. Nu har dock författaren tänkt till, och i början av boken finns ett persongalleri som förutom talar om vad personerna heter, även förklarar vilket förhållande de har till andra karaktärer i boken.

Nu i år (2016), kom en filmatisering av Lady Susan, som man gett namnet "Love & Friendship", väl värd att se. Jag tycker filmen fångar boken bra. Namnet Love & Friendship kommer från en annan roman skriven av Jane Austen!

Disney's En julsaga

Titel: Disney's En julsaga
Originaltitel: Disney's A Christmas Carol
Genre: Drama, Animerat, Familj, Fantasy
Baserad på: Charles Dickens "A Christmas Carol"
Regissör: Robert Zemeckis
Skådespelare: Jim Carrey, Colin Firth, Gary Oldman m.fl.
Utgivningsår: 2009
Längd: 1 h 35 min
Serie: -
Såg den på: Viaplay 11 december 2016
Betyg: 3

Handling: Året är 1843 i London. Ebenzer Scrooge är en sur och girig gubbe som hatar julen. På julaftonskvällen får Scrooge besök av sin sedan sju år tillbaka bortgångne kompanjon Jacob Marleys vålnad. Marley säger att Scrooge måste bättra sig så att han inte får ännu tyngre och längre kedjor ändå de Marley har. Scrooge blir sedan hemsökt av tre andra som tar med honom på en resa där han ska återupptäcka det som han för längesedan lämnat ifrån sig - den sanna meningen med julen.

Min kommentar: Jag har inte läst Dickens "A Christmas Carol", så jag kände inte till storyn så jättebra första gången jag såg filmen. Sedan är det ju ganska intressant det där hur man kan förtränga vissa saker. Nu när jag såg om filmen så inser jag hur otäck den är. Men, så är det här väl en av Dickens allra ruskigaste böcker! Efter att jag såg filmen nu i helgen så såg jag att det faktiskt är 11-årsgräns.

Tekniken i filmen är intressant. Det är en animerad film, men man har använt sig av riktiga skådespelare som haft en specialdräkt på sig med sensorer på som fångat deras rörelser och munrörelser, s.k. performance capture-teknik. Av detta har man då sedan gjort själva animationen.

Jim Carrey gör flera roller och gör det med bravur, om du frågar mig. Han är inte bara huvudpersonen Scrooge, utan han är även de tre spökena som besöker honom. Om man inte vet om det från början så är det lätt att man missar Robin Wright, Gary Oldman och Colin Firth, då Carrey tar väldigt stor plats. :-) Att Colin gör en av rösterna/rollerna var ju anledningen till att jag såg filmen första gången...

Men, om man bortser från att den är rätt så otäck filmen, så har den det som en julfilm ska ha. Mystik och ett lyckligt slut! Jag kan verkligen rekommendera den här filmen även om den inte får högsta betyg!

Jag heter inte Miriam

Författare: Majgull Axelsson
Titel: Jag heter inte Miriam
Genre: Roman
Antal sidor: 454
Originalspråk: Svenska
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (Min upplaga 2015)
Format: Pocket
Källa: Lånad av en vän
Utläst: 10 december 2016
Betyg: 5

Baksidetext: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla faktiskt vet att hon heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människor i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
     Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrück till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta ytan gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
     Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Min kommentar: Det här är en bok jag tänkt läsa länge, men det har liksom aldrig blivit av. Men så kom en kollega på jobbet med den en dag, efter att vi pratat om just böcker på jobbet en lunchrast.

Jag har nog valt att skjuta den här läsupplevelsen framför mig då jag dels varit rädd att bli besviken. Den har ju ändå blivit rejält hypad. Dels då ämnet är väldigt tungt. Kommer jag orka läsa om andra världskriget och koncentrationsläger? Jag har läst flera böcker innan, både skönlitterära och böcker av överlevare.

Och det är verkligen ingen bok jag kommer glömma bort i första taget. Det som kanske slog mig hårdast var att det i helvetet finns olika grader av helvetet. Hur vidrigt och människoföraktande det än var i nazisternas koncentrationslägren så fanns det olika nivåer. Alla längst ner i helvetet fanns romerna. De var (och är väl) hatade av alla: för alla vet ju hur zigenare är...

I den här boken får vi följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva kvinnolägret Ravensbrück. Boken hoppar genom historien och vi får följa Miriam under tre "tider". Den då hon fortfarande var Malika och hur hon blev Miriam och livet i koncentrationslägren, sedan när hon kom till Sverige med de Vita bussarna, och hon behåller sitt nya namn och identitet, för att dölja sitt förflutna, och få stanna i Sverige. Och så nutid, då Miriam fyller 85 år. I vanliga fall så har jag lite svårt för böcker som hoppar fram och tillbaka i tiden, men inte den här gången.

Jag hade lite svårt att komma in i boken i början, men helt plötsligt släppte det bara, och jag ville inte lägga undan boken. Boken är väldigt trovärdig, och författaren har gjort en gedigen research. Det som är lite annorlunda med den är boken är att man får en större inblick i romernas situation. Inte bara under världskriget utan även därefter. Jag har omvärderat lite av mina tankar om just romer.

Det är inte svårt att förstå varför Malika/Miriam har gjort de val hon gjort. Det gällde ju att överleva. Det känns även äkta/realistiskt när jag läser om Miriams lite skygga fruktan hon känner här i Sverige, om det som händer vid tattarkravallerna på Östra Torget i Jönköping, juli 1948.

Nu ångrar jag nästan att jag läst boken, men bara nästan, för jag skulle så gärna vilja ha den i bokcirkeln jag är med i.

Game of Thrones - Säsong 1

Titel: Game of Thrones - Säsong 1
Originaltitel: Game of Thrones
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benniof, D.B. Weiss
Baserad på: George R.R. Martins böcker "A Song of Ice and Fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Sean Bean, Kit Harington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Iain Glen m.fl.
Premiär: 7 april 2011 (USA)
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på: DVD november-december 2016
Betyg: 4

Handling: Kampen om tronen har börjat. Den kommer sträcka sig från söder, där värmen främjar lust och intriger, över de stora och vilda östra länderna, och hela vägen upp till det frusna norden, där en skyhög vägg av is skyddar riket från de mörka krafterna som ligger utanför.

Serien utspelar sig på den fiktiva kontinenten Westeros, ofta kallad "De sju kungarikena". Eddard "Ned" Stark, lord av Winterfell, bekymras av rykten från muren i norr då han får besked om att Jon Arryn, hans mentor och kungens hand, dött av feber och att kung Rovert Baratheon är på väg till Winterfell. Ned blir tillfrågad om att ersätta Arryn som kungens hand och reser till King's Landing för att assistera kungen. Familjen Stark delas upp genom att Ned och döttrarna Arya och Sansa åker till King's Landing. Kvar i Winterfell är Neds hustru, Catelyn, och hennes söner. Jon Snow, Neds oäkting som är illa omtyckt av Catelyn, beger sig till muren i norr för att bli en edsvuren man i Nightwatch, den traditionstyngda vaktstyrka som försvarar muren som separerar det avlägsna norden.

På andra sidan havet, på kontinenten Essos smider exilprinsen Viserys Targaryen planer för att återerövra De sju kungarikena. Han gifter bort sin yngre syster Daenerys till stamkungen Khal Drogo. Daenerys blir senare en av huvudkaraktärerna då hon också har planer på att sitta på järntronen. Andra pretendenter är Roberts yngre bröder Stannis och Renly, som ser sig som Roberts legitima arvtagare. I norr gör Neds äldste son Robb anspråk på att vara "kungen in Norr" och på Järnöarna utropar sig lord Balon till kung av Järnöarna.

Min kommentar: Jag stod länge emot den enorma hypen kring Game of Throne. Förmodligen av den enkla anledningen att det blev en sån hype. Men, till slut kan ju inte ens jag värja mig längre.

