Titel: Vinter i drömhuset (A Week in Winter)
Författare: Maeve Binchy
Språk: Svenska (engelska)
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2014 (min utgåva: 2014)
Antal sidor: 335
Baksidetext: De tre systrarna Sheedy har bott i Stone House i Stoneybridge på Irlands västkust så länge som någon kan minnas. Huset håller helt på att förfalla när den driftiga Chicky Starr återvänder från USA och köper det av systrarna för sina amerikapengar.
Chickys dröm är att förvandla Stone House till ett hotell där hon ska erbjuda stressade storstadsbor vila och rekreation, goda middagar vid det stora matsalsbordet och ett avspänt sätt att umgås.
Drömmen blir verklighet när gästerna börjar anlända: sjuksköterskan Winnie som tvingas tillbringa en vecka med sin dominanta svärmor, den amerikanske skådisen John som missat flyget tillbaka till USA, läkarna Henry och Nicola som bär på en hemlighet och svenske Anders som vill lära sig mer om den irländska folkmusiken.
Min kommentar: Den här boken "norpade" jag bara på "nyhetshyllan" på biblioteket. Den står ju så lägligt precis vid ingången och disken... Jag behövde ännu en lättläst bok där jag inte behövde läsa om övervintrande polarresande, isbjörnar och sälar som skjuts, eller om "otäcka" mord.
I den här boken får man följa en person i varje kapitel, men samtidigt så flimrar de andra karaktärerna förbi litegrand i bakgrunden. Jag gillar konceptet att man får följa en person per kapitel då det är en hel del karaktärer som är med i boken. Det hade lätt blivit svårt att hänga med annars. Eller, det hade varit det för mig i alla fall.
På baksidetexten kan vi läsa att Henry och Nicola som har en hemlighet, men det är inte bara de som har en hemlighet. Och jag hade hela tiden känslan av att nu sk*ter det sig. Nu avslöjas det... Så det var lite spännande trots allt.
Det här blev Maeve Binchys sista, och den har allt som Binchys romaner är kända för: värme och humor. Även om den utspelas vintertid, på Irlands västkust...
Betyg: 3
onsdag 24 december 2014
tisdag 23 december 2014
Som en drömbild
Titel: Som en drömbild
Författare: Nora Roberts
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 309
Baksidetext: En ordentlig men charmig lärare är verkligen inte typen som Mac Elliot blir kär i. Men en liten flört är kanske precis vad hon behöver. Hon vill bli lite distraherad, hon vill slipa dras in för mycket i alla sockersöta bröllopsbesvär som hon ständigt utsätts för. Mac är fotograf och driver den framgångsrika bröllopsagenturen I Nöd och Lust tillsammans med sina närmaste väninnor; Emma, Parker och Laurel.
Men bröllop är det sista Mac kan tänka sig för sin egen del. Aldrig kan hon väl ana att en liten flört med den trygge och pålitlige Carter kan leda till något djupare. Men Mac drabbas helt oväntat av en förälskelse större än hon kan drömma om. Vågar hon tro att kärleken håller? Mac som aldrig har velat binda sig och som alltid tröttnar så fort. Vågar hon tro att Carter verkligen är mannen i hennes liv.
Min kommentar: Som en drömbild är den första delen i en ny charmig romanserie av Nora Roberts. Här får du möta de fyra barndomsvännerna som driver företaget I Nöd och Lust ihop. Mac är bröllopsfotograf, Emma är florist, Laurel är konditor och Parker bröllopsagenturens VD. (Hämtat från bokens baksida).
Där har ni storyn i den här boken. Typisk feel-good-roman. Det räcker att läsa baksidetexten så känner man på sig hur boken slutar. Men ibland behövs sådana här böcker.
Det här är en otroligt lättläst bok, jag läste i princip hela boken på tåget mellan Nässjö och Stockholm. Det är väl inte den djupaste, mest avancerade storyn jag läst, men det är skönt med sådana här böcker. Det är med andra ord kanske inte den största läsupplevelsen jag haft i mitt liv, men den är långtifrån tråkig. Och det är ändå skönt ibland att bara läsa utan att behöva tänka på vem mördaren är, och bara se hur allting löser sig.
Det här då första delen av fyra i en romansvit om bröllopsagenturen I Nöd och Lust, och i varje bok får vi följa en av karaktärerna, samtidigt som de andra tre självklart är närvarande i alla fyra böckerna. Men, det är liksom en person/karaktär man följer genom boken. Jag har lånat del två i serien, och den planeras att läsa nu under julledigheten!
Betyg: 3
Författare: Nora Roberts
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 309
Baksidetext: En ordentlig men charmig lärare är verkligen inte typen som Mac Elliot blir kär i. Men en liten flört är kanske precis vad hon behöver. Hon vill bli lite distraherad, hon vill slipa dras in för mycket i alla sockersöta bröllopsbesvär som hon ständigt utsätts för. Mac är fotograf och driver den framgångsrika bröllopsagenturen I Nöd och Lust tillsammans med sina närmaste väninnor; Emma, Parker och Laurel.
Men bröllop är det sista Mac kan tänka sig för sin egen del. Aldrig kan hon väl ana att en liten flört med den trygge och pålitlige Carter kan leda till något djupare. Men Mac drabbas helt oväntat av en förälskelse större än hon kan drömma om. Vågar hon tro att kärleken håller? Mac som aldrig har velat binda sig och som alltid tröttnar så fort. Vågar hon tro att Carter verkligen är mannen i hennes liv.
 |
| Har lånat bilden från Cdon.com |
Där har ni storyn i den här boken. Typisk feel-good-roman. Det räcker att läsa baksidetexten så känner man på sig hur boken slutar. Men ibland behövs sådana här böcker.
Det här är en otroligt lättläst bok, jag läste i princip hela boken på tåget mellan Nässjö och Stockholm. Det är väl inte den djupaste, mest avancerade storyn jag läst, men det är skönt med sådana här böcker. Det är med andra ord kanske inte den största läsupplevelsen jag haft i mitt liv, men den är långtifrån tråkig. Och det är ändå skönt ibland att bara läsa utan att behöva tänka på vem mördaren är, och bara se hur allting löser sig.
Det här då första delen av fyra i en romansvit om bröllopsagenturen I Nöd och Lust, och i varje bok får vi följa en av karaktärerna, samtidigt som de andra tre självklart är närvarande i alla fyra böckerna. Men, det är liksom en person/karaktär man följer genom boken. Jag har lånat del två i serien, och den planeras att läsa nu under julledigheten!
Betyg: 3
måndag 22 december 2014
Den allvarsamma leken
Titel: Den allvarsamma leken
Författare: Hjalmar Söderberg
Språk: Svenska
Genre: Roman, Skönlitteratur, Klassiker
Utgivningsår: 1912 (min utgåva: 1991)
Antal sidor: 221
Baksidetext: Han var 22 när han mötte henne. Hon var 19. Året var 1897. Hon var oskuld. Inte han
De förälskade sig i varandra. Men hur skulle Arvid kunna försörja Lydia på sin usla inkomst som "tidningsmurvel"? Tiden måste gå. Och tiden gav honom pengar, men inte Lydia. Hon gifte sig med en annan.
Och Arvid lät sig fångas in i ett konvenansäktenskap.
Nära tio år efteråt möter han henne åter. Den gamla kärleken flammar upp i passion - de förenas, i ett dubbelt äktenskapsbrott.
Korta möten, kärlek de stjäl sig till. Men fast Lydia frigör sig ur sitt äktenskap kan Arvid inte bryta upp från sitt. Och sakta når honom insikten att Lydias hjärta är rymligare än hans eget, hennes erotiska hunger större än hans. Eller är de en fråga om trofasthet? Eller - är Lydia en mognare, en ärligare människa än han? "En bok där kärleken är sedd i hela sin makt och ändå utan några illusioner", skrev Knut Jaensson. "En av de tre största romanerna genom hundra år", skrev Per Wästberg.
Min kommentar: Boken utspelar sig kring sekelskiftet 1800-1900-talet och huvudpersonerna är Arvid och Lydia, och vi får följa handlingen genom Arvid. Hade det inte varit för en av mina bokcirklar är det inte säkert att jag ens läst den här boken. Men, jag är tacksam för att vi valde den här boken. I början tyckte jag boken var lite seg, och språket är lite smågammaldags emellanåt, men vi får inte glömma att den är skriven redan 1912. Alltså samma år som Sverige och Stockholm stod som värd för sommar-OS. Men, det dröjde inte alltför många kapitel förrän jag var fångad i boken.
Den här boken måste ju varit väldigt kontroversiell när den kom ut. Tänk er själva, en bok som handlar om äktenskapsbrott. Och inte nog med det, det visar sig att Lydia inte bara kan hålla sig till en man utöver sin lagvigde, nej hon träffar flera män. Att Arvid träffar flera kvinnor, och dessutom gör ett butiksbiträde gravid, tror jag inte var lika "farligt". Han betalar ju ändå underhåll för barnet som han ser till får växa upp hemma i Värmland.
Arvid jobbar och stretar på, känner sig lurad till att gifta sig, och går och trånar efter Lydia mest hela tiden. Vad gäller Lydia tror jag hon gillade makten hon hade över män. Inte helt förvånande målas Arvid upp som förloraren i den här boken. Stackars Arvid som är i två kvinnors våld... Men vi får inte glömma hur synen på kvinnor var vid den här tiden. Fast, är det så mycket bättre idag?
Betyg: Efter viss fundering så blir det en 4. Det tog nog ett par dagar innan jag visste vilket betyg jag skulle sätta på den.
Författare: Hjalmar Söderberg
Språk: Svenska
Genre: Roman, Skönlitteratur, Klassiker
Utgivningsår: 1912 (min utgåva: 1991)
Antal sidor: 221
Baksidetext: Han var 22 när han mötte henne. Hon var 19. Året var 1897. Hon var oskuld. Inte han
De förälskade sig i varandra. Men hur skulle Arvid kunna försörja Lydia på sin usla inkomst som "tidningsmurvel"? Tiden måste gå. Och tiden gav honom pengar, men inte Lydia. Hon gifte sig med en annan.
Och Arvid lät sig fångas in i ett konvenansäktenskap.
Nära tio år efteråt möter han henne åter. Den gamla kärleken flammar upp i passion - de förenas, i ett dubbelt äktenskapsbrott.
Korta möten, kärlek de stjäl sig till. Men fast Lydia frigör sig ur sitt äktenskap kan Arvid inte bryta upp från sitt. Och sakta når honom insikten att Lydias hjärta är rymligare än hans eget, hennes erotiska hunger större än hans. Eller är de en fråga om trofasthet? Eller - är Lydia en mognare, en ärligare människa än han? "En bok där kärleken är sedd i hela sin makt och ändå utan några illusioner", skrev Knut Jaensson. "En av de tre största romanerna genom hundra år", skrev Per Wästberg.
Min kommentar: Boken utspelar sig kring sekelskiftet 1800-1900-talet och huvudpersonerna är Arvid och Lydia, och vi får följa handlingen genom Arvid. Hade det inte varit för en av mina bokcirklar är det inte säkert att jag ens läst den här boken. Men, jag är tacksam för att vi valde den här boken. I början tyckte jag boken var lite seg, och språket är lite smågammaldags emellanåt, men vi får inte glömma att den är skriven redan 1912. Alltså samma år som Sverige och Stockholm stod som värd för sommar-OS. Men, det dröjde inte alltför många kapitel förrän jag var fångad i boken.
Den här boken måste ju varit väldigt kontroversiell när den kom ut. Tänk er själva, en bok som handlar om äktenskapsbrott. Och inte nog med det, det visar sig att Lydia inte bara kan hålla sig till en man utöver sin lagvigde, nej hon träffar flera män. Att Arvid träffar flera kvinnor, och dessutom gör ett butiksbiträde gravid, tror jag inte var lika "farligt". Han betalar ju ändå underhåll för barnet som han ser till får växa upp hemma i Värmland.
Arvid jobbar och stretar på, känner sig lurad till att gifta sig, och går och trånar efter Lydia mest hela tiden. Vad gäller Lydia tror jag hon gillade makten hon hade över män. Inte helt förvånande målas Arvid upp som förloraren i den här boken. Stackars Arvid som är i två kvinnors våld... Men vi får inte glömma hur synen på kvinnor var vid den här tiden. Fast, är det så mycket bättre idag?