Så här i första säsongen är det enormt många (i mitt tycker) karaktärer att hålla koll på. Alla olika släkten, var de bor, vad de är ute efter... Jag var inte helt såld på serien efter första avsnittet, men sedan hade jag svårt att inte kolla på alla resterande nio avsnitt i en följd.

Det är väldigt hög kvalitet på produktionen, det känns som att man är på plats i Westeros. Kostymerna och miljöerna är fantastiska.

Jag hade så klart hört mycket om serien innan jag nu äntligen tog steget att påbörja den. Som att det är mycket våld och sex. Jo, jag tackar ja. Det är inget för den pryde och lättskrämda personen inte. Fick ett tips av en kompis att INTE fästa mig vid någon karaktär. Och självklart fastnade jag för en karaktär det första jag gjorde. Och självklart gick det åt fanders för honom...

Jag är helt med på hypen, och måste nu se vidare. Då jag inte har HBO Nordic, och jag inte vill fulstreama, så får jag vackert invänta tills säsong 2 kommer in på bibblan igen. Då det är gratis att låna filmer på bibblan i kommunen där jag bor, så är det ju väldigt ekonomiskt fördelaktigt!

Outlander - Säsong 2

Titel: Outlander - Säsong 2
Originaltitel: Outlander
Genre: Drama, Science-Fiction, Fantasy
Skapad av: Ronald D. Moore
Baserad på: Outlanderserien av Diana Gabaldon
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Duncan Lacroix, Tobias Menzies, Grant O'Rourke, Graham McTavish, Stephen Walters
Premiär: 10 april 2016
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: 55-60 min
Såg den på: Viaplay, november 2016
Betyg: 5

Handling: Outlander baseras på den bästsäljande bokserien av Diana Gabaldon med samma namn. Vi följer Claire Randall som förflyttas genom tiden från 1945 till 1700-talets krigshärjade Skottland där hon slits mellan kärleken till två olika män.

Min kommentar: Det tog ett tag innan jag bestämde mig för att se på Outlander (säsong 1). Jag hade hört så mycket bra om serien, nej jag har inte läst böckerna, och den är hyllad till höger och vänster. Men, av någon anledning så hoppade jag inte på tåget när den sändes... Men, efter ett tag blev jag ju ändå lite nyfiken på denna serie. Jag blev då informerad att självklart måste jag se den här serien. "Det är män i kilt, våld och sex". Jahapp. Jag var fast på män i kilt... Föga förvånande så kom jag att älska serien, från första avsnittet. Detta gjorde att jag mer eller mindre sträckkollade på första säsongen.

När säsong 2 sedan drog igång på Viaplay, så satt jag bänkad varje söndag, de tre-fyra första söndagarna. Sedan tog orken helt och hållet slut. Jag mådde väldigt dåligt överlag, då kroppen sade ifrån, efter att ha "kört på i 120" i flera år. Jag orkade inte ensl läsa, inte se på TV/Film...

Men, när jag nu i höst är tillbaka på banan på allvar, så kände jag att det var dags att återuppta förhållandet med Outlander. Och, det är ju lika bra som säsong 1. Man kan ju tycka vad man vill om tidsresor, men jag gillar konceptet. Personligen gillar jag ju mer när jag får följa Claire och Jaime, än när vi får följa Claire i "nutid". Men, så gillar jag historia, och uppenbarligen svag för Skottland - även om jag aldrig satt min fot där.

Säsongsavslutningen lovar gott inför säsong 3! Och jag kan knappt bärga mig.

Miljöbeskrivningarna är fantastiska och efter att ha sett två säsonger så vill jag självklart till Skottland. Jag vill till högländerna, Culloden, Lallybroch...

Om det är män i kilt, våld och sex? Japp, det är det. Fast mest män i kilt och våld...

Grantchester - Säsong 2

Bilden är lånad från CDON.se

Titel: Grantchester - Säsong 2
Originaltitel: Grantchester
Genre: Drama, Deckare
Skapad av: Daisy Coulam
Baserad på: The Grantchester Mysteries av James Runcie
Skådespelare: Robson Green, James Norton, Tessa Peak-Jones, Al Weaver, Morven Christie, Kacey Ainsworth, Guy Hopkins
Premiär: 2016-03-02
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på: SVT hösten 2016
Betyg: 4

Handling: Året är 1953 och kyrkoherden Sidney Chambers kommer till byn Grantchester strax utanför Cambridge för att jobba i församlingen. Han har tidigare levt ett fridfullt liv, men när flera församlingsbor i byn plötsligt dör under misstänkta omständigheter slängs han plötsligt in i en värld full av lögner, svek och mord.

Snabbt finner han att den insikt han har kring människors villkor och det naturliga förtroende han föder i människor innebär att han utmärker sig som detektiv. Tillsammans med poliskommissarien Geordie Keating, den naiva och välmenande prästen Leonard Finch samt hushållerskan Mrs Maguire börjar han utreda fallen.

Brottsutredningen är dock inte Sidneys enda bekymmer. Han är förälskad i den vackra Amanda men hoppet om att någonsin få hennes hjärta tappade han dock redan när han blev präst.

Min kommentar: Jag förälskade mig i den här serien redan i första avsnittet av första säsongen. Den unge prästen gick/går ju inte av för hackor, men jag gillade/gillar även polisen (Geordie).

Det är ju något med deckare som utspelar sig på landsbygden. Vad är det som händer egentligen i de engelska grevskapen och byarna? Folk dör som flugor och den man minst kunde ana visar sig vara mördare!

Den här säsongen var mycket mörkare och tyngre än den första, men minst lika bra som den första säsongen.

Gillar du mysiga engelska deckare, så är det här en serie för dig. Men, börja från början...

Månadsrapport - november

Nu är november till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

Jag fick ju läst dubbelt så många böcker som i oktober i alla fall. Jag hoppas jag få riktigt mycket läsro nu i december.

Antal böcker: 4
46. Elly Griffiths - De öde fälten
47. Meg Rosoff - Så har jag det nu
48. Elly Griffiths - En kvinna i blått
49. Mo Hayder - Fågelmannen

Antal lästa sidor: 1221
Genomsnitt/dag: 41
Genomsnitt/bok: 305
Snittbetyg: 3,6
Påbörjade serier: 1
Ingående serier:1
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: -
Chicklit/Feelgood: -
Drama:-
Deckare/Kriminalroman: 3
Fantasy: -
Historisk roman: -
Humor: -
Skräck/Thriller: -
Klassiker: -
Ungdom: 1
Dystopi: 1
Bokcirkel: 1

Författare
Kvinnor: 3
Män: -
Duo: -

Originalspråk svenska: -
Originalspråk engelska: -
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 4
Böcker i bokhyllan: -
Lånade av vänner: -
Inbundna: 2
Pocket: 1
Danskt band: 1
Ljudbok: -

Månadens bästa: En kvinna i blått
Månadens sämsta: Så har jag det nu
Månadens överraskning: Fågelmannen
Månadens besvikelse: Så har jag det nu
Månadens otäckaste: Fågelmannen

Kommentar
Om månadens bästa: Jag är lite svag för det där med religion, även om jag inte ser mig själv som religiös. Och cliffhangern...
Om månadens sämsta: Det var absolut inget fel på storyn. Det var språket jag inte gillade.
Om månadens överraskning: Var inte beredd på att den skulle vara så otäck som den faktiskt är.
Om månadens besvikelse: Det är synd att språket (som en del älskar i den här boken) störde mig såpass mycket att jag inte gillade boken.
Om månadens otäckaste: Genomgående otäck bok om seriemördare och en nekrofil...

Fågelmannen

Bilden hittade jag på Google

Författare: Mo Hayder
Titel: Fågelmannen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 376
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Birdman
Översättning: Peter Lindforss
Serie: Jack Caffrey #1
Utgivningsår:2001 (min utgåva 2014)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket:
Utläst: 23 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant i sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffas, alla märkta med samma fasansfulla signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen.
     Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig lyckats lösa; mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.
Fågelmannen är den första boken i Mo Hayders romanserie om Jack Caffery.