Betyg: Efter viss fundering så blir det en 4. Det tog nog ett par dagar innan jag visste vilket betyg jag skulle sätta på den.
torsdag 18 december 2014
Med Nansen mot Nordpolen
Titel: Med Nansen mot Nordpolen
Författare: Hjalmar Johansen
Språk: Norska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 290
Författare: Hjalmar Johansen
Språk: Norska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 290
Baksidetext: Hjalmar Johansen (1867-1913) deltok på Fridtjof Nansens polarexpedisjon med Fram 1893-96, og var Nansens eneste ledsager på vandringen mot Nordpolen. Denna boka er hans egen beretning om sledeturen med Nansen fra Fram till de berömte 86o14'
nordlig bredde, det var der de måtte snu, og overvintringen i
steinhytta på Frans Josef Land.
"Den 19. november 1894 skrev Hjalmar Johansen i dagboken: "Nansen spurte meg i dag om jeg var villig til sammen med ham å gå med på en ekspedisjon til Nordpolen."
Hjalmar befante sig på polarskipet Fram, i naerheten av den 82. breddegrad. Ryktene om det forestående oppbruddet hade svirret en tid blant mannskapet. Spörsmålet kom derfor ikke overraskende. Men selv om han virket rolig, var det ikke fritt for at hjertet slo hurtig under tröyen. Det var ikke hvem som helst som hade spurt. Det var Fridtjof Nansen, han som noen år tidligere var blitt verdensberömt etter skituren over Grönland. Ikke var det en hvilken som helst reise de skulle ut på, heller. De skulle ta med seg hundene og gjöre et fremstöt mot selveste Nordpolen - der intet menneske för hadde vaert."
 |
| Bilden är lånad från Adlibris |
Min kommentar: Jag vet inte hur många dagböcker jag läst av polarfarare nu genom den här bokutmaningen, och det kan bli lite tjatigt. Alla de här polarfarare går ju på ett sätt igenom samma sak. De ger sig iväg norrut (eller söderut om det är Sydpolen som ska erövras), båten fryser fast. För att man inte ska gå under där i polarisen, håller man hårt på att vissa rutiner ska göras. Man verkar skjuta isbjörnar, sälar, valar, fåglar för blotta nöjes skull emellanåt. Jag förstår självklart att man måste jaga för att få färskt kött och päls och skinn för att laga kläder, sovsäckar och allt annat man kan ha nytta av, men den där nöjesskjutningen... Har man hundar med sig så behandlas de som någon mycket lägre stående ras. Det är inte så noga om de får mat alla gånger, de pressas ytterst hårt...
Men, det jag gillar med den här boken är att man inte bara renskrivit dagboksanteckningarna, utan Johansen har använt sig av sina dagboksanteckningar när han skrev ner sina äventyr med Nansen 1893-96, så det är liksom inget rabblande av väckning, frukost, observation, lunch, storm, båten fryser fast osv. Nej det är mer skrivet i romanform...
Dock tycker jag boken är svårläst, och det är för att den är på norska. Jag har verkligen svårt att läsa norska. Man kan tycka att det är så likt svenskan, men i skriven form. Det vete 17 alltså... Om den finns på engelska hade den nog vunnit på det.
onsdag 17 december 2014
Sommarhuset
Titel: Sommarhuset
Författare: Anna Fredriksson
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 288
Baksidetext: "Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med", säger prästen. "Det är så fint. Vad du än gör finns dom kvar." Eva står tyst. Hon behöver inte berätta att senaste gången hon träffade Anders och Maja var en kort stund i köket hemma hos mamma då hon fyllde sextiofem.
Eva har inte haft någon kontakt med sina yngre syskon på många år. Hon har nästan slutat tänka på dem när hennes mamma oväntat dör och hon måste träffa Anders och Maja vid begravningen.
Ingenting har förändrats, de är som främlingar inför varandra och snart är de inbegripna i en bitter arvstvist. Eva har sett som en självklarhet att hon ensam ska ta över mammans älskade sommarhus i skärgården, men syskonen vill sälja så fort som möjligt.
Eva flyr ut till sommarhuset, men bara ett par dagar senare dyker Anders och Maja upp med sina familjer i släptåg för att förbereda inför försäljningen. Under de veckor som följer vänds Evas liv upp och ner. Rummen fylls av andras ägodelar, röster och vanor. Eva tvingas lära känna sina syskon på nytt, men frågan är om de någonsin kan hitta tillbaka till varandra.
Min kommentar: Sommarhuset är den senaste boken i den "stora" bokcirkeln och jag hade självklart inte hört talas om vare sig boken eller författaren innan. När jag sedan hämtat ut boken på biblioteket och läste baksidan blev jag kanske inte så där jätteexalterad. Att läsa om en arvstvist var väl kanske inte det jag kände för, men är det månadens bok, så är det.
Det är en välskriven bok och det märks att Anna har skrivit förut, även om det är hennes debutroman. Det märks att hon tidigare skrivit manus för TV och film, för jag ser verkligen sommarhuset och skärgårdsön framför mig när jag läser boken.
Det är en bok som jag både gillar och ogillar. Jag kom ganska fort in i boken och önskade att bussresan till och från jobbet var lite längre, då jag läste boken till och från jobbet. Men, jag fattar inte tycke för någon av karaktärerna. De yngre syskonen verkar ha gaddat ihop sig mot sin storasyster, och Eva (storasyster) känner sig bara överkörd av sina syskon. En bit in i boken får man dock veta lite lite mer om både mamman och barnen och då ändrar jag mig lite om vad jag tycker om syskonen. Men ändå inte. Dessvärre tror jag att det här här relativt vanligt i samband med dödsfall i familjen.
Betyg: 3
Författare: Anna Fredriksson
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 288
Baksidetext: "Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med", säger prästen. "Det är så fint. Vad du än gör finns dom kvar." Eva står tyst. Hon behöver inte berätta att senaste gången hon träffade Anders och Maja var en kort stund i köket hemma hos mamma då hon fyllde sextiofem.
Eva har inte haft någon kontakt med sina yngre syskon på många år. Hon har nästan slutat tänka på dem när hennes mamma oväntat dör och hon måste träffa Anders och Maja vid begravningen.
Ingenting har förändrats, de är som främlingar inför varandra och snart är de inbegripna i en bitter arvstvist. Eva har sett som en självklarhet att hon ensam ska ta över mammans älskade sommarhus i skärgården, men syskonen vill sälja så fort som möjligt.
Eva flyr ut till sommarhuset, men bara ett par dagar senare dyker Anders och Maja upp med sina familjer i släptåg för att förbereda inför försäljningen. Under de veckor som följer vänds Evas liv upp och ner. Rummen fylls av andras ägodelar, röster och vanor. Eva tvingas lära känna sina syskon på nytt, men frågan är om de någonsin kan hitta tillbaka till varandra.
 |
| Bilden har jag lånat från Bokus |
Min kommentar: Sommarhuset är den senaste boken i den "stora" bokcirkeln och jag hade självklart inte hört talas om vare sig boken eller författaren innan. När jag sedan hämtat ut boken på biblioteket och läste baksidan blev jag kanske inte så där jätteexalterad. Att läsa om en arvstvist var väl kanske inte det jag kände för, men är det månadens bok, så är det.
Det är en välskriven bok och det märks att Anna har skrivit förut, även om det är hennes debutroman. Det märks att hon tidigare skrivit manus för TV och film, för jag ser verkligen sommarhuset och skärgårdsön framför mig när jag läser boken.
Det är en bok som jag både gillar och ogillar. Jag kom ganska fort in i boken och önskade att bussresan till och från jobbet var lite längre, då jag läste boken till och från jobbet. Men, jag fattar inte tycke för någon av karaktärerna. De yngre syskonen verkar ha gaddat ihop sig mot sin storasyster, och Eva (storasyster) känner sig bara överkörd av sina syskon. En bit in i boken får man dock veta lite lite mer om både mamman och barnen och då ändrar jag mig lite om vad jag tycker om syskonen. Men ändå inte. Dessvärre tror jag att det här här relativt vanligt i samband med dödsfall i familjen.
Betyg: 3
måndag 1 december 2014
Månadsavslut November
Hela 7 böcker mäktade jag med i november månad, och det får jag vara glad för. Jag fick äntligen till det och läste inte mindre än fyra böcker i bokprojektet som har blivit något av ett evighetsprojekt...
Antal böcker: 7
Antal lästa sidor: 1660
Genomsnitt/dag: 55,5
Genomsnitt/bok: 237
Roman: 3
Klassiker:1
Fakta: 3
Barn-& ungdomslitt: 1
Bokprojektet: 4
Kaosutmaningen: 1
Författare
Kvinnor: 2
Män: 4
Duo: 1
Originalspråk (engelska): -
Författare jag inte läst innan: 8 (en av böckerna var ju skrivna av en duo)
Biblioteksböcker: 5
Böcker i bokhyllan: 2
Månadens bästa: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Månadens sämsta: Med Andrée till Spetsbergen 1896
Månadens överraskning: Bokhandlaren som slutade bada
Månadens besvikelse: Med Andrée till Spetsbergen 1896
Månadens otäckaste: Sommarhuset
Kommentar:
Om månadens bästa: Det här är ju en bok som man helt enkelt bara mår bra av. Visst storyn är kanske något banal, och man räknar ju rätt snabbt ut hur det kommer att gå. Men det gör liksom inget. Nu väntar jag bara på filmen... Jag hoppas det blir en film.
Om månadens sämsta: Den här boken hamnar här enbart för att man inte lyckas skriva rätt namn på "huvudrollsinnehavaren" i boken.
Om månadens överraskning: Här trodde jag nog det skulle bli någon dammig bok skriven på "gammal" svenska. Visst det började lite så, men sedan tog det sig, och jag kommer självklart läsa fler verk av "Piraten".
Om månadens besvikelse: Av samma anledning som månadens sämsta.
Om månadens otäckaste: Det här är absolut ingen otäck bok i det avseende att det är blodiga otäcka mord. Nej det handlar mer om hur människan kan agera utifrån att en älskad(?) familjemedlem avlider. En del otäcka sidor poppar fram...
Antal böcker: 7
57
Alec Wilkinson - Polarexpeditionen
58
Catharina Larsdotter Norén & Janna Granesjö - Percys äventyr,
ballongresan
59
Fritiof Nilsson Piraten - Bokhandlaren som slutade bada
60
Håkan Tollesson - Skärgårdsbåtar i väster
61Katarina
Biwald - Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
62
Carl Cloffe - Med Andrée till Nordpolen 1896
63
Anna Fredriksson - Sommarhuset
Antal lästa sidor: 1660
Genomsnitt/dag: 55,5
Genomsnitt/bok: 237
Roman: 3
Klassiker:1
Fakta: 3
Barn-& ungdomslitt: 1
Bokprojektet: 4
Kaosutmaningen: 1
Författare
Kvinnor: 2
Män: 4
Duo: 1
Originalspråk (engelska): -
Författare jag inte läst innan: 8 (en av böckerna var ju skrivna av en duo)
Biblioteksböcker: 5
Böcker i bokhyllan: 2
Månadens bästa: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Månadens sämsta: Med Andrée till Spetsbergen 1896
Månadens överraskning: Bokhandlaren som slutade bada
Månadens besvikelse: Med Andrée till Spetsbergen 1896
Månadens otäckaste: Sommarhuset
Kommentar:
Om månadens bästa: Det här är ju en bok som man helt enkelt bara mår bra av. Visst storyn är kanske något banal, och man räknar ju rätt snabbt ut hur det kommer att gå. Men det gör liksom inget. Nu väntar jag bara på filmen... Jag hoppas det blir en film.
Om månadens sämsta: Den här boken hamnar här enbart för att man inte lyckas skriva rätt namn på "huvudrollsinnehavaren" i boken.
Om månadens överraskning: Här trodde jag nog det skulle bli någon dammig bok skriven på "gammal" svenska. Visst det började lite så, men sedan tog det sig, och jag kommer självklart läsa fler verk av "Piraten".
Om månadens besvikelse: Av samma anledning som månadens sämsta.
Om månadens otäckaste: Det här är absolut ingen otäck bok i det avseende att det är blodiga otäcka mord. Nej det handlar mer om hur människan kan agera utifrån att en älskad(?) familjemedlem avlider. En del otäcka sidor poppar fram...
lördag 22 november 2014
Med Andrée till Spetsbergen 1896
Titel: Ångbefälhavare Hugo Zacahaus dagbok Med Andrée till Spetsbergen 1896
Författare: Carl Cloffe
Språk: Svenska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 1996
Antal sidor: 88 + Dagboken i fakismil
Baksidetext: Den 7 juni 1896 var en söndag. Klockan var tio på förmiddagen när förtöjningsändarna togs ombord och fartyget lämnade kajen. I tusental hade göteborgarna sökt sig till Masthugget för att trots gråvädret bevittna avfärden.
Resan som började var inledningen till de olycksöde som skulle bevittnas av en hel värld och för all framtid skrivas in i vår upptäcktshistoria.
Fartyget var ångaren VIRGO och befraktaren var ingenjören Samuel August Andrée. Med en last av fem hundra ton utrustning och fyrtio mans besättning anträdde han färden till Spetsbergen för att därifrån med luftballong försöka uppnå den punkt på jorden där ingen någonsin varit och där alla vindar är sydliga, Nordpolen.
Kapten ombord i VIRGO var ångbefälhavaren Hugo Leopold Zachau. Hans bortglömda dagbok ger oss en annorlunda bild av den första sommaren på Danskön och skapar, för läsaren, en isande känsla av närvaro.
Min kommentar: Det här är ännu en dagboksbok. Tyvärr får jag väl säga så gick jag aldrig riktigt igång på den. Anledningen kommer jag till snart. Förutom Hugo Zachaus dagbok i fakismil får vi veta mer om förberedelserna i Göteborg, skrufångfartyget VIRGO, besättningen och passagerarna samt författarens "tolkning" av dagboksanteckningarna. Jag hade nog förväntat mig att man bara skulle ha renskrivit Hugos dagboksanteckningar, men istället har författaren själv skrivit om vad som hände varje dag, utifrån Hugos anteckningar.
Varför går jag då aldrig igång på den här boken? Jo av den enkla anledningen att man gjort kardinalfelet att skriva fel namn på S.A. Andrée. Han heter Salomon August Andrée, men i boken står det genomgående Samuel August Andrée. Jag reagerade redan i förordet, skrivet av Sven Lundström, chef på Andréemuseet som museet hette 1996 när boken kom ut, och det stod Samuel August Andrée. Nog trodde jag att åtminstone museichefen visste vad Andrée hette i förnamn. Sedan ser jag bara rätt stavning en enda gång i boken. Det värsta är väl ändå att man i litteraturförteckningen skrivit Samuel August Andrée då man använt sig av boken "Med örnen mot polen" skriven av Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel. Jag borde ju självklart anat ugglor i mossen om jag redan från början läst baksidetexten, vilket jag inte gjorde förrän jag läst ut boken. Redan där står det Samuel August Andrée, men inte nog med det. Det står att de skulle flyga med en luftballong till (över) Nordpolen. Detta är då fel. Man hade en vätgasballong. Så min stora fråga är - vem i hela friden är det som har korrekturläst boken??
Författare: Carl Cloffe
Språk: Svenska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 1996
Antal sidor: 88 + Dagboken i fakismil
Baksidetext: Den 7 juni 1896 var en söndag. Klockan var tio på förmiddagen när förtöjningsändarna togs ombord och fartyget lämnade kajen. I tusental hade göteborgarna sökt sig till Masthugget för att trots gråvädret bevittna avfärden.
Resan som började var inledningen till de olycksöde som skulle bevittnas av en hel värld och för all framtid skrivas in i vår upptäcktshistoria.
Fartyget var ångaren VIRGO och befraktaren var ingenjören Samuel August Andrée. Med en last av fem hundra ton utrustning och fyrtio mans besättning anträdde han färden till Spetsbergen för att därifrån med luftballong försöka uppnå den punkt på jorden där ingen någonsin varit och där alla vindar är sydliga, Nordpolen.
Kapten ombord i VIRGO var ångbefälhavaren Hugo Leopold Zachau. Hans bortglömda dagbok ger oss en annorlunda bild av den första sommaren på Danskön och skapar, för läsaren, en isande känsla av närvaro.
Min kommentar: Det här är ännu en dagboksbok. Tyvärr får jag väl säga så gick jag aldrig riktigt igång på den. Anledningen kommer jag till snart. Förutom Hugo Zachaus dagbok i fakismil får vi veta mer om förberedelserna i Göteborg, skrufångfartyget VIRGO, besättningen och passagerarna samt författarens "tolkning" av dagboksanteckningarna. Jag hade nog förväntat mig att man bara skulle ha renskrivit Hugos dagboksanteckningar, men istället har författaren själv skrivit om vad som hände varje dag, utifrån Hugos anteckningar.
Varför går jag då aldrig igång på den här boken? Jo av den enkla anledningen att man gjort kardinalfelet att skriva fel namn på S.A. Andrée. Han heter Salomon August Andrée, men i boken står det genomgående Samuel August Andrée. Jag reagerade redan i förordet, skrivet av Sven Lundström, chef på Andréemuseet som museet hette 1996 när boken kom ut, och det stod Samuel August Andrée. Nog trodde jag att åtminstone museichefen visste vad Andrée hette i förnamn. Sedan ser jag bara rätt stavning en enda gång i boken. Det värsta är väl ändå att man i litteraturförteckningen skrivit Samuel August Andrée då man använt sig av boken "Med örnen mot polen" skriven av Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel. Jag borde ju självklart anat ugglor i mossen om jag redan från början läst baksidetexten, vilket jag inte gjorde förrän jag läst ut boken. Redan där står det Samuel August Andrée, men inte nog med det. Det står att de skulle flyga med en luftballong till (över) Nordpolen. Detta är då fel. Man hade en vätgasballong. Så min stora fråga är - vem i hela friden är det som har korrekturläst boken??
fredag 21 november 2014
Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Författare: Katarina Bivald
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 396
Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. Tjugoåttaåriga Sara Lindqvist från Haninge och sextiofemåriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.
Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Som tur är finns där förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henna att starta en bokhandel med Amys alla böcker.
Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och ingen vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes visum är på väg att gå ut får Saras nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...
Min kommentar: Så här i höstmörkret behövs det lite "feel-good-läsande" och då det småsurrats lite om denna bok i min närhet så tänkte jag ge den en chans. Och den är så där charmig och mysig som en feel-good-roman ska vara. När jag började läsa boken ville/kunde jag inte släppa taget om den. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut... Och det är väl precis så man vill att en bok ska vara?!. Man vet vad man får och man kan ju rätt snart lista ut hur det kommer att gå, men det gör mig ingenting.
Jag hade önskat att jag fick lära känna karaktärerna lite mer, det skrapas mest på ytan... Jag hade velat lära känna George, Tom, Grace, Caroline och de andra lite mer. Men samtidigt har jag kärat ner mig litegrann i Broken Wheel och dess invånare som bara accepterar att Sara är där och det är helt ok för dem att hon startar en liten bokhandel med Amys böcker. Även om de förstås inte förstår varför någon skulle vilja köpa en bok...
Det här var precis en bok jag behövde i höstmörkret och höstrusket. Lättläst, inget våld, inga mord och annat jobbigt...
Betyg: 4
Författare: Katarina Bivald
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 396
Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. Tjugoåttaåriga Sara Lindqvist från Haninge och sextiofemåriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.
Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Som tur är finns där förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henna att starta en bokhandel med Amys alla böcker.
Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och ingen vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes visum är på väg att gå ut får Saras nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...
Jag hade önskat att jag fick lära känna karaktärerna lite mer, det skrapas mest på ytan... Jag hade velat lära känna George, Tom, Grace, Caroline och de andra lite mer. Men samtidigt har jag kärat ner mig litegrann i Broken Wheel och dess invånare som bara accepterar att Sara är där och det är helt ok för dem att hon startar en liten bokhandel med Amys böcker. Även om de förstås inte förstår varför någon skulle vilja köpa en bok...
Det här var precis en bok jag behövde i höstmörkret och höstrusket. Lättläst, inget våld, inga mord och annat jobbigt...
Betyg: 4
lördag 15 november 2014
Bokhandlaren som slutade bada
Titel: Bokhandlaren som slutade prata
Språk: Svenska
Författare: Fritiof Nilsson Piraten
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 1937 (Min utgåva: 1952)
Antal sidor: 403
Baksidetext: -
Min kommentar: Det här var min första bok av "Piraten" och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Vi får följa Jacob Bokhandlare och hans närmsta vänner i en liten ort någonstans i Skåne. Jacob är mycket omtyckt bland ortsborna då han är beläst. Jacobs favoritsysselsättning är "söndagsbadet" som han och hans vänner genomför under sommaren. Minst lika viktigt som badandet är öldrickandet och bokläsandet som Jacob har. Skulle det vara för kallt att bada klär en av gubbarna av sig ändå. På så sätt slipper man nyfikna "kärringar". Livet går sin gilla gång i lilla Grimsby tills Amélie dyker upp. Amélie är Jacobs grannes syster som bott i Antwerpen i många år. Nu är hon änka och tillbaka i sin hemby. Jacob, som tidigare varit väldigt blyg inför damer, blir förälskad och gifter sig med Amélie. Men lyckan blir inte långvarig. Amélie har en hemlighet. Men vilken? Och varför slutar bokhandlaren att bada?
Boken är skriven 1937 och jag tror att den utspelas i början av 1900-talet. Språket är gammalmodigt och det är flera ord jag aldrig hört innan... Meningarna var svårlästa emellanåt och jag fick läsa om meningen flera gånger för att få kläm på den. Språket påminner lite om August Strindberg. Jag har förstått att "Piraten" i vanliga fall skrev humoristiska böcker, men den här är ganska lågmäld, men trots detta får han in humor. Jag fnissade till flera gånger. Ex: Hon var så mager och benig att hon skavde sitt eget skinn på insidan och lämnade sängdynan kall. (angående Krakows fru). Två ting ska vara skeva på en hästkarl och det är benen.
Det är en ganska ödesmättad stämning i boken, man förstår ganska snart att det är någonting som är fel/kommer att gå fel. Piraten beskriver miljön väldigt bra, jag fick känslan att jag var i någon lite ort på Österlen. Och jag längtar tillbaka till mitt Skåne och mitt Österlen när jag läser boken. Det gör jag.
Språk: Svenska
Författare: Fritiof Nilsson Piraten
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 1937 (Min utgåva: 1952)
Antal sidor: 403
Baksidetext: -
Min kommentar: Det här var min första bok av "Piraten" och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Vi får följa Jacob Bokhandlare och hans närmsta vänner i en liten ort någonstans i Skåne. Jacob är mycket omtyckt bland ortsborna då han är beläst. Jacobs favoritsysselsättning är "söndagsbadet" som han och hans vänner genomför under sommaren. Minst lika viktigt som badandet är öldrickandet och bokläsandet som Jacob har. Skulle det vara för kallt att bada klär en av gubbarna av sig ändå. På så sätt slipper man nyfikna "kärringar". Livet går sin gilla gång i lilla Grimsby tills Amélie dyker upp. Amélie är Jacobs grannes syster som bott i Antwerpen i många år. Nu är hon änka och tillbaka i sin hemby. Jacob, som tidigare varit väldigt blyg inför damer, blir förälskad och gifter sig med Amélie. Men lyckan blir inte långvarig. Amélie har en hemlighet. Men vilken? Och varför slutar bokhandlaren att bada?
Boken är skriven 1937 och jag tror att den utspelas i början av 1900-talet. Språket är gammalmodigt och det är flera ord jag aldrig hört innan... Meningarna var svårlästa emellanåt och jag fick läsa om meningen flera gånger för att få kläm på den. Språket påminner lite om August Strindberg. Jag har förstått att "Piraten" i vanliga fall skrev humoristiska böcker, men den här är ganska lågmäld, men trots detta får han in humor. Jag fnissade till flera gånger. Ex: Hon var så mager och benig att hon skavde sitt eget skinn på insidan och lämnade sängdynan kall. (angående Krakows fru). Två ting ska vara skeva på en hästkarl och det är benen.