Min kommentar: Det här är helt klart den otäckaste/äckligaste boken jag läst i år. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Men, den är liksom otäck från början till slut.

Boken är otroligt våldsam, blodig och makaber men samtidigt väldigt välskriven. Det här är absolut ingen bok för känsliga läsare. Vi pratar ändå om någon som stoppar in fåglar i döda människor och som är nekrofil. Bitvis är den väldigt detaljerad om vad förövaren gjort med sina offer, och då fick jag tillfälligt lägga ifrån mig boken. Det gick helt enkelt inte att läsa.

Samtidigt så har jag fått mersmak. Jag kommer läsa vidare om Caffrey, men nu måste jag nog ha en liten snällare bok. Det här är den nog den otäckaste boken jag läst sedan jag läste Amanda Hellbergs "Styggelsen". Den fick jag också lägga ifrån mig flera gånger under läsningen. Just för att den var så otäck, och jag var tvungen att få ner pulsen lite innan jag kunde läsa vidare.

Om det är något som drar ner betyget så är det sidospåren som inte handlar om själva kriminalgåtan. De är lite många emellanåt. Och visst är det konstigt. I Elly Griffiths böcker är det precis tvärtom. Där vill jag ju veta mer om Ruth, Harry, Cathbad, Judy och alla de andra...

Så har jag det nu

Bilden har jag hittat på Google

Författare: Meg Rosoff
Titel: Så har jag det nu
Genre: Unga vuxna, Dystopi
Antal sidor: 188
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How I Live Now
Översättning: Helena Ridelberg
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min utgåva 2016)
Format: Danskt band
Källa: Biblioteket
Utläst: 7 november 2016
Betyg: 2,5

Baksidetext: Femtonåriga Daisy skickas från New York till den engelska landsbygden för att tillbringa sommaren med en moster och fyra kusiner hon aldrig tidigare har träffat. När mostern åker bort blir de fem kusinerna ensamma i det stora huset. Kort därefter exploderar bomber i London och England ockuperas av en okänd fiende.
     Trots kriget blir gården ett slags Edens lustgård: en plats utan vuxna eller regler att följa; en plats där barndomen får ett abrupt och plågsamt slut, men också en sommar då Daisy upptäcker nya sidor hos sig själv.

Min kommentar: Jag hade väldigt svårt för språket i den här boken. En del meningar är riktigt riktigt långa. Användandet av versaler stör mig jättemycket. T.ex. CIGARETTEN, Man Kunde Aldrig Veta. Jag förstår ju att det är för att betona något, men det går inte hem hos mig. Jag saknar även dialoger. Visst boken är tänkt som en återberättelse, så som Daisy minns det. Men, det blir väldigt ensidigt.

Vissa bitar är väldigt detaljerade, som t.ex. Daisys förhållande till maten. Vad åt de? Hur mycket åt de? Avsaknaden av mat...

Författaren har lyckats väldigt bra med att beskriva hur det skulle kunna gå/bli om ett krig bryter ut idag. Trots att jag visste att det utspelade sig i nutid, fick jag flera gånger tala om för mig själv att det INTE handlade om andra världskriget.

Miljöbeskrivningarna är väldigt bra, men jag får ingen känsla för någon av personerna, vilket är synd.

Jag hade hoppats på ett annat slut, och jag tycker att författaren hoppar alldeles för långt fram i tiden när slutet väl kommer.

En kvinna i blått

Bilden är från Google

Författare: Elly Griffiths
Titel: En kvinna i blått
Genre: Deckare
Antal sidor: 324
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Woman in Blue
Översättning: Ing-Britt Björklund
Serie: Ruth Galloway #8
Utgivningsår: 2016 (min utgåva 2016)
Format: Inbunden
Utläst: 10 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: En kväll får Ruth Galloways vän Cathbad syn på en kvinna i vit skrud och blå mantel på en kyrkogård i pilgrimsorten Walsingham. Han tror han har sett själva Jungfru Maria. Morgonen därpå hittas kvinnan död i ett dike. Samtidigt blir Ruth kontaktad av en prästväninna, som har fått en rad hotfulla, anonyma brev. Avsändaren rasar mot kvinnliga präster och refererar till arkeologiska fynd i Walsingham - med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".
     Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse och uppståndelse, påbörjar Ruth och kriminalkommissarie Harry Nelson en kamp mot tiden. Kan de hitta mördaren innan fler faller offer?

Min kommentar: Vad ska jag säga? Har nu läst den åttonde boken om Ruth Galloway och Harry Nelson vars vägar ständigt korsas, vare sig de vill det eller inte! Och återigen var boken utläst i ett nafs! Egentligen ville jag suga på karamellen, då jag nu läst ikapp serien, och inte har någon mer bok om Ruth och Harry att läsa. Men, jag kunde inte hålla på det.

Återigen är miljöbeskrivningarna fantastiska och det är som att vara i Walsingham tillsammans med Ruth och Harry. De har ju blivit mina vänner med. Jag kan bara hålla med Aftonbladet som skriver att "Elly Griffiths skriver med humor, ironi och avväpnande brittisk charm. Samtidigt bygger hon upp en spännande berättelse med rättsarkeologen Ruth Galloway i huvudrollen.". Jag kunde inte skrivit det bättre själv.

Jag har skrivit det förut, men det tåls att upprepas. Det är inga otäcka mord med mycket blod. Nej, det är småputtrigt och lite Morden i Midsomer-aktigt! Eller som jag läste på en annan blogg, minns tyvärr inte vilken det var, det här är feelgood-deckare!

När boken var utläst var det en stor tomhet inom mig. Inte bara för att boken var utläst, utan för att jag nu måste vänta ett bra tag innan jag får träffa Ruth och Harry igen. För med det slutet som var i den här boken så blir det en fortsättning!

De öde fälten

Bilden kommer från Google...

Författare: Elly Griffiths
Titel: De öde fälten
Genre: Deckare
Antal sidor: 331
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Ghost Fields
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #7
Utgivningsår: 2015 (min utgåva 2015)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 4 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: På en byggarbetsplats i Norfolk gör man ett makabert fynd i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser snart att kroppen inte hör hemma i planet. Med hjälp av DNA-prov identifieras mannen som Fred Blackstock, som rapporterats saknad till havs vid krigets slut. Kriminalkommissarie Harry Nelson kopplas in för att undersöka det gamla fallet. När kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas i området ställs saker och ting på sin spets. Vad är det egentligen som pågår? Och hur ska man tolka de anhörigas reaktion.

Min kommentar: Trots att jag ÄLSKAR böckerna om Ruth Galloway och Harry Nelson så tog det fasligt lång tid innan den sjunde boken i serien blev utläst. Något hände där någonstans i mitten av oktober. Men, när jag väl beslöt mig för att läsa klart den så tog det ju såklart bara ett par dagar så var det över. Och som vanligt när jag läst ut en bok om Ruth och Harry så är det en tomhet som kommer över mig. Jag vill veta mer! Jag vill komma dem ännu närmare in på livet. Själva kriminalgåtan kommer ibland i bakgrunden för mig, men det gör absolut ingenting.

Slutet var riktigt spännande och jag kan knappt bärga mig tills jag har den åttonde delen i min hand. Nackdelen då är att det inte finns några fler böcker om Ruth och Harry. Jag hoppas verkligen att Elly Griffiths plitar på en ny bok. Jag är långt ifrån färdig med Ruth och Harry.

Månadsrapport - oktober

Nu är oktober till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

Oktober månad var katastrofal bokmässigt. Ynka två böcker hann jag med. 2,5 om man ska vara riktigt noga. Men, så är det ibland. Hur som helst, det får väl bli en liten lista ändå!