Det är en ganska ödesmättad stämning i boken, man förstår ganska snart att det är någonting som är fel/kommer att gå fel. Piraten beskriver miljön väldigt bra, jag fick känslan att jag var i någon lite ort på Österlen. Och jag längtar tillbaka till mitt Skåne och mitt Österlen när jag läser boken. Det gör jag.
fredag 14 november 2014
Skärgårdsbåtar i väster
Titel: Skärgårdsbåtar i väster
Språk: Svenska
Författare: Håkan Tollesson
Genre: Facklitteratur
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 219
Baksidetext: En gång i tiden, innan landsvägarna byggdes ut och biltrafiken blev allt mer dominerande, var skärgårdsbåtarna själva livlinan för kustbefolkningen, men sjötrafiken var viktig även på större och mindre insjöar. Denna bok redovisar så långt möjligt är, de rederier och de båtar som upprätthöll trafiken då, men även de som är verksamma idag, i kustband och på insjöar. Det är en tidsresa från mitten av 1800-talet och framåt, som presenteras i det rikt illustrerade materialet.
Boken omfattar det geografiska avsnittet Hallands län, Västra Götalands län, Värmlands län, Jönköpings län samt de delar av Östergötlands och Örebro län som gränsar till Vättern. Från Kosterarkipelagen i väst till till sjön Sommen invid Tranås i öst, från Torsby i norra Värmland till halländska Laholm vid gränsen mot Skåne.
Min kommentar: Det här är då en bok om båtar som gått i passagerartrafik. Först får man en liten kort ångbåtshistorik, för att sedan börja "rabbla" massa passagerarbåtar. I de flesta fall finns det en bild på båten...
Författaren har fokuserat på båtar som trafikerat/trafikerar västkusten, men här listas även båtar som gått/går i Dalsland, Västergötland och Östergötland.
Nej, det här var ingen bok för mig. Även om jag såklart uppskattade att bl.a. få se Strömkarlen som går i Trollhätte Kanal. Men, för den som gillar gamla passagerarbåtar så är det här en trevlig bok!
Språk: Svenska
Författare: Håkan Tollesson
Genre: Facklitteratur
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 219
Baksidetext: En gång i tiden, innan landsvägarna byggdes ut och biltrafiken blev allt mer dominerande, var skärgårdsbåtarna själva livlinan för kustbefolkningen, men sjötrafiken var viktig även på större och mindre insjöar. Denna bok redovisar så långt möjligt är, de rederier och de båtar som upprätthöll trafiken då, men även de som är verksamma idag, i kustband och på insjöar. Det är en tidsresa från mitten av 1800-talet och framåt, som presenteras i det rikt illustrerade materialet.
Boken omfattar det geografiska avsnittet Hallands län, Västra Götalands län, Värmlands län, Jönköpings län samt de delar av Östergötlands och Örebro län som gränsar till Vättern. Från Kosterarkipelagen i väst till till sjön Sommen invid Tranås i öst, från Torsby i norra Värmland till halländska Laholm vid gränsen mot Skåne.
Min kommentar: Det här är då en bok om båtar som gått i passagerartrafik. Först får man en liten kort ångbåtshistorik, för att sedan börja "rabbla" massa passagerarbåtar. I de flesta fall finns det en bild på båten...
Författaren har fokuserat på båtar som trafikerat/trafikerar västkusten, men här listas även båtar som gått/går i Dalsland, Västergötland och Östergötland.
Nej, det här var ingen bok för mig. Även om jag såklart uppskattade att bl.a. få se Strömkarlen som går i Trollhätte Kanal. Men, för den som gillar gamla passagerarbåtar så är det här en trevlig bok!
torsdag 13 november 2014
Polarexpeditionen
Titel: Polarexpeditionen
Språk: Svenska (engelska)
Författare: Alec Wilkinson
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 239
Baksidetext: Det sena 1800-talets upptäcktsiver drev över tusen forskare till Nordpolens ogästvänliga landskap. En av dem var Salomon August Andrée som år 1897 gjorde ett uppmärksammat försök att tillsammans med två kollegor flyga till Nordpolen i vätgasballongen Örnen.
Den internationella pressen rapporterade om avfärden. Sedan hördes inget mer ifrån expeditionen. Spekulationerna om vad som hänt forskarna var många. Först 33 år senare påträffades deras kroppar, utrustning och dagböcker på isen.
I Polarexpeditionen skildras en fascinerande epok då äventyrare och upptäcktsresanden under oerhörda umbäranden försökte utforska den okända kontinenten.
Min kommentar: Ännu en bok om Andrées nordpolsexpedition 1897. Hur många böcker i detta ämne finns det egentligen? Många. Den här boken kom ut 2012, och finns nu även på svenska. Och i den här utmaningen har jag ju bestämt att finns den både på engelska och svenska, så behöver jag bara läsa den på svenska.
Boken tar inte bara upp Andrées nordpolsexpedition utan även andra expeditioner samt räddningsexpeditioner. Boken hoppar lite fram och tillbaka i tiden och bland expeditioner. Den börjar 1930 och med den expedition som av en slump träffade på Andréexpeditionens sista läger. Boken avslutas även Andréexpeditionen. Däremellan får vi ta del av allehanda expeditioner, men även om Andrées förberedelser med mera.
Dessvärre tröttnade jag efter ett tag på boken och fick helt enkelt kämpa mig igenom den. Det har egentligen inte så mycket med själva boken att göra egentligen utan utmaningen. Periodvis tröttnar jag bara på den. All läsning blir ett "tvång", och då har jag svårt att plocka fram och boken och läsa. Det var inte bara gammal skåpsmat i den här boken utan jag lärde mig en del nytt faktiskt. Eller så var det också viss fakta som jag läst flera gånger innan men aldrig lagt på minnet. Nu helt plötsligt "trillade polletten ner".
Språk: Svenska (engelska)
Författare: Alec Wilkinson
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 239
Baksidetext: Det sena 1800-talets upptäcktsiver drev över tusen forskare till Nordpolens ogästvänliga landskap. En av dem var Salomon August Andrée som år 1897 gjorde ett uppmärksammat försök att tillsammans med två kollegor flyga till Nordpolen i vätgasballongen Örnen.
Den internationella pressen rapporterade om avfärden. Sedan hördes inget mer ifrån expeditionen. Spekulationerna om vad som hänt forskarna var många. Först 33 år senare påträffades deras kroppar, utrustning och dagböcker på isen.
I Polarexpeditionen skildras en fascinerande epok då äventyrare och upptäcktsresanden under oerhörda umbäranden försökte utforska den okända kontinenten.
Min kommentar: Ännu en bok om Andrées nordpolsexpedition 1897. Hur många böcker i detta ämne finns det egentligen? Många. Den här boken kom ut 2012, och finns nu även på svenska. Och i den här utmaningen har jag ju bestämt att finns den både på engelska och svenska, så behöver jag bara läsa den på svenska.
Boken tar inte bara upp Andrées nordpolsexpedition utan även andra expeditioner samt räddningsexpeditioner. Boken hoppar lite fram och tillbaka i tiden och bland expeditioner. Den börjar 1930 och med den expedition som av en slump träffade på Andréexpeditionens sista läger. Boken avslutas även Andréexpeditionen. Däremellan får vi ta del av allehanda expeditioner, men även om Andrées förberedelser med mera.
Dessvärre tröttnade jag efter ett tag på boken och fick helt enkelt kämpa mig igenom den. Det har egentligen inte så mycket med själva boken att göra egentligen utan utmaningen. Periodvis tröttnar jag bara på den. All läsning blir ett "tvång", och då har jag svårt att plocka fram och boken och läsa. Det var inte bara gammal skåpsmat i den här boken utan jag lärde mig en del nytt faktiskt. Eller så var det också viss fakta som jag läst flera gånger innan men aldrig lagt på minnet. Nu helt plötsligt "trillade polletten ner".
onsdag 12 november 2014
Percys äventyr - Ballongresan
Titel: Percys Äventyr - Ballongresan
Språk: Svenska
Författare: Catharina Larsdotter Norén & Janna Gransjö
Genre: Barnbok
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 30
Baksidetext: Percy pingvin sitter på en strand och längtar hem. Han har hamnat i Australien istället för att vara hemma hos sin familj på Antarktis.
Tillsammans med sin nya vän, kängurun Dorabella, bygger Percy en luftballong för att flyga hem. På resan träffar de ny vänner och besöker spännande platser, men frågan är, kommer de hitta tillbaka till Antarktis?
Min kommentar: I den här bilderboken får vi då följa Percys försök att i en luftballong flyga tillbaka till Antarktis. Känns konceptet igen? Nu ville ju inte Andrée flyga tillbaka till Nordpolen, men han försökte ju flyga i en ballong... Även Andrée kan man ju säga hamnade på lite villovägar...
Vad ska jag säga om den här boken? Det är en lagom tjock bilderbok med många fina bilder i. Jag är absolut inte rätt person att bedöma en barnbok, men jag gillar konceptet...
Språk: Svenska
Författare: Catharina Larsdotter Norén & Janna Gransjö
Genre: Barnbok
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 30
Baksidetext: Percy pingvin sitter på en strand och längtar hem. Han har hamnat i Australien istället för att vara hemma hos sin familj på Antarktis.
Tillsammans med sin nya vän, kängurun Dorabella, bygger Percy en luftballong för att flyga hem. På resan träffar de ny vänner och besöker spännande platser, men frågan är, kommer de hitta tillbaka till Antarktis?
Min kommentar: I den här bilderboken får vi då följa Percys försök att i en luftballong flyga tillbaka till Antarktis. Känns konceptet igen? Nu ville ju inte Andrée flyga tillbaka till Nordpolen, men han försökte ju flyga i en ballong... Även Andrée kan man ju säga hamnade på lite villovägar...
Vad ska jag säga om den här boken? Det är en lagom tjock bilderbok med många fina bilder i. Jag är absolut inte rätt person att bedöma en barnbok, men jag gillar konceptet...
tisdag 11 november 2014
Ormfesten
Det händer inte ofta, typ aldrig, men den här gången har jag faktiskt avslutat en bok i förtid. Jag klarar helt enkelt inte av den. Jag talar om "Ormfesten" av Harry Crews.
På baksidan av boken kan man läsa följande:
"1975. Mystic, Georgia. Det börjar dra ihop sig för den årliga orminsamlingen. Joe Lon Mackey, en gång firad high- school stjärna i amerikansk fotboll, väntar motvilligt in anstormningen av ormjägare som snart kommer att fylla hans lilla trailercamping. Hans tillvaro består numera mest av att sälja smuggelsprit och att uthärda familjelivet med fru och barn. Men när han träffar en tillfällig hemvändare börjar hans eget misslyckande stå alltmer klart, och i takt med att fler och fler människor anländer till staden sätts en kedja av bisarra händelser igång som hotar att ställa allt på ända. Någonting är på väg att gå sönder.
Med Ormfesten har Harry Crews skapat en makaber och oemotståndlig version av den mänskliga komedien.
Den amerikanske författare Harry Crews (1935 - 2012) räknas som en av förgrundsfigurerna inom Grit lit-genren. Han har skrivit över tjugo romaner och har varit verksam som lärare på University of Florida i Gainesville. A Feast of Snakes utkom 1976 och presenteras nu för första gången på svenska."
Redan vid titeln drog jag öronen åt mig. Jag är maniskt rädd för ormar. I vanliga fall hade jag aldrig ens rört boken, men så har mina kollegor på jobbet (museet och biblioteket) fått för sig att jag gillar deppiga/tragiska/mörka böcker och filmer. Vilket jag inte gör, men jag har på senaste tiden typ bara fått tag på sådana böcker och filmer. Efteråt går jag omkring och är nere. Det är ingen känsla jag tycker om. "Nu" finns det tydligen en genre som kallas för "feel bad", och är då raka motsatsen till chick-lit. Så förra veckan annonserade en av bibliotekarierna att man nu fått in den där boken som är tvärtemot "feel-good-genren", och att man lagt undan den till mig. Schysst tänkte jag, och gick upp till bibblan på lunchen. Jodå mycket riktigt, där bakom disken låg boken och väntade på mig. Nu hade jag ju trots allt blivit lite nyfiken på boken och tänkte, att jag får ju ge den en chans. I'll take it for the team om man säger som så.