Antal böcker: 2
44. Elly Griffiths - En orolig grav
45. Elly Griffiths - De utstötta

Antal lästa sidor: 608
Genomsnitt/dag: 20
Genomsnitt/bok: 302
Snittbetyg: 4
Påbörjade serier: -
Ingående serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): -

Biografi: -
Chicklit/Feelgood:-
Drama:-
Deckare/Kriminalroman: 2
Fantasy:-
Historisk roman:-
Humor: -
Skräck/Thriller:-
Klassiker:-
Ungdom: -
Bokcirkel: -

Författare
Kvinnor: 1
Män: -
Duo: -

Originalspråk svenska:-
Originalspråk engelska: -
Författare jag inte läst innan: -
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan:-
Lånade av vänner: -
Inbundna: 2
Pocket: -
Ljudbok: -

Då det bara blev två ynka böcker, så blir det inget månadens bästa, sämsta, överraskning, besvikelse och otäckaste. Båda var typ lika bra, båda var lika otäcka, fast på lite olika sätt...

How to be single

Bilden är från IMDB.com

Titel: How to be single
Originaltitel: How to be single
Genre: Komedi, Romantik
Regissör: Christian Ditter
Skådespelare: Dakota Johnson, Rebel Wilson, Alison Brie, Leslie Mann
Utgivningsår: 2016
Längd: 1 timme 49 minuter
Serie: -
Såg den på: Blu-Ray 15 oktober 2016
Betyg: 3

Handling: Det finns rätt sätt att vara singel och fel sätt och sen finns... Alice. Och Robin. Lucy. Meg. Tom. David. New York är fullt av singlar som söker rätt partner, oavsett om det är kärlek eller något tillfälligt. Någonstans mellan flörtiga sms och one-night-stands behöver dessa ogifta människor en manual på HUR man är singel i en värld där definitionen av vad kärlek är ständigt förändras. Att ligga runt i staden som aldrig sover har aldrig varit roligare.

Min kommentar: Helt ok film, men det är inget nytt under solen. Den fungerar helt klart om man bara vill ha något att se på. Man behöver inte engagera sig så mycket i filmen/handlingen. Jag fnissade till flera gånger, men det blev aldrig något asgarv.

De utstötta

Bilden hittade jag på Google.

Författare: Elly Griffiths
Titel: De utstötta
Genre: Deckare
Antal sidor: 304
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Outcast Dead
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #6
Utgivningsår: 2014 (min utgåva 2014)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 14 oktober
Betyg: 4

Baksidetext: När Ruth Galloway frilägger skelettet vid det gamla slottet inser hon att det är ett fascinerande fynd. Ena handen saknas och istället finns där en krok. Allt talar för att det är kvarlevorna av änglamakerskan Jemima Green, även kallad mor Krok. Hon blev hängd i slutet av artonhundratalet för mordet på ett av sina skötebarn. Men var hon verkligen skyldig till det hon anklagades för och vad föreställer den medaljong som hittas bredvid henne? När ett teveteam kommer till Norwich för att dramatisera mor Kroks liv och Ruth lär känna historikern Frank Barker blir Ruth mot sin vilja alltmer engagerad, både i mor Krok och i Frank själv.
     Samtidigt utreder kommissarie Harry Nelson ett fall där en liten pojke hittats död i sin säng. Det ser ut som plötslig spädbarnsdöd men det märkliga är att familjen tidigare har förlorat två söner på samma sätt.

Min kommentar: Den sjätte boken om Ruth Galloway och Harry Nelson gjorde mig inte på något sätt besviken. Och det är som jag skrivit tidigare, det är som att få träffa sina vänner igen när jag läser om Ruth, Harry, Cathbad, Judy, Cloughie, Shona och de andra.

Den här boken var onödigt spännande. Den här gången var det inte den arkeologiska och historiska biten som fångade mig, även om det onekligen var intressant med mor Krok. Nej, det var för att boken handlar om försvunna barn. Även om jag inte själv har några barn, så blev jag väldigt engagerad i detta. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara om jag hade barn och det försvann.

Tro nu inte att jag förstod vem som var förövaren med en gång, även om jag så här i efterhand inser att jag fått en hint.

Den näst sista boken i serien är redan uthämtad på biblioteket och påbörjad. Enda nackdelen är ju att jag snart läst ut hela serien. Jag hoppas verkligen att Elly skriver fler böcker om Ruth och Harry. Och, jag skulle inte gråta om det blev en TV-serie av det. Eller jo, det skulle jag kanske, men av lycka.

Dumskallarnas sammansvärjning

Författare: John Kennedy Toole
Titel: Dumskallarnas sammansvärjning
Genre: Roman
Antal sidor: 387
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Confederacy of Dunces
Översättning: Einar Heckscher
Serie: -
Utgivningsår: 1980 (min utgåva 1983)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 17 september 2016
Betyg: 4
Bokcirkelbok

Baksidetext: Här stiger Ignatius J. Reilly rakt in i världslitteraturen: den oformligt fete, otroligt late och oförväget stridslystne hjälten i Tooles roman, ett mellanting mellan Helan och Don Quijote med en Gargantuas aptit på popcorn och varm korv. På sitt enmannakorståg mot den moderna tiden och på jakt efter ett lagom lättsamt jobb hamnar Ignatius i en farsartad intrig där vart och ett av de vanvettiga äventyren styrs mot sin egen kusliga logik mot katastrof.

Min kommentar: Jag har jättesvårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. I början gillade jag den inte alls. Jag hade svårt att komma in i läsningen pga språket, som ju är skrivet på New Orleansdialekt, och med en översättning blir det kanske inte alltid så bra...

Fram till sidan 80 åtminstone så ogillar jag boken. Jag kan bara inte se se det roliga i den. Allt jag läser "övertas" av denna Ignatius som jag bara inte klarar av. Vilket svin! Totalt egocentrisk, känner sig helt missförstådd och tror att han är världens mittpunkt... Han har ju totalt noll självinsikt.

Efter typ halva boken så börjar dock ändra inställning till boken. Det finns partier som är riktigt roliga. Jag fnissar till. Till och med skrattar. Men så kommer Ignatius och förstör.

Jag tycker dock det är alldeles för många karaktärer och sidohistorier i boken. Jag ser inte vitsen med alla dessa sidohistorier.

Det märks att författaren kan sitt New Orleans, det var som om jag befann mig i de olika kvarteren. Jag såg denna pompösa Ignatius och de andra framför mig på de olika gatorna, som jag aldrig sett i verkligheten.

När jag läste boken tänkte jag att den skulle kunna bli en mycket bra film. Och när jag sedan googlar lite på boken, efter att den är utläst, så kan jag läsa att den har varit på väg att filmatiseras rätt länge. Planen var att den skulle kommit 2005, med Will Ferrell i huvudrollen! Jag tror han skulle kunna göra rollen som Ignatius helt perfekt.

Från början gav jag boken en trea i betyg, men under bokcirkelns gång så tyckte jag att boken faktiskt blev bättre och bättre, och roligare och roligare, så jag höjde faktiskt mitt betyg till en fyra!

En orolig grav

Författare: Elly Griffiths
Titel: En orolig grav
Genre: Deckare
Antal sidor: 304
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dying fall
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #5
Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 7 oktober
Betyg: 4

Baksidetext: Ruth Galloways gamle vän Dan Golding tror att han har gjort en sensationell upptäckt som kommer att förändra arkeologin för evigt. Fyndet rör den legendariske kung Artur och eftersom Ruth är specialist på skelettdelar ber han i ett brev om hennes expertutlåtande. Av Dans redogörelse framgår att han är rädd, men hinner aldrig avslöja varför. När brevet når Ruth är Dan redan död. Innebränd i sitt hus, och ytterdörren låst utifrån.
     Ruth får en inbjudan från Blackpools universitet att undersöka Dans skelettfynd. Kort därefter mottar Ruth hotfulla sms. Det står klart att starka krafter med kopplingar till universitetsvärlden vill undanhålla något från offentlighetens ljus. Individer som är beredda att ta till hot och våld för att dölja vad som döljas kan.

Min kommentar: Femte boken om Ruth Galloway och Harry Nelson gjorde mig INTE besviken. I den här boken tar Ruth och Harrys vän Cathbad en större roll, och vi får även följa med hem till Harrys föräldrahem och träffa en gammal vän till honom.

För varje bok jag läser av Elly Griffiths, ju mer älskar jag hennes sätt att skriva. Humorn. Ironin. Och så är det så där onödigt spännande bitvis. På ett ställe i boken nästan skrek jag rätt ut: NEEEEJ!!! Det var tur jag satt hemma vid köksbordet vid den sekvensen.

Har redan påbörjat den sjätte boken om Ruth och Harry, och det finns ju bara en enda nackdel. Jag har snart läst alla böckerna om Ruth och Harry. Vad ska jag göra sedan? Jag vill verkligen inte avsluta med vänskap med dem båda...

Eat, Pray, Love

Bilden hittade jag på Google.

Titel: Eat, Pray, Love
Originaltitel: Eat, Pray, Love
Genre: Drama
Regissör: Ryan Murphy
Baserad på: Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilberts
Skådespelare: Julia Roberts, Javier Bardem, James Franco, Tuva Novotny
Utgivningsår: 2010
Längd: 2 h 20 min
Serie: -
Såg den på: DVD september 2016
Betyg: 3

Handling: Liz Gilbert är övertygad om att livet har mer att erbjuda än familj och karriär. Se hur hon hittar ny livsglädje i denna inspirerande och sanna historia som är baserad på den bästsäljande boken med samma titel. Liz lämnar New York och ger sig ut på en årslång resa till Italien, Indien och Bali där hon försöker hitta sig själv med hjälp av god mat, meditation och förhoppningen att få uppleva sann kärlek.

Min kommentar: När det gäller filmer så är jag svag för feel-good och romantik. Jag vill drömma mig bort och jag vill ha lyckliga slut. Så är det. Skräck och thrillers göre sig icke besvär...

Det här är en smågullig film med fina miljöer och riktig matporr. Jag kan känna lukten av pizzorna, känna hur krispiga de är. Jag svettas tillsammans med Liz i Indien. Och jag vill ta första bästa plan till Bali! Men, det är lite väl sockersött emellanåt. Och trots att jag sett filmen flera gånger så minns jag inte riktigt hur det slutar. Men, jag antar att hon hittar sig själv och den sanna kärleken. I filmen gestaltad av Javier Bardem, som jag är lite lite svag för...

Det är hur som helst en perfekt söndag-förmiddag-slappar-film, när man liksom inte orkar ta tag i något vettigt utan bara vill ligga i soffan och softa och slökolla på något!

Känslan av död

Författare: Elly Griffiths
Titel: Känslan av död
Genre: Deckare
Antal sidor: 285
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Room Full of Bones
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #4
Utgivningsår: 2012
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 29 september
Betyg: 4

Baksidetext: Det är halloween. På det historiska museet i Norfolk förbereds ett speciellt evenemang. En kista ska öppnas och kvarlevorna av en medeltida biskop ska utforskas. Men när arkeolog Ruth Galloway anländer hittar hon i stället museiintendenten livlös bredvid kistan.
     När museets förmögne ägare, lord Smith, dör och kommissarie Harry Nelson oförklarligt insjuknar, anar Ruth att sanningen är mer komplex än vad hon först trodde.

Känslan av död är den fjärde boken om Ruth Galloway och kommissarie Nelson, ett omaka par med komplicerad inbördes relation. Med humor och skickligt sammanvävda intriger har Elly Griffiths fått en stor och hängiven läsekrets.

Min kommentar: Det är alltid lika trevligt att få återse Ruth, Nelson, Cathbad, Judy, Clough och de andra personerna i Grifiths böcker. Det känns nästan som att återse gamla vänner. Och som jag redan skrivit så är det inte mord och elände som lockar mig att läsa böckerna. Nej, det är relationerna mellan de olika personerna.

I den här boken är det ganska många historier/delar att hålla koll på. Den medeltida historien om biskopen, aboriginerna och deras kamp att få tillbaka kvarlevorna av deras förfäder, knarkaffär, Ruths privata kamp som ensamstående mor... Trots detta är jag fast redan från sidan ett. Just knarkaffären kunde jag kanske varit utan, den kändes väldigt förutsägbar.

Jag har redan påbörjat den femte boken om Ruth Galloway och Harry Nelson, och grämer mig redan över att jag snart läst alla böcker som finns. Vad ska jag ta mig till sedan?

Månadsrapport - september

Nu är september till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker. Det blev några färre böcker än augusti. Men, det är helt enligt beräkningarna!

Antal böcker: 6
Antal lästa sidor: 2 211
Genomsnitt/dag: 73,7 sidor
Genomsnitt/bok: 368,5 sidor
Snittbetyg: 3,7
Påbörjade serier: 1
Ingående serier: 1
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: -
Chicklit/Feelgood: -
Deckare/Kriminalroman: 2
Drama: 2
Fantasy: -
Historisk roman: 1
Humor: -
Skräck/Thriller: -
Klassiker: -
Ungdom: 1
Bokcirkel:

Författare
Kvinnor: 4
Män: 1
Duo: -

Originalspråk svenska: 1
Originalspråk engelska: 1
Författare jag inte läst innan: 1
Biblioteksböcker: 6
Böcker i bokhyllan: -
Lånade av vänner: -
Inbundna: 4
Pocket: 2
Ljudbok: -

Månadens bästa: Huset vid havets slut
Månadens sämsta: Dumskallarnas sammansvärjning
Månadens överraskning: Harry Potter and the cursed child
Månadens besvikelse: Dumskallarnas sammansvärjning
Månadens otäckaste: Huset vid havets slut

Kommentar
Om månadens bästa: Det var ganska tajt mellan Huset vid havets slut, Harry Potter och Känslan av död, men Huset vid havets slut tog hem det. Det var riktigt spännande med andra världskriget och tidvattnet...
Om månadens sämsta: Den här boken var eg inte dålig, men den når inte upp till de andra böckerna.
Om månadens överraskning: Jag har ju faktiskt bara läst en ynka Harry Potterbok innan, och det är den allra första. Så jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta. Idén att skriva en i manusform fungerade väldigt bra. Eller, rättare sagt, manuset blev en bok.
Om månadens besvikelse: På omslaget (eller om det var baksidan) står det att det här är århundradets roligaste bok. Det tycker jag inte att den är. Inte på långa vägar...
Om månadens otäckaste: Det tog ett litet tag, men det var riktigt otäckt ett tag. Gillar inte vatten. Och framför allt inte tidvatten...

Övertalning

Bilden hittades på Google

Titel: Övertalning
Originaltitel: Persuasion
Genre: Kostymfilm, Drama, Romantik
Regissör: Roger Michelle
Baserad på: Persuasion av Jane Austen
Skådespelare: Amanda Root, Ciarán Hinds, Susan Fleetwood, Corin Redgrave
Utgivningsår: 1995
Längd: 1 h 43 min
Serie: -
Såg den på: DVD aug 2016
Betyg: 4

Handling: Änklingen Sir Walter Elliot hyr ut sitt gods Kellynch Hall till amiral Croft och dennes hustru. Sir Walter har tre döttrar, Elizabeth, Anne samt Mary, varav två är på jakt efter en man. Åtta år tidigare blev Anne Elliot övertalad att bryta sin förlovning med Frederick Wentworth, en fattig sjöman. Nu möts de igen och Frederick har blivit en förmögen och framgångsrik kapten, likväl som en eftersökt ungkarl. Vem väljer han nu att gifta sig med? Rostar gammal kärlek?

Min kommentar: Övertalning är nog min favoritbok av Jane Austen. Temat är ungefär som Jane Austens övriga böcker. Föräldrar vill/försöker gifta bort sina giftasvuxna döttrar, och det finns finansiella bekymmer... Militären är självklart närvarande. Det här är en mycket fin filmatisering av BBC, och 1995 var ett bra år ur Jane Austenfilmatiseringar av BBC. Vi har ju TV-serien Stolthet & Fördom, med Colin Firth, och vi har Förnuft & Känsla med Emma Thompson... Det är vackra miljöer, och det är kul att de faktiskt filmat i Bath, då delar av boken utspelar sig här!