Jag började läsa boken på bussen till jobbet igår, och tyckte illa om den med en gång. Men, jag måste ju ge den en chans så jag fortsatte att läsa hela vägen till jobbet och sedan in till Jkpg efter jobbet. Jag läste även några sidor från Jkpg och hem. Men, nej, jag klarar inte av den. Ormarna är en sak, det kan jag överleva, även om jag ser de där otäckingarna framför mig... Men sedan har vi kvinnosynen, synen på afroamerikaner, sydstatare över lag, hur (kamp)hundarna behandlas... Det är bara för mycket. Sedan har vi språket i boken. Jag förstår ju att boken är skriven på nån dialekt i originalspråket, men att läsa det översatt gör det ännu värre...
Så tyvärr. Efter typ halva boken slutade jag läsa. Jag borde slutat redan efter 36 sidor, men tänkte att det kanske blir bättre... Men, det blev det inte. Jag förfasades mer och mer.
På baksidan av boken kan man läsa följande:
"1975. Mystic, Georgia. Det börjar dra ihop sig för den årliga orminsamlingen. Joe Lon Mackey, en gång firad high- school stjärna i amerikansk fotboll, väntar motvilligt in anstormningen av ormjägare som snart kommer att fylla hans lilla trailercamping. Hans tillvaro består numera mest av att sälja smuggelsprit och att uthärda familjelivet med fru och barn. Men när han träffar en tillfällig hemvändare börjar hans eget misslyckande stå alltmer klart, och i takt med att fler och fler människor anländer till staden sätts en kedja av bisarra händelser igång som hotar att ställa allt på ända. Någonting är på väg att gå sönder.
Med Ormfesten har Harry Crews skapat en makaber och oemotståndlig version av den mänskliga komedien.
Den amerikanske författare Harry Crews (1935 - 2012) räknas som en av förgrundsfigurerna inom Grit lit-genren. Han har skrivit över tjugo romaner och har varit verksam som lärare på University of Florida i Gainesville. A Feast of Snakes utkom 1976 och presenteras nu för första gången på svenska."
Redan vid titeln drog jag öronen åt mig. Jag är maniskt rädd för ormar. I vanliga fall hade jag aldrig ens rört boken, men så har mina kollegor på jobbet (museet och biblioteket) fått för sig att jag gillar deppiga/tragiska/mörka böcker och filmer. Vilket jag inte gör, men jag har på senaste tiden typ bara fått tag på sådana böcker och filmer. Efteråt går jag omkring och är nere. Det är ingen känsla jag tycker om. "Nu" finns det tydligen en genre som kallas för "feel bad", och är då raka motsatsen till chick-lit. Så förra veckan annonserade en av bibliotekarierna att man nu fått in den där boken som är tvärtemot "feel-good-genren", och att man lagt undan den till mig. Schysst tänkte jag, och gick upp till bibblan på lunchen. Jodå mycket riktigt, där bakom disken låg boken och väntade på mig. Nu hade jag ju trots allt blivit lite nyfiken på boken och tänkte, att jag får ju ge den en chans. I'll take it for the team om man säger som så.
Jag började läsa boken på bussen till jobbet igår, och tyckte illa om den med en gång. Men, jag måste ju ge den en chans så jag fortsatte att läsa hela vägen till jobbet och sedan in till Jkpg efter jobbet. Jag läste även några sidor från Jkpg och hem. Men, nej, jag klarar inte av den. Ormarna är en sak, det kan jag överleva, även om jag ser de där otäckingarna framför mig... Men sedan har vi kvinnosynen, synen på afroamerikaner, sydstatare över lag, hur (kamp)hundarna behandlas... Det är bara för mycket. Sedan har vi språket i boken. Jag förstår ju att boken är skriven på nån dialekt i originalspråket, men att läsa det översatt gör det ännu värre...
Så tyvärr. Efter typ halva boken slutade jag läsa. Jag borde slutat redan efter 36 sidor, men tänkte att det kanske blir bättre... Men, det blev det inte. Jag förfasades mer och mer.
lördag 8 november 2014
Månadsrapport: Oktober
Oktober månad var en alldeles förskräckligt dålig läsmånad. Ynka två böcker mäktade jag med. Efter The Island skulle jag läsa en bok i bokprojektet och helt plötsligt var läslusten som borta. Nu kände jag det där tvånget igen. Att jag inte läser en bok jag verkligen vill, utan en bok jag liksom bara måste beta av. Visst, jag skulle kunna lägga av, men samtidigt vore det ju otroligt roligt om jag faktiskt klarade av att läsa alla de där böckerna. Även om det känns som ett evighetsprojekt i och med att museichefen hela tiden tar in nya böcker...
Antal böcker: 2
55 Victoria Hislop - The Island
56 Kjell Lundin - Pemmikan en hårdkokt historia
Antal lästa sidor: 744
Genomsnitt/dag: 24 sidor
Genomsnitt/bok: 372sidor
Roman: 1
Klassiker: -
Biografi: -
Fakta: 1
Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -
Författare
Kvinnor : 1
Män: 1
Duo: -
Originalspråk (engelska): 1
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: -
Den här månaden blir det inget månadens bästa och sämsta mm, då jag läst alldeles för få böcker.
Antal böcker: 2
55 Victoria Hislop - The Island
56 Kjell Lundin - Pemmikan en hårdkokt historia
Antal lästa sidor: 744
Genomsnitt/dag: 24 sidor
Genomsnitt/bok: 372sidor
Roman: 1
Klassiker: -
Biografi: -
Fakta: 1
Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -
Författare
Kvinnor : 1
Män: 1
Duo: -
Originalspråk (engelska): 1
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: -
Den här månaden blir det inget månadens bästa och sämsta mm, då jag läst alldeles för få böcker.
onsdag 5 november 2014
The Island
Titel: The Island
Språk: Engelska
Författare: Victoria Hislop
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2005 (Min utgåva: 2006)
Antal sidor: 490
Baksidetext: On the brink of a life-changing decision, Alexis Fielding longs to find out about her mother’s past. But Sofia has never spoken of it. All she admits to is growing up in a small Cretan village before moving to London. When Alexis decides to visit Crete, however, Sofia gives her daughter a letter to take to an old friend, and promises that through her she will learn more.
Arriving in Plaka, Alexis is astonished to see that it lies a stone’s throw from the tiny, deserted island of Spinalonga – Greece’s former leper colony. Then she finds Fotini, and at last hears the story that Sofia has buried all her life: the tale of her great-grandmother Eleni and her daughters and a family rent by tragedy, war and passion. She discovers how intimately she is connected with the island, and how secrecy holds them all in its powerful grip…
Min kommentar: Boken handlar om en familj som drabbas av spetälska. Hur påverkas övriga familjen när en familjemedlem drabbas av en fruktad sjukdom som spetälska? Vi får även "lära känna" Spinalonga - Europas sista spetälskekoloni och vi får ta del av hur livet kund sett ut där för de som skickades hit.
Det här här Victoria Hislops debutbok, vilket märks i språket. Författaren vill få med så mycket som möjligt, med många detaljer. Inget lämnas åt fantasin att fundera hur en person eller en plats ser ut. Personligen tycker jag att det är för många detaljer. Jag vill gärna skapa mig en egen uppfattning och inte bli matad med allt.
Det här är bokcirkelgruppens senaste bok och jag valde faktiskt boken efter att ha varit på just Spinalonga i samband med en Kretasemester nu i september. Så när jag läste boken så visste jag ju vilken gata Spinalongainvånarna gick på. Jag vet vart biografen fanns och jag vart restaurangen låg och så vidare. Det förstärkte såklart bokens innehåll för min del. Jag såg liksom Spinalonga framför mig...
Boken är lite ojämn tycker jag, då vissa episoder beskrivs väldigt ingående, för att sedan raskt hoppa vidare både ett och två år framåt i tiden. Men det märks att Hislop gjort sin hemläxa, hon har verkligen läst på om spetälska och får fram på ett bra sätt hur sjukdomen ser ut. Boken är även väldigt spretig, det är en del sidohistorier att hålla koll på och som känns lite onödiga. Boken är även ganska förutsägbar då jag redan innan jag läst klart kapitel två vet hur det kommer gå för Alexis...
Betyg: 3
På min blogg där jag skriver om de utflykter jag far omkring på har jag skrivit ett inlägg om mitt lilla besök på Spinalonga. Klicka här så kommer du direkt till inlägget.
Språk: Engelska
Författare: Victoria Hislop
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2005 (Min utgåva: 2006)
Antal sidor: 490
Baksidetext: On the brink of a life-changing decision, Alexis Fielding longs to find out about her mother’s past. But Sofia has never spoken of it. All she admits to is growing up in a small Cretan village before moving to London. When Alexis decides to visit Crete, however, Sofia gives her daughter a letter to take to an old friend, and promises that through her she will learn more.
Min kommentar: Boken handlar om en familj som drabbas av spetälska. Hur påverkas övriga familjen när en familjemedlem drabbas av en fruktad sjukdom som spetälska? Vi får även "lära känna" Spinalonga - Europas sista spetälskekoloni och vi får ta del av hur livet kund sett ut där för de som skickades hit.
Det här här Victoria Hislops debutbok, vilket märks i språket. Författaren vill få med så mycket som möjligt, med många detaljer. Inget lämnas åt fantasin att fundera hur en person eller en plats ser ut. Personligen tycker jag att det är för många detaljer. Jag vill gärna skapa mig en egen uppfattning och inte bli matad med allt.
Boken är lite ojämn tycker jag, då vissa episoder beskrivs väldigt ingående, för att sedan raskt hoppa vidare både ett och två år framåt i tiden. Men det märks att Hislop gjort sin hemläxa, hon har verkligen läst på om spetälska och får fram på ett bra sätt hur sjukdomen ser ut. Boken är även väldigt spretig, det är en del sidohistorier att hålla koll på och som känns lite onödiga. Boken är även ganska förutsägbar då jag redan innan jag läst klart kapitel två vet hur det kommer gå för Alexis...
Betyg: 3
På min blogg där jag skriver om de utflykter jag far omkring på har jag skrivit ett inlägg om mitt lilla besök på Spinalonga. Klicka här så kommer du direkt till inlägget.
söndag 19 oktober 2014
Pemmikan en hårdkokt historia
Titel: Pemmikan en hårdkokt historia
Språk: Svenska
Författare: Kjell Lundin
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 254
Baksidetext: Pemmikan gjorde världen större.
Detta är en berättelse om resor in i det okända, bragder, bäverjakt, hattmode, indianer och polarfärder men också om kolonisation, krig och mänskliga tragedier. Pemmikan var "drivmedlet" för de som färdades in i äventyret och kosten som ibland också tog dem levande tillbaka. Pemmikan var en urtida konserv av torkat buffelkött och fett som gjorde världen större.
På resor mot avlägsna ödemarker, de högsta bergstoppar, de mest livsförnekande arktiska isöknar och de mörkaste djungler, fanns bara ett sätt att säkra tillgången till föda. Man måste bara bära den med sig. Pemmikan överglänste alla tänkbara alternativ och var historiens mest kompakta och näringsrika färdkost. Den innehöll allt man behövde.
Boken handlar om och hur världen exploaterades, om erövring och girighet men också om vetenskap, mod, äventyr och nyfikenhet.
Ett hattmode finansierade den nyetablerade transatlantiska handeln, hattar och pemmikan skapade relationer mellan två folk och vi lärde oss konservera livsmeel.
Pemmikan spelade en huvudroll.
Min kommentar: En hel bok om pemmikan. Kan det vara nåt? Men, för det första. Vad är ens pemmikan? Kort kan man säga att en konserv bestående av torkat buffelkött och fett. Bra färdkost för en "äventyrare" som har svårt att få tag på föda längs vägen med andra ord. Jag menar redan de gamla indianerna åt ju pemmikan!
Boken handlar då inte så mycket om just själva pemmikanen, som de som använt den; indianer, bäverjägare, polarfarare och kolonisatörer. Återigen fick jag läsa om polarfarare som S.A. Andrée, A.E. Nordenskjöld, Nansen, Amundsen, Scott, Schackelton med flera, men även om människor som var med och exploaterade/koloniserade det stora landet i väster.