Love & Friendship

Titel: Love & Friendship
Originaltitel: Love & Friendship
Genre: Komedi, Romantik, Kostymfilm
Regissör: Whit Stillman
Baserad på: Lady Susan av Jane Austen
Skådespelare: Kate Beckinsale, Chloë Sevigny, Xavier Samuel, Stephen Fry
Utgivningsår: 2016
Längd: 1 h 32 min
Serie: -
Såg den på: Biostaden Jönköping 28 september 2016
Betyg: 3, en stark sådan.

Handling: Lady Susan har bara varit änka i ett par månader, men möts redan av nya uppvaktare var hon än går. Det är nästan så att hon drivs på flykt från sitt tillhåll på godset Langford, för att undfly dessa flirtande herrar. Men det är en flykt hon till synes verkar trivas med, nämligen en jakt på ett nytt lämpligt gemål. Och så förstås en fästman till hennes dotter också.

Min kommentar: Äntligen har det kommit en ny Jane Austenfilm. Och det är inte bara en nyinspelning av tidigare TV-serier eller filmer. Nej, den här filmen bygger på boken "Lady Susan" som utgavs postumt, alltså efter hennes död, 1795. Den är lite annorlunda på så vis att den är skriven i brevform. Filmen har dock lånat namnet av en annan av Austens böcker som heter just Love & Friendship.

Det är vackert filmat, kläderna underbara och musiken ska vi inte prata om. När vi får se en karaktär för första gången i filmen, så får man en kort beskrivning om vem det är och vilket förhållande den personen har till andra i filmen. Kul drag tycker jag.

Det var dock en hel del karaktärer att hålla koll, men å andra sidan brukar det vara det i Austens romaner. Filmen var dock lite annorlunda, lite mer avskalad än andra Austenfilmer. Men, jag gillar't.

Kate Beckinsale gör en underbar rollprestation som den manipulativa Lady Susan. Men, frågan är inte om Sir James Martin ändå är favorit. Så totalt vimsig...

Vill du se en rolig film så gå och se den. Jag skrattade många gånger i filmen. Jane Austen hade verkligen humor.

Bridget Jones's baby

Bilden har jag lånat från SF-bio.

Titel: Bridget Jones's baby
Originaltitel: Bridget Jones's baby
Genre: Komedi, Romantik
Regissör: Sharon Maguire
Skådespelare: Colin Firth, Renée Zellweger, Patrick Dempsey, Emma Thompson
Utgivningsår: 2016
Längd: 2 h 3 min
Serie: Bridget Jones #3
Såg den på: Biostaden Jönköping 19 september
Betyg: 4

Handling: Efter att ha lämnat Mark Darcy blir det plågsamt uppenbart för Bridget Jones att "lyckliga till döden skiljer oss åt" inte var ett löfte hon kunde leva upp till. Som fyrtio-nånting och singel i gen, bestämmer sig Bridget för att satsa på sin karriär och omge sig med gamla och nya vänner. För en gångs skull har hon fullständig kontroll på saker och ting. Vad skulle någonsin kunna gå fel?

Min kommentar: Jag älskar Bridget. Och jag älskar Mark Darcy. Det här är en mycket efterlängtad film. Men, om man läst boken - Mad about the boy, så kommer man inte känna igen sig. För det är nämligen inte samma story. Överhuvudtaget. Ploten i den här filmen är att Bridget blir gravid, men hon vet inte vem som är pappan till barnet. Är det hennes gamla flamma Mark? Eller är det Jack, som hon träffade på en festival?

Det är samma gamla Bridget, även om hon faktiskt numer är riktig duktig på sitt jobb. Visst, hon klantar kanske till det ibland, men inte alls på samma sätt som tidigare... Och Mark. Ja, Mark är ju Mark. Jack är ju en ganska trevlig bekantskap, men det är inte alls samma kemi mellan Jack och Bridget, som med Mark och Bridget!

Ett annat nytt ansikte i den här filmen är Emma Thompson som spelar gynekologen, och hon är (som vanligt) riktigt bra. Hon har ingen jätteroll, men hon levererade repliker som orsakade gapflabb i bioslaongen.

Gillade du de andra två Bridgetfilmerna så kommer du att gilla den här!

Och ja, jag kommer alltid tillhöra team Darcy! <3

Förnuft och Känsla

Bilden har jag  hittat på Google

Titel: Förnuft och Känsla
Originaltitel: Sense & Sensibility
Genre: Kostymfilm, Drama, Romantik
Regissör: Ang Lee
Baserad på: Sense & Sensibility av Jane Austen
Skådespelare: Emma Thompson, Hugh Grant, Kate Winslet, Alan Rickman
Utgivningsår: 1995
Längd: 2 h 16 min
Serie: -
Såg den på: DVD 14 september 2016
Betyg: 5

Handling: Förnuft och känsla bygger på Jane Austens klassiska roman Sense and Sensibility från 1811. När Mr Dashwood dör ärver John, hans son från ett tidigare äktenskap, egendomen Norland Park. Mrs. Dashwood och hennes tre döttrar, Elinor, Marianne och Margret, får nöja sig med ett lågt underhåll. Johns snobbiga fru, Fanny, försitter ingen tid med att ta över Norland. Kvinnorna flyttar i stället in hos Mrs. Dashwoods kusin.

Min kommentar: Det här är nog en av de bästa filmatiseringarna av Jane Austens romaner. Emma Thompson har skrivit manuset och filmen regisseras av Ang Lee. Regissören har verkligen fångat miljöerna i Austens roman, och kostymmakarna kan vara riktigt stolta över sitt jobb. Jag skrattar och gråter om vartannat. Jane Austen hade verkligen humor, vilket kommer fram i denna film. Här väller det av brittiska skådespelare, nästan hela eliten är med i denna filmatisering! Hugh Laurie har en ganska liten roll, men ack vilka repliker han levererar! Alan Rickman gör rollen som Colonel Brandon så bra. Men även Emma Thompson och Kate Winslet är superbra. Hugh Grant, ja han är Hugh Grant. ;-) Det enda jag har emot filmen är väl egentligen att Emma Thompson känns lite gammal för sin roll...

Den allvarsamma leken

Bilden kommer från SF.se

Titel: Den allvarsamma leken
Originaltitel: Den allvarsamma leken
Genre: Drama
Regissör: Pernilla August
Baserad på: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Skådespelare: Sverrir Gudnason, Karin Franz-Körlof, Liv Mjönes
Utgivningsår: 2016
Längd: 1 h 56 min
Serie: -
Såg den på: Biostaden Jönköping 25 september 2016
Betyg: 3

Handling: Journalisten Arvid Stjärnblom och konstnärsdottern Lydia Stille träffas i skärgården en vacker försommarkväll. Omedelbar förälskelse uppstår. De inleder en romans men på grund av sociala omständigheter glider de ifrån varandra. De finner ett tryggt liv med någon annan och gifter sig på var sitt håll. Tio år senare träffas de igen. Drömmen om den rena, stora och oförstörda kärleken är magnetisk och de inleder en passionerad affär. Priset för affären kräver större offer än vad de båda kan ana.

Min kommentar: Det här en filmatisering av boken med samma namn skriven av Hjalmar Söderberg. Då vi i lilla bokcirkeln läst boken, och jag även promenerat runt i Arvid och Lydias fotspår i Stockholm i december 2015, så var det inte så svårt val att gå och se filmen på bio. Jag har även pratat med en person i produktionen, då de undrade om museet jag då jobbade på hade någon tidningslöpsedel gällande Andréexpeditionen, då de ville ha med det i filmen...

Det är bra skådespelarinsatser och Pernilla August gör ett bra jobb bakom kameran. Det är kul att man i början av filmen faktiskt ser en löpsedel om Andréexpeditionen, men om den kommer från museet är ju en helt annan historia.

Jag fick dock aldrig se Arvid vid gravstenen på Johannes kyrkogård tittandes upp  mot Lydias bostad. Fast, å andra sidan skulle han inte se hennes bostad därifrån. Åtminstone inte om han stod med gravstenens text framför sig tittandes upp mot bostaden, då den står på andra sidan kyrkan...

Interiörmiljöerna känns mycket äkta, och det är ju svårt att filma exteriörerna "utzoomat" då filmen utspelar sig i början på 1900-talet. Mycket har ju hänt sedan dess...

Pernilla August har gjort både Arvids fru och Lydia lite mänskligare och inte bara "ondsinta" kvinnor, som Hjalmar framställer dem...

Men, borde inte Arvid och hans far prata lite värmländska i alla fall, då Arvid ju är ifrån Värmland?

Absolutely Fabulous - The Movie

Bilden har jag lånat från SF-bio.

Titel: Absolutely Fabulous - The Movie
Originaltitel: Absolutely Fabulous - The Movie
Genre: Komedi
Regissör: Mandie Fletcher
Baserad på: -
Skådespelare: Jennifer Saunders, Joanna Lumley, Jane Horrocks, Julia Sawalha
Utgivningsår: 2016
Längd: 1h 31 min
Serie: -
Såg den på: Biostaden Jönköping 7 september 2016
Betyg: 4

Handling: De hysteriska favoriterna Edina och Patsy är tillbaka och precis som i TV-serien får vi följa dem i deras glamourösa liv med shopping, sena utekvällar och drinkar. När de får skulden för en stor incident vid en releasefest blir de indragna i en mediestorm utan dess like och jagade av paparazzisa. Räddningen blir den Franska Rivieran, dit de flyr för att leva sitt lyxliv i fred - för alltid!

Min kommentar: Ja vad ska man säga egentligen? Det är verkligen helt hysteriskt, precis som den svenska titeln på serien. Jag har sett serien flera gånger, och jag älskar Edina och Patsy, men även Edinas mamma och icke att förglömma Edinas assistent Bubble!

Jag tror att om man gillar serien så gillar man filmen. Det är kanske i längsta laget med en film, men jag tycker ändå att det håller. Hade det varit lite fler besökare i biosalongen hade jag nog gapflabbat lite mer, men av någon anledning så höll jag igen lite.

Grey

Författare: E L James

Titel: Grey

Genre: Roman

Antal sidor: 559

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Grey

Översättning: -
Serie: Fifty Shades #4

Utgivningsår: 2015

Format: Storpocket

Källa: Biblioteket

Utläst: 24 september 2016
Betyg: 3, en svag sådan.

Baksidetext: SEE THE WORLD OF FIFTY SHADES OF GREY ANEW THROUGH THE EYES OF CHRISTIAN GREY.

In Christians's own words, and through his thoughts, reflections, and dreams, E L James offers a fresh perspective on the love story that has enthralled millions of readers around the world.

Christian Grey exercises control in all things; his world is neat, disciplined, and utterly empty - until the day that Anastacia Steele falls in to his office, in a tangle of shapely limbs and tumbling brown hair. He tries to forget her, but instead is swept up in  a storm of emotions he cannot comprehend and cannot exist. Unlike any woman he has known before, shy unwordly Ana seems to see right through him - past the business prodigy and the penthouse lifestyle to Christian's cold, wounded heart.
     Will being with Ana dispel the horrors of his childhood that haunt Christian every night? Or will his dark sexual desires, his compulsion to control, and the self-loathing that fills his soul drives this girl away and destroy the fragile hope she offers him?

Min kommentar: Jag har ju självklart läst de andra tre böckerna om Christian Grey och Anastasia Steele, så när man nu får chansen att se det hela ur Christians perspektiv så är det ju ett måste att läsa även denna bok.

De tre första böckerna i serien var väl inga höjdare precis, språkmässigt. Detsamma gäller den här boken. Men, ändå måste jag läsa vidare. För jag vill ju veta storyn ur Christians synvinkel. Varför är han som han är egentligen?

Men, författaren gör det ju ändå ganska lätt för sig, för det är ju faktiskt samma bok som Fifty Shades of Grey. Och har man läst de andra böckerna, så vet man ju exakt vad som händer! Men, som jag redan skrivit - jag vill veta mer om Christian. Försöker därför att inte hänga upp mig på språket, som inte är vidare bra...

Och, en sak kan jag redan nu lova, och det är att om även de andra två böckerna kommer ur Christians synvinkel, så kommer jag att läsa dem!

Huset vid havets slut

Författare: Elly Griffiths
Titel: Huset vid havets slut
Genre: Deckare
Antal sidor: 303
Originalspråk: The House at Sea's End
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #3
Utgivningsår: 2011 (min utgåva 2012)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket
Utläst: 19 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Några fältarkeologer gör en oväntad upptäckt när de kartlägger kusterosionen vid en by i Norfolk. I en djup klippskreva hittas skelettdelar begravda i sanden. Det är en  udda fyndplats, nästan otillgänglig på grund av tidvattnet.
     Rättsarkeolog Ruth Galloway, som just börjat jobba efter föräldraledigheten, kallas dit. Undersökningen visar att benen är gamla, från 1940-talet, och att det rör sig om sex män som kallblodigt  skjutits i huvudet. Vilka var de? Vad utspelade sig egentligen i den idylliska lilla byn under kriget?
   Tillsammans med kommissarie Harry Nelson börjar Ruth nysta i fallet. Men ledtrådarna är inte många och få personer som var med på den tiden lever ännu. När två av dem hastigt avlider misstänker Nelson att det inte handlar om naturlig död - någon är desperat angelägen om att skydda den gamla hemligheten.
     Genuint brittisk atmosfär, stegrande spänning och ett stänk av torr humor - Huset vid havets slut är den tredje boken om Ruth Galloway och kommissarie Nelson, ett udda kriminalpar vars inbördes relation är lika komplicerad som fallen de löser.

Min kommentar: Det här är tredje boken om Ruth Galloway och Harry Nelson. Det var ett mycket kärt återseende av Ruth och Harry. Jag gillar verkligen både Ruth och Harry, och hur de kompletterar varandra när de jobbar med sina fall.

I den här boken så har Ruth fått en dotter, och kommit tillbaka efter mammaledigheten. Och livet som ensamstående mamma är inte alltid så lätt... Den här gången är historien förlagd till andra världskriget, men även Balkankrigets fasor skildras lite i den här boken, då vi får stifta bekantskap med Tatjana, en gammal vän till Ruth.

Återigen har Griffiths lyckats med karaktärerna och miljöbeskrivningarna. Liksom de två första böckerna är jag på plats, jag ser Ruth och Harry framför mig, och lilla Kate. Nackdelen med Griffiths böcker är att jag läser ut dem så himla snabbt. Jag vill ju veta vad som händer, både vad gäller fallet och hur det går för Ruth och Harry. Kommer det uppdagas vem som är fadern till Kate. Har man läst de två första böckerna, så vet man självklart vem som är fadern, men kommer Ruths familj, vänner och kollegor få veta det. Och hur kommer faderns familj, vänner och kollegor reagera om det kommer ut... Även om jag verkligen gillar att en arkeolog har huvudrollen i den här serien, så är det just nu i alla fall, inte historiebiten, eller kriminalbiten som lockar mig att läsa vidare. Nej, jag vill veta mer om Ruth, Harry, Cathbad och alla de andra. Dessutom är jag lite kär i Nelson. Precis som Ruth...

Det är dock något med språket som gör att jag inte riktigt riktigt kommer in i boken i början, men det visar sig att det inte är samma översättare som till de andra två böckerna.