Det här är ingen bok som jag känner att jag bara måste ha i bokhyllan om jag säger som så. Jag hade förväntat mig mer om själva pemmikanen. Och jag har hela tiden ställt mig frågan: hur kan man skriva en hel bok om pemmikan? Men, hade jag läst baksidetexten, som jag då självklart inte gjorde, så hade jag vetat att boken skulle handla mer om människorna som använde pemmikanen och hur mycket pemmikan de hade med sig. S.A. Andrée och hans kompanjoner hade till exempel 21 kilo pemmikan med sig. Självklart får man bakgrundsinformation om pemmikan. Vad består det av? Hur tillverkas det? Vad är det bra för? I boken finns flera recept på hur man gör pemmikan och vi får också veta att det finns falsk pemmikan...
Språk: Svenska
Författare: Kjell Lundin
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 254
Baksidetext: Pemmikan gjorde världen större.
Detta är en berättelse om resor in i det okända, bragder, bäverjakt, hattmode, indianer och polarfärder men också om kolonisation, krig och mänskliga tragedier. Pemmikan var "drivmedlet" för de som färdades in i äventyret och kosten som ibland också tog dem levande tillbaka. Pemmikan var en urtida konserv av torkat buffelkött och fett som gjorde världen större.
På resor mot avlägsna ödemarker, de högsta bergstoppar, de mest livsförnekande arktiska isöknar och de mörkaste djungler, fanns bara ett sätt att säkra tillgången till föda. Man måste bara bära den med sig. Pemmikan överglänste alla tänkbara alternativ och var historiens mest kompakta och näringsrika färdkost. Den innehöll allt man behövde.
Boken handlar om och hur världen exploaterades, om erövring och girighet men också om vetenskap, mod, äventyr och nyfikenhet.
Ett hattmode finansierade den nyetablerade transatlantiska handeln, hattar och pemmikan skapade relationer mellan två folk och vi lärde oss konservera livsmeel.
Pemmikan spelade en huvudroll.
 |
| Copyright: Jenny Karlsson |
Boken handlar då inte så mycket om just själva pemmikanen, som de som använt den; indianer, bäverjägare, polarfarare och kolonisatörer. Återigen fick jag läsa om polarfarare som S.A. Andrée, A.E. Nordenskjöld, Nansen, Amundsen, Scott, Schackelton med flera, men även om människor som var med och exploaterade/koloniserade det stora landet i väster.
Det här är ingen bok som jag känner att jag bara måste ha i bokhyllan om jag säger som så. Jag hade förväntat mig mer om själva pemmikanen. Och jag har hela tiden ställt mig frågan: hur kan man skriva en hel bok om pemmikan? Men, hade jag läst baksidetexten, som jag då självklart inte gjorde, så hade jag vetat att boken skulle handla mer om människorna som använde pemmikanen och hur mycket pemmikan de hade med sig. S.A. Andrée och hans kompanjoner hade till exempel 21 kilo pemmikan med sig. Självklart får man bakgrundsinformation om pemmikan. Vad består det av? Hur tillverkas det? Vad är det bra för? I boken finns flera recept på hur man gör pemmikan och vi får också veta att det finns falsk pemmikan...
söndag 5 oktober 2014
Breven från Arktis
Titel: Breven från Arktis
Språk: Svenska
Författare: Rolf Kjellström
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2003 (Min utgåva: 2003)
Antal sidor: 311
Baksidetext: Breven från Arktis är en avskalad skildring om människans utsatthet, om existensen vid gränsen för liv. Karg natur, vädermakternas lynnighet och kampen för det dagliga levebrödet karaktäriseras de brev och dagboksanteckningar som författaren bygger sin spännande framställning på. Huvudrollsinnehavarna är fångstmän och expeditionsdeltagare, de flesta från Norge. Tiden är förra sekelskiftet, men människans grundläggande frågor är eviga.
Läsaren möter här beslut och handlingar som oerhört konkret gäller liv eller död. Faran och den yttersta ansträngningen manar fram en undran om livets mening, längtan efter nära och kära liksom efter mänsklig gemenskap. Tilltron till en högre makt är ofta stark.
Breven från Arktis är generöst illustrerad med gamla fotografier och tydliga kartor.
Rolf Kjellman har tillbringat en stor del av de senaste 55 åren i fjäll- och polartrakter. Han är docent i etnografi och välkänd populärvetenskaplig föredragshållare och författare. Han har som forskare skrivit mer än 100 vetenskapliga uppsatser. Kjellström har även förestått Nordiska museets samiska samlingar. Bland hans tiotal böcker märks standardverket Samernas liv, Polaräventyr och Vargen i myt och verklighet.
Min kommentar: Den här boken överraskade mig positivt. Jag hade inga egentliga förväntningar på en bok som handlar om brev och dagboksanteckningar. Men, det är faktiskt fascinerande att få ta del av hur de här männen tänkte och agerade. Och jag förstår om de blev religiösa (om de inte var det redan) med tanke på vad de utstod där uppe i norr. Tänk er själva att vara fast på en båt som har frusit fast i isen och man vet att den inte kommer att lossna förrän om x antal månader. Om båten ens överlever. För den kan ju lika gärna gå sönder där i packisen!
Förutom breven och dagboksanteckningar så får man veta lite mer vad en fångstman egentligen gör och vad skörbjugg är och beror på.
Det här är helt klart en läsvärd bok.
Språk: Svenska
Författare: Rolf Kjellström
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2003 (Min utgåva: 2003)
Antal sidor: 311
Baksidetext: Breven från Arktis är en avskalad skildring om människans utsatthet, om existensen vid gränsen för liv. Karg natur, vädermakternas lynnighet och kampen för det dagliga levebrödet karaktäriseras de brev och dagboksanteckningar som författaren bygger sin spännande framställning på. Huvudrollsinnehavarna är fångstmän och expeditionsdeltagare, de flesta från Norge. Tiden är förra sekelskiftet, men människans grundläggande frågor är eviga.
Läsaren möter här beslut och handlingar som oerhört konkret gäller liv eller död. Faran och den yttersta ansträngningen manar fram en undran om livets mening, längtan efter nära och kära liksom efter mänsklig gemenskap. Tilltron till en högre makt är ofta stark.
Breven från Arktis är generöst illustrerad med gamla fotografier och tydliga kartor.
Rolf Kjellman har tillbringat en stor del av de senaste 55 åren i fjäll- och polartrakter. Han är docent i etnografi och välkänd populärvetenskaplig föredragshållare och författare. Han har som forskare skrivit mer än 100 vetenskapliga uppsatser. Kjellström har även förestått Nordiska museets samiska samlingar. Bland hans tiotal böcker märks standardverket Samernas liv, Polaräventyr och Vargen i myt och verklighet.
Min kommentar: Den här boken överraskade mig positivt. Jag hade inga egentliga förväntningar på en bok som handlar om brev och dagboksanteckningar. Men, det är faktiskt fascinerande att få ta del av hur de här männen tänkte och agerade. Och jag förstår om de blev religiösa (om de inte var det redan) med tanke på vad de utstod där uppe i norr. Tänk er själva att vara fast på en båt som har frusit fast i isen och man vet att den inte kommer att lossna förrän om x antal månader. Om båten ens överlever. För den kan ju lika gärna gå sönder där i packisen!
Förutom breven och dagboksanteckningar så får man veta lite mer vad en fångstman egentligen gör och vad skörbjugg är och beror på.
Det här är helt klart en läsvärd bok.
lördag 4 oktober 2014
Familjen Walsh A-Ö
Titel: Familjen Walsh A-Ö (Mammy Walsh's A-Z of the Walsh Family)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 116
Baksidetext: Det är närmare tjugo år sedan Marian Keyes debuterade med succén Vattenmelonen, och blev tongivande inom chick lit-genren. Hennes böcker om döttrarna i familjen Walsh har lästs och älskats över hela världen. Nu är det mamma Walsh tur att berätta sin historia - i lexikonform.
Marian Keyes blandning av humor, svärta och romantik får en ny dimension när mamma Mary berättar om livet som "mickriark" i familjen Walsh. Förtroligt ger hon läsaren sina tankar och alltifrån sin egen mamma och sina döttrar till obegripliga nymodigheter som stringtrosor, depressioner och broccoli.
Min kommentar: Äntligen ska man få höra mamma Walsh historia. Hur hon upplever allt som hennes döttrar redan delgivit oss. Och jag kan inte låta bli att undra hurdan hon är. Hon verkar genuint ogilla alla sina barn. Det är en liten annorlunda touch på boken då den är skriven i lexikonform, men idén är ju kul. Dock är jag inte lika överförtjust i den här boken som de övriga. Det beror knappast på formatet, utan att det känns uttjatat. Men visst, även om jag inte riktigt tokälskar boken så kom jag på mig själv fnissa till både en och två gånger. Stilen är den samma, så man känner direkt att det här är en Keyes-bok. Och jag gillar hennes lite råa stil. Jag får nog ta en titt på hennes övriga böcker, som inte handlar om familjen Walsh. Fast det skulle ju onekligen vara kul att få veta lite mer om mr Walsh och hur han ser på saker och ting!
Betyg: 3
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 116
Baksidetext: Det är närmare tjugo år sedan Marian Keyes debuterade med succén Vattenmelonen, och blev tongivande inom chick lit-genren. Hennes böcker om döttrarna i familjen Walsh har lästs och älskats över hela världen. Nu är det mamma Walsh tur att berätta sin historia - i lexikonform.
Marian Keyes blandning av humor, svärta och romantik får en ny dimension när mamma Mary berättar om livet som "mickriark" i familjen Walsh. Förtroligt ger hon läsaren sina tankar och alltifrån sin egen mamma och sina döttrar till obegripliga nymodigheter som stringtrosor, depressioner och broccoli.
Min kommentar: Äntligen ska man få höra mamma Walsh historia. Hur hon upplever allt som hennes döttrar redan delgivit oss. Och jag kan inte låta bli att undra hurdan hon är. Hon verkar genuint ogilla alla sina barn. Det är en liten annorlunda touch på boken då den är skriven i lexikonform, men idén är ju kul. Dock är jag inte lika överförtjust i den här boken som de övriga. Det beror knappast på formatet, utan att det känns uttjatat. Men visst, även om jag inte riktigt tokälskar boken så kom jag på mig själv fnissa till både en och två gånger. Stilen är den samma, så man känner direkt att det här är en Keyes-bok. Och jag gillar hennes lite råa stil. Jag får nog ta en titt på hennes övriga böcker, som inte handlar om familjen Walsh. Fast det skulle ju onekligen vara kul att få veta lite mer om mr Walsh och hur han ser på saker och ting!
Betyg: 3
fredag 3 oktober 2014
Hemligheten på Mercy Close
Titel: Hemligheten på Mercy Close (The Mystery of Mercy Close)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-Lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 492
Baksidetext: Helen, den yngsta i systerskaran Walsh, har vid 33 års ålder hamnat i en återvändsgränd. I finanskrisens svallvågor har hon blivit av med lägenheten och tvingats flytta hem till föräldrarna, hennes uppdrag som privatdetektiv sinar och hennes nya kärlek Artie umgås oroväckande mycket med sin exfru.
Just som en annalkande depression hotar att sätta klorna i henne dyker ett nytt fall upp ur tomma intet. Problemet är att det är Helens fruktansvärda, men fortfarande ursnygga, ex Jay Parker som vill anlita henne. Man när hon får veta att fallet handlar om en försvunnen medlem i Irlands största, nyligen återförenade pojkband Laddz kan hon inte undgå att bli nyfiken...
Fallet kastar in Helen i en värld av glamour och kändisar, där ingen talar sanning och alla har dolda agendor. Samtidigt måste hon brottas med sina komplicerade känslor för Jay Parker och värja sig mot den smygande depressionen. Kommer hon lyckas lösa fallet som kan rädda hela hennes karriär?
Min kommentar: Jag har varit svag för Marians böcker ända sedan "Vattenmelonen", och efter tre otäcka böcker var det dags för något mer lättsmält! Och vad är då bättre en "liten" (492 sidor) chick-lit? Nu har jag ju följt familjen Walsh genom åren, även om det var rätt så länge sedan jag läste boken innan den här, så jag fick tänka till lite emellanåt, men snart så hade jag koll på karaktärerna igen.
Jag älskar verkligen sättet Marian skriver på, och jag kom på mig själv fnissa/skratta flera gånger där i solstolen! Om jag ska säga något om karaktärerna så är det om mamman i familjen. Hon är ju rent av hemsk. Fast ändå kan jag inte låta bli att fnissa åt henne. Av hennes fem döttrar tror jag inte hon gillar någon av dem. Det är inget hon visar i alla fall! Hon hittar då fel på alla. Och depression, det finns inte ens. Det är bara ett dumt påhitt enligt mrs Walsh. Och tänk då när Helen, för åtminstone andra gången är på väg in i en depression...
Betyg: 4
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-Lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 492
Baksidetext: Helen, den yngsta i systerskaran Walsh, har vid 33 års ålder hamnat i en återvändsgränd. I finanskrisens svallvågor har hon blivit av med lägenheten och tvingats flytta hem till föräldrarna, hennes uppdrag som privatdetektiv sinar och hennes nya kärlek Artie umgås oroväckande mycket med sin exfru.
Just som en annalkande depression hotar att sätta klorna i henne dyker ett nytt fall upp ur tomma intet. Problemet är att det är Helens fruktansvärda, men fortfarande ursnygga, ex Jay Parker som vill anlita henne. Man när hon får veta att fallet handlar om en försvunnen medlem i Irlands största, nyligen återförenade pojkband Laddz kan hon inte undgå att bli nyfiken...
Fallet kastar in Helen i en värld av glamour och kändisar, där ingen talar sanning och alla har dolda agendor. Samtidigt måste hon brottas med sina komplicerade känslor för Jay Parker och värja sig mot den smygande depressionen. Kommer hon lyckas lösa fallet som kan rädda hela hennes karriär?
Min kommentar: Jag har varit svag för Marians böcker ända sedan "Vattenmelonen", och efter tre otäcka böcker var det dags för något mer lättsmält! Och vad är då bättre en "liten" (492 sidor) chick-lit? Nu har jag ju följt familjen Walsh genom åren, även om det var rätt så länge sedan jag läste boken innan den här, så jag fick tänka till lite emellanåt, men snart så hade jag koll på karaktärerna igen.
Jag älskar verkligen sättet Marian skriver på, och jag kom på mig själv fnissa/skratta flera gånger där i solstolen! Om jag ska säga något om karaktärerna så är det om mamman i familjen. Hon är ju rent av hemsk. Fast ändå kan jag inte låta bli att fnissa åt henne. Av hennes fem döttrar tror jag inte hon gillar någon av dem. Det är inget hon visar i alla fall! Hon hittar då fel på alla. Och depression, det finns inte ens. Det är bara ett dumt påhitt enligt mrs Walsh. Och tänk då när Helen, för åtminstone andra gången är på väg in i en depression...
Betyg: 4
torsdag 2 oktober 2014
Tills dess din vrede upphör
Titel: Till dess din vrede upphör
Språk: Svensk
Författare: Åsa Larsson
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2008 (Min utgåva: 2009)
Antal sidor: 330
Baksidetext: "Luften och hans egna rörelser hade rört upp så mycket slam inuti planet att han inte längre kunde se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simman på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut."
Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.
Min kommentar: Den här boken är ju spännande från första meningen. Jag tycker det är "kul" att man får följa berättelsen genom Wilma. Som ju är död. Hon berättar i början hur hon och hennes pojkvän dör och jag lovar, det var inte långt ifrån att jag fick andnöd själv där jag låg i solstolen och var med när Wilma och Simon drunknar. Ja usch ja. Man får ganska snart veta vem som är mördaren och i den här boken är det mer orsaken till mordet som är det man vill få veta. Vad är det med det där planet som gör att man känner att man måste mörda två personer för att hemligheten inte ska komma ut.
Inför den här boken så hade jag inte läst baksidan så noga, så jag hade inte koll på att det här är bok nummer i fyra i serien om åklagaren Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella. Jag funderade ett tag på var i Solstorm som den där dödsskjutningen ägde rum som gjorde att Anna-Maria och Sven-Erik helt plötsligt inte kan prata med varandra längre, men när jag inte kunde komma på det, så tog jag och läste lite mer noggrant på bokens baksida. Då upptäcker jag att det här är fjärde boken och inte andra som jag av någon anledning trodde att det var! Så, nu måste jag ju ta och läsa de andra två böckerna med...
Betyg: 3,5
Språk: Svensk
Författare: Åsa Larsson
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2008 (Min utgåva: 2009)
Antal sidor: 330
Baksidetext: "Luften och hans egna rörelser hade rört upp så mycket slam inuti planet att han inte längre kunde se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simman på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut."
Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.
Min kommentar: Den här boken är ju spännande från första meningen. Jag tycker det är "kul" att man får följa berättelsen genom Wilma. Som ju är död. Hon berättar i början hur hon och hennes pojkvän dör och jag lovar, det var inte långt ifrån att jag fick andnöd själv där jag låg i solstolen och var med när Wilma och Simon drunknar. Ja usch ja. Man får ganska snart veta vem som är mördaren och i den här boken är det mer orsaken till mordet som är det man vill få veta. Vad är det med det där planet som gör att man känner att man måste mörda två personer för att hemligheten inte ska komma ut.
Inför den här boken så hade jag inte läst baksidan så noga, så jag hade inte koll på att det här är bok nummer i fyra i serien om åklagaren Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella. Jag funderade ett tag på var i Solstorm som den där dödsskjutningen ägde rum som gjorde att Anna-Maria och Sven-Erik helt plötsligt inte kan prata med varandra längre, men när jag inte kunde komma på det, så tog jag och läste lite mer noggrant på bokens baksida. Då upptäcker jag att det här är fjärde boken och inte andra som jag av någon anledning trodde att det var! Så, nu måste jag ju ta och läsa de andra två böckerna med...
Betyg: 3,5
Månadsavslut September
Antal böcker: 6
Antal lästa sidor: 1841
Genomsnitt/dag: 61 sidor
Genomsnitt/bok: 307 sidor
Roman: 5
Klassiker: -
Biografi: -
Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -
Författare
Kvinnor : 4
Män: 1
Duo: -
Originalspråk (svenska): 3
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: 4
Månaderns bästa: Döden på en blek häst
Månadens sämsta: Familjen Walsh A-Ö
Månadens överraskning: Hemligheten på Mercy Close
Månadens besvikelse: Familjen Walsh A-Ö
Månadens otäckaste: Döden på en blek häst
Kommentar:
Om månadens bästa: Den här boken är så där suggestivt otäck. Inte en massa blod (kanske lite) och mängder av bestialiska mord. Nej här är det de döda som inte kan lämna huvudrollsinnehavaren i fred...
Om månadens sämsta: Boken i sig är inte dålig. Men jag tycker inte riktigt att den höll samma standard som Marians andra böcker om familjen Walsh. Det känns lite urvattnat dock. Men visst jag fnissade till både en och två gånger.
Om månadernas överraskning: Det var väldigt länge sedan jag läste Marian Keyes, och jag var inte helt säker på att jag fortfarande skulle gilla hennes böcker om familjen Walsh. Men den här gillade jag mer än jag trodde. Kom på mig själv vid ett flertal gånger skratta till högt!
Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta
Om månadernas otäckaste: Döda som inte riktigt kan lämna jordelivet. I ett mörkt och ruggigt England. Där har ni konceptet. Ser framemot Amandas efterföljande böcker!
49 Belinda Bauer - Mörk jord
50
Amanda Hellberg - Döden på en blek häst
51
Åsa Larsson - Till dess din vrede upphör
52
Marian Keyes - Hemligheten på Mercy Close
53
Marian Keyes - Familjen Walsh A-Ö
54
Rolf Kjellström - Breven från Arktis
Antal lästa sidor: 1841
Genomsnitt/dag: 61 sidor
Genomsnitt/bok: 307 sidor
Roman: 5
Klassiker: -
Biografi: -
Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -
Författare
Kvinnor : 4
Män: 1
Duo: -
Originalspråk (svenska): 3
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: 4
Månaderns bästa: Döden på en blek häst
Månadens sämsta: Familjen Walsh A-Ö
Månadens överraskning: Hemligheten på Mercy Close
Månadens besvikelse: Familjen Walsh A-Ö
Månadens otäckaste: Döden på en blek häst
Kommentar:
Om månadens bästa: Den här boken är så där suggestivt otäck. Inte en massa blod (kanske lite) och mängder av bestialiska mord. Nej här är det de döda som inte kan lämna huvudrollsinnehavaren i fred...
Om månadens sämsta: Boken i sig är inte dålig. Men jag tycker inte riktigt att den höll samma standard som Marians andra böcker om familjen Walsh. Det känns lite urvattnat dock. Men visst jag fnissade till både en och två gånger.
Om månadernas överraskning: Det var väldigt länge sedan jag läste Marian Keyes, och jag var inte helt säker på att jag fortfarande skulle gilla hennes böcker om familjen Walsh. Men den här gillade jag mer än jag trodde. Kom på mig själv vid ett flertal gånger skratta till högt!
Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta
Om månadernas otäckaste: Döda som inte riktigt kan lämna jordelivet. I ett mörkt och ruggigt England. Där har ni konceptet. Ser framemot Amandas efterföljande böcker!
onsdag 1 oktober 2014
Glöd
Titel: Glöd
Språk: Svenska (Ungerska)
Författare: Sándor Márai
Översättare: Maria Ortman
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1942 (Min utgåva: 2000)
Antal sidor: 160
Baksidetext: ... en hemlighet som den som finns mellan oss har en sällsam kraft. Den sveder livets vävnader som en ondskefull strålning, men samtidigt ger den livet spänning och temperatur. Den tvingar en att leva...
I nästan ett kvarts sekel var Henrik och Konrád oskiljaktiga. Under barndomens magiska år inledde de en vänskap som kom att sträcka sig över ungdomens oskuldsfulle tid till vuxenlivets realiteter. Båda blev officerare, bara Henrik gifte sig, men deras vänskap förblev obruten - tills Konrád plötsligt reste sin väg utan ett ord till avsked. Det skulle dröja fyrtioett år innan de återsågs.
I en förändrad värld, där gränser flyttats och krig slagit sönder, har Henrik konserverat det förflutna i väntan på att Konrád en dag ska återvända för att avtäcka de hemligheter han tog med sig. När deras liv går mot sitt slut mötes de under en sista lång middag där de båda med plågsam öppenhet närmar sig varandras sanning. Vid gryningstimmen återstår endast kärleken till en kvinna vars minne härskar över dem båda.
Med återupptäckten av Sándor Márais Glöd har världslitteraturen fått en ny klassiker. Det är en storartad och skimrande berättelse om två män vars öden formades i skuggan av den andre. Starkt och inlevelsefullt tar denna vittomfattande roman itu med de eviga ämnena: vänskap och kärlek; passion och svek.
Min kommentar: Den här fantastiska boken, som jag ALDRIG hört talas om förrän vi tog upp den i en av de två bokcirklar jag är med i, utspelar sig egentligen under en väldigt kort tid. Vi får vara med under en middag (kväll och natt) när två åldrade män träffas efter 41 år utan att höra ett ord från varandra. Henrik och Konrád var oskiljaktiga under väldigt många år, men något hände för 41 år sedan, och Konrád försvann ur Henriks liv. Men nu har Henrik fått ett brev från Konrád där han talar om han ämnar komma på visit. Ska Henrik och vi läsare få veta vad som egentligen hände? Under middagen tas vi tillbaka till den tid de var barn och sedan växte upp och hamnade i armén, tills att Konrád försvann...
Det här är ingen tjock bok, utan endast 160 sidor, och jag läste då hela boken på en tågresa mellan Jönköping och Falkenberg. Men, det är inget att rekommendera, för författarens språk kräver att man stannar upp och tänker efter ibland, och även att man måste läsa om delar... Marái är ingen författare som behöver stora omskrivningar för att få fram vad han vill. Det är på ett sätt en tung bok och när jag läst klart boken var det som att jag behövde pusta ut ungefär som efter att jag har besegrat en seg uppförsbacke. Och samtidigt som jag var glad att jag var klar med boken (uppförsbacken) så känns det lite vemodigt att det är över!
Jag vet att jag kommer vilja läsa om den här boken. I ett något långsammare tempo, bara för att liksom suga in varje litet ord i boken. Så nu har jag ytterligare en bok att lägga till på min lista över böcker som jag bara måste ha.
Betyg: 4
Språk: Svenska (Ungerska)
Författare: Sándor Márai
Översättare: Maria Ortman
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1942 (Min utgåva: 2000)
Antal sidor: 160
Baksidetext: ... en hemlighet som den som finns mellan oss har en sällsam kraft. Den sveder livets vävnader som en ondskefull strålning, men samtidigt ger den livet spänning och temperatur. Den tvingar en att leva...