Så fort jag läst ut den här boken så reserverade jag del fyra och fem och serien på biblioteket, och jag kan knappt hålla mig tills de kommer. Enda nackdelen är ju att jag kommer läsa ut serien alldeles för snabbt...

Spegelskärvor

Författare: Maria Gustavsdotter
Titel: Spegelskärvor
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 325
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Spegelskärvor
Översättning: -
Serie: En gyllene tråd #1
Utgivningsår: 2012
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 5 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Mitt liv är som en krossad spegel
                     I varje del finns mitt ansikte
                     men för att riktigt se vem jag är
                    måste du söka rätt på alla delarna och foga dem samman.

Agda har ett brunt och ett blått öga och hon kan se det andra inte ser. En dag hämtar jungfru Maria hennes älskade mormor från bänken under äppelträdet. Mormor har alltid stått henne nära och livet blir ensamt och svårt utan kärlek och uppmuntran. I arv får Agda det vackra täcket med de broderade bilderna och de dyrbara pärlorna som mormor samlat under hela livet.
     Agda har trots sin förmåga svårt att bedöma andra - och hon kan inte försvara sig. När hon möter kärleken blir livet komplicerat på ett sätt som ingen kunde förutse - och sveket dubbelt. Samtidigt som Agda söker efter kärlek och närhet blir hon alltmer reserverad. En krossad spegel blir ödesdiger - och Agda fortsätter att skylla på sig själv. I det förbjudna och i kärleken till sin dotter kanaliserar hon allt som gömmer sig under den avvisande ytan.

Maria Gustavsdotter hör till våra skickligaste historiska författare. I Spegelskärvor manar hon fram ytterligare ett kvinnoliv i historiens skuggor: Agda, dotterdotter till Gertraud från uppskattade romanserien Fem pärlor till jungfruns krona. Spegelskärvor inleds i Kalmar 1574.

Min kommentar: Den här boken hamnade helt naturligt på min läslista efter att ha läst Maria Gustavsdotters böcker i serien: "Fem pärlor till jungfruns krona", där vi i tre böcker får följa Gertraud i 1500-talets Kalmar, från det att hon var barn tills hon dog. Spegelskärvor inleds, som det står i baksidetexten, i Kalmar 1574. I den här boken är det Gertrauds barnbarn, Agda, som vi får följa.

I den här boken visar Maria Gustavsdotter återigen att hon kan det där med historiska romaner. Hon lyckas beskriva miljöerna så bra att jag får för mig att jag står och iakttar Agda och hennes liv.

När jag läser boken blir jag både arg och ledsen. Jag har svårt att förstå, nej jag kan inte förstå, hur det måste ha varit på den tiden, då kvinnan var helt underlägsen mannen.

Jag tycker boken var lite seg i början, men rätt var det var så tog det sig, och det rejält, jag kunde inte sluta läsa. Jag var ju tvungen att veta hur det går för Agda. Och, boken slutar med en riktig cliffhanger, och jag väntar med spänning på fortsättningen. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag får läsa om Agda igen.

Harry Potter and the cursed child

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the cursed child
Genre: Fantasy, Ungdom
Antal sidor: 352
Originalspråk: Engelska
Översättning: -
Serie: Harry Potter #8
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 1 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Eighth story. Nineteen years later.

Min kommentar: Så här är det. Jag har INTE läst alla Harry Potterböcker sedan tidigare. Jag har faktiskt bara läst den första boken, och detta i en av de två bokcirklarna jag är med i. Planen har sedan dess varit att läsa alla Harry Potterböcker, men det har kommit så himla mycket emellan. Men, jag har sett alla filmerna. Flera gånger om. När jag fick veta att den här åttonde storyn skulle komma så ville jag självklart läsa den. Samtidigt så ville jag läsa de andra böckerna innan. Men, jag kunde inte hålla mig. Så alltså har jag läst den åttonde Harry Potterboken.

Då den bara finns på engelska i nuläget så var valet inte så svårt, men jag hade valt engelska oavsett, för jag rätt säker på att de här böckerna ska läsas på originalspråket.

Den här berättelsen är inte skriven som en bok, utan det är faktiskt ett manuskript till en pjäs vi läser. Pjäsen spelas för fullt i London. Det var lite ovant i början att läsa ett manuskript/en pjäs, men jag kom ändå in i det ganska fort. I och med de små anvisningarna inför varje ny scen så såg jag ändå framför mig de olika miljöerna och karaktärerna. Och det var ett kärt återseende.

Det är ett högt tempo igenom hela boken, och det är ju inte så konstigt eftersom det vi läser är själva pjäsen. Det finns liksom ingen tid/plats för några lugnare partier. Boken är inte svårläst, utan jag hade läst klart den på ett dygn. Jag ville ju så klart veta vad som händer...

I den här boken är det inte Harry som är huvudpersonen, utan hans son Albus Severus Potter. Han har, liksom sin nyvunna vän Scorpius, inte så lätt på Hogwarts. De har båda svårt att motsvara förväntningarna på dem, med tanke på vem deras fäder är. Scorpius är son till Draco Malfoy.

Man behöver ha läst de tidigare böckerna eller åtminstone sett filmerna för att hänga med i den här storyn.

Idén att lägga storyn 19 år framåt i tiden (egentligen bara fortsätta där sista boken slutar) är helt rätt. Men, jag tycker det är rätt så schablonaktigt att Harry är en obekväm pappa, Ron säljer skämtartiklar och är allmänt omogen och pinsam. Hermoine är självklart trolldomsminister. Det var inga höga odds på detta precis. Men, ändå, så gillar jag boken, och skulle gärna vilja se pjäsen!

Spill

Författare: Sigrid Combüchen
Titel: Spill
Genre: Roman, Drama
Antal sidor: 449
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Spill
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 augusti 2016
Betyg: 3
Bokcirkelbok

Baksidetext: En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Hur detta liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var nitton, tjugo. Slumpen, eller ödet, kastade henne ur den lugna kurs som verkade given för en flicka ur övre medelklassen.
     Mellan författaren och den gamla Hedda råder dragkamp om mening. Författaren förälskar sig i dåtid och det som inte blev, Hedda är intresserad för nuet som är . Och protesterar mot idén att hennes liv kanske blev förspillt.

Min kommentar: I jakten på bokcirkelbok har jag vid flera tillfällen kikat på hyllan med "diskussionsböcker" på biblioteket, och nästan varje gång har jag kikat på den här boken. Men, sedan har jag ändå valt någon annan bok. När jag sedan hittade boken i en second handbutik så slog jag till och köpte den. Men, den blev aldrig läst... Inför den här omgången så tänkte jag att jag väljer den här boken, den står ju ändå i "diskussionshyllan" på biblioteket. Efter att ha läst baksidetexten ännu en gång kändes boken väldigt lovande.

Det är en ojämn bok. Vissa bitar är jättebra, andra förstår jag inte ens. Varför är de ens med? Jag har svårt för bokens disposition, det är att det på många ställen i boken är en radbrytning bara ett par tre ord i in i raden. Vad är syftet med det? Meningsuppbyggnaderna är otroligt konstiga på flera ställen. Det är sällan jag måste läsa om en mening så många gånger som jag fick göra i den här boken. Combüchen kan konsten att skriva, inget snack om saken. Men, det är alldeles för krångligt och svårt för mig.

Person- och miljöbeskrivningarna är helt makalöst bra. Jag dras in i händelserna, vare sig jag vill eller inte. Jag står och iakttar Hedda i hennes rum i Stockholm, bara för att nämna ett exempel.

För min del var det jobbigt med de ojämna hoppen i tiden. Jag hade lite svårt att hålla koll på var i berättelsen jag var. Det är många sidospår som inte tillför boken/storyn något, utan rör bara till det.

Jag är glad att jag läst boken, och det är en perfekt bokcirkelbok, för vi hade en mycket bra diskussion. Men, hade det inte varit för att det var just en bokcirkelbok, och mitt val, så är risken överhängande att jag gett upp den. Vilket i sig hade varit synd. För storyn är underbar.