I nästan ett kvarts sekel var Henrik och Konrád oskiljaktiga. Under barndomens magiska år inledde de en vänskap som kom att sträcka sig över ungdomens oskuldsfulle tid till vuxenlivets realiteter. Båda blev officerare, bara Henrik gifte sig, men deras vänskap förblev obruten - tills Konrád plötsligt reste sin väg utan ett ord till avsked. Det skulle dröja fyrtioett år innan de återsågs.
I en förändrad värld, där gränser flyttats och krig slagit sönder, har Henrik konserverat det förflutna i väntan på att Konrád en dag ska återvända för att avtäcka de hemligheter han tog med sig. När deras liv går mot sitt slut mötes de under en sista lång middag där de båda med plågsam öppenhet närmar sig varandras sanning. Vid gryningstimmen återstår endast kärleken till en kvinna vars minne härskar över dem båda.
Med återupptäckten av Sándor Márais Glöd har världslitteraturen fått en ny klassiker. Det är en storartad och skimrande berättelse om två män vars öden formades i skuggan av den andre. Starkt och inlevelsefullt tar denna vittomfattande roman itu med de eviga ämnena: vänskap och kärlek; passion och svek.
 |
Det här är ingen tjock bok, utan endast 160 sidor, och jag läste då hela boken på en tågresa mellan Jönköping och Falkenberg. Men, det är inget att rekommendera, för författarens språk kräver att man stannar upp och tänker efter ibland, och även att man måste läsa om delar... Marái är ingen författare som behöver stora omskrivningar för att få fram vad han vill. Det är på ett sätt en tung bok och när jag läst klart boken var det som att jag behövde pusta ut ungefär som efter att jag har besegrat en seg uppförsbacke. Och samtidigt som jag var glad att jag var klar med boken (uppförsbacken) så känns det lite vemodigt att det är över!
Jag vet att jag kommer vilja läsa om den här boken. I ett något långsammare tempo, bara för att liksom suga in varje litet ord i boken. Så nu har jag ytterligare en bok att lägga till på min lista över böcker som jag bara måste ha.
Betyg: 4
tisdag 30 september 2014
Döden på en blek häst
Titel: Döden på en blek häst
Språk: Svenska
Författare: Amanda Hellberg
Genre: Skönlitteratur, Skräckroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2011)
Antal sidor: 315
Baksidetext: När Maja Grå var tio år försvann hennes mamma spårlöst. Nu, tio år senare, vill Maja lägga allt det smärtsamma bakom sig och flytta till England. Men, det förflutna hinner ikapp henne innan hon ens hunnit påbörja studierna vid den anrika konstakademin i Oxford. Polisen har hittat hennes mamma i kuststaden Brighton. Brutalt mördad.
Medan höstmörkret smyger genom Oxfords gränder försöker Maja glömma och gå vidare. Men hennes förmåga att se och känna mer än andra gör det omöjligt. Mamman lämnar henne inte i fred, och varnar henne för att fienden kan finnas närmare än hon tror...
Döden på en blek häst är en suggestiv skräckroman där de levande hemsöks av de döda, som vägrar att lägga sig till ro förrän sanningen uppdagats.
Min kommentar: Ännu en bok som fått stå i min bokhylla alltför länge och vänta. Jag har velat läsa den här boken väldigt länge. Men, så fick jag ju höra att det fanns bok innan "Döden på en blek häst", nämligen "Styggelsen". Och när det är en serie så vill jag ju så klart läsa böckerna i rätt ordning... Så ända sedan jag läste ut "Styggelsen" i början av maj så har jag velat läsa den här boken. Men, som ni förstått med bokprojekt modell jättestort och två bokcirklar så blir det inte så mycket tid över till att läsa "vanliga" böcker. Men, i samband med den där semesterresan så packade jag ner "Döden på en blek häst".
Jag blev inte besviken. Även den här boken är riktigt otäck. Bara det att det utspelar sig i ett mörkt och grått England gör boken lite otäck... Det var inte så att jag fick lägga ifrån mig boken som jag fick göra med "Styggelsen" då det blev riktigt otäckt ett tag, men inte långt ifrån. Återigen är jag glad att jag enbart läste den i solstolen och inte i sängen precis innan läggdags, för då hade jag med all säkerhet drömt mardrömmar!
Betyg: 4
Språk: Svenska
Författare: Amanda Hellberg
Genre: Skönlitteratur, Skräckroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2011)
Antal sidor: 315
Baksidetext: När Maja Grå var tio år försvann hennes mamma spårlöst. Nu, tio år senare, vill Maja lägga allt det smärtsamma bakom sig och flytta till England. Men, det förflutna hinner ikapp henne innan hon ens hunnit påbörja studierna vid den anrika konstakademin i Oxford. Polisen har hittat hennes mamma i kuststaden Brighton. Brutalt mördad.
Medan höstmörkret smyger genom Oxfords gränder försöker Maja glömma och gå vidare. Men hennes förmåga att se och känna mer än andra gör det omöjligt. Mamman lämnar henne inte i fred, och varnar henne för att fienden kan finnas närmare än hon tror...
Döden på en blek häst är en suggestiv skräckroman där de levande hemsöks av de döda, som vägrar att lägga sig till ro förrän sanningen uppdagats.
Min kommentar: Ännu en bok som fått stå i min bokhylla alltför länge och vänta. Jag har velat läsa den här boken väldigt länge. Men, så fick jag ju höra att det fanns bok innan "Döden på en blek häst", nämligen "Styggelsen". Och när det är en serie så vill jag ju så klart läsa böckerna i rätt ordning... Så ända sedan jag läste ut "Styggelsen" i början av maj så har jag velat läsa den här boken. Men, som ni förstått med bokprojekt modell jättestort och två bokcirklar så blir det inte så mycket tid över till att läsa "vanliga" böcker. Men, i samband med den där semesterresan så packade jag ner "Döden på en blek häst".
Jag blev inte besviken. Även den här boken är riktigt otäck. Bara det att det utspelar sig i ett mörkt och grått England gör boken lite otäck... Det var inte så att jag fick lägga ifrån mig boken som jag fick göra med "Styggelsen" då det blev riktigt otäckt ett tag, men inte långt ifrån. Återigen är jag glad att jag enbart läste den i solstolen och inte i sängen precis innan läggdags, för då hade jag med all säkerhet drömt mardrömmar!
Betyg: 4
måndag 29 september 2014
Mörk jord
Titel: Mörk jord (Blacklands)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Belinda Bauer
Översättare: Ulla Danielsson
Genre: Skönlitteratur, Spänningsroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2012)
Antal sidor: 277
Baksidetext: För 18 år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev mördad - seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga heden.
Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret och väntar, medan familjen faller sönder omkring henne.
Och varje dag efter skolan gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son.
Så tar han även nästa steg - Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset.
Brevet blir början på en livsfarlig katt-och-råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.
BELINDA BAUERS debutroman Mörk jord belönades med deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The Gold Dagger.
Min kommentar: Den här boken har stått alltför länge i min bokhylla och väntat på att få bli läst. Den verkar ju onekligen lovande. Men, så har ju så många andra läsprojekt, så "vanliga" böcker hamnar lite på efterkälken. Men, en tvåveckors semesterresa gjorde att jag äntligen fick tid till att läsa boken.
Boken är spännande och en del delar är riktigt otäcka. Speciellt delarna där Avery är huvudpersonen. Jag är glad att jag inte läste den i sängen alldeles innan jag skulle sova. Men samtidigt blev jag inte helfrälst. Trots att den hyllats rejält. Eller det kanske är just därför? Förväntningarna var rätt så höga om jag säger som så. Boken är bra skriven, men lite seg i början. Det tar sig dock och när upplösningen närmar sig, ja då ökar pulsen lite...
Det är ingen tjock bok, vilket gjorde att jag läste ut den på ett par dagar bara där i solstolen. Jag tycker att längden på boken gör att den håller hela vägen ut. Hade den varit säg 100 sidor tjockare så tror jag inte att boken varit lika bra.
Betyg: 3,5
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Belinda Bauer
Översättare: Ulla Danielsson
Genre: Skönlitteratur, Spänningsroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2012)
Antal sidor: 277
Baksidetext: För 18 år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev mördad - seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga heden.
Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret och väntar, medan familjen faller sönder omkring henne.
Och varje dag efter skolan gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son.
Så tar han även nästa steg - Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset.
Brevet blir början på en livsfarlig katt-och-råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.
BELINDA BAUERS debutroman Mörk jord belönades med deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The Gold Dagger.
 |
Boken är spännande och en del delar är riktigt otäcka. Speciellt delarna där Avery är huvudpersonen. Jag är glad att jag inte läste den i sängen alldeles innan jag skulle sova. Men samtidigt blev jag inte helfrälst. Trots att den hyllats rejält. Eller det kanske är just därför? Förväntningarna var rätt så höga om jag säger som så. Boken är bra skriven, men lite seg i början. Det tar sig dock och när upplösningen närmar sig, ja då ökar pulsen lite...
Det är ingen tjock bok, vilket gjorde att jag läste ut den på ett par dagar bara där i solstolen. Jag tycker att längden på boken gör att den håller hela vägen ut. Hade den varit säg 100 sidor tjockare så tror jag inte att boken varit lika bra.
Betyg: 3,5
söndag 28 september 2014
Raines Dagbok
Titel: Raines Dagbok
Språk: Svenska
Författare: Raine Gustafsson
Genre: Biografi
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2010)
Antal sidor: 382
Baksidetext: Våren 1997 kom Raine Gustafsson, hemlös och tämligen nyfrigiven och synnerligen orakad, in på Situation Stockholms dåvarande redaktion med en plastkasse i handen. Där låg ett välfyllt, handskrivet kollegieblock. Sedan den dagen har Raine Gustafsson publicerat sin dagbok i Situation Stockholm och har inte missat en deadline, oavsett var han sovit eller var i Stockholm han befunnit sig.
Dessa prydligt handskrivna versaler i ett collegieblock har nu, efter tretton år och etthundratrettiofem dagböcker, blivit en bok.
Raines Dagbok är ett unikt dokument, en skildring av Raine Gustafsson, av Stockholm, av tillvaron och verkligheten som den ter sig för någon som inte har en egen dörr att stänga till sitt liv.
Min kommentar: I den här boken får vi följa Raine, och hans liv som hemlös i Stockholm. Det skildrar ett annat Stockholm än vad man kanske är van vid. Vi får följa Raines kamp att hitta någonstans att sova för natten och i ett längre perspektiv. Man får dock inte glömma att det här Raines egna ord, hans verklighet. För visst var det så att jag reagerade när jag för x:e gången läser om hans otur. Det kan inte bara handla om otur... Men, det är ju faktiskt så Raine upplevde det. Det här är Raines sanning.
Språket är kanske inte heller det bästa alla gånger, och det är upprepningar på upprepningar. Men, som jag skrev i förra stycket, det här är Raines ord. Raine är ingen författare. Och, det här är Raines dagbok. Rakt upp och ner. Och då får vi leva med upprepningarna. Jag är säker på att min dagbok skulle vara full av upprepningar, om jag hade någon. Eller, det räcker ju att jag kollar min Facebook eller min andra blogg...
Det här är helt klart en läsvärd bok, och jag fick mig en liten tankeställare om hur jag ser på människan...
Betyg: 3
Språk: Svenska
Författare: Raine Gustafsson
Genre: Biografi
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2010)
Antal sidor: 382
Baksidetext: Våren 1997 kom Raine Gustafsson, hemlös och tämligen nyfrigiven och synnerligen orakad, in på Situation Stockholms dåvarande redaktion med en plastkasse i handen. Där låg ett välfyllt, handskrivet kollegieblock. Sedan den dagen har Raine Gustafsson publicerat sin dagbok i Situation Stockholm och har inte missat en deadline, oavsett var han sovit eller var i Stockholm han befunnit sig.
Dessa prydligt handskrivna versaler i ett collegieblock har nu, efter tretton år och etthundratrettiofem dagböcker, blivit en bok.
Raines Dagbok är ett unikt dokument, en skildring av Raine Gustafsson, av Stockholm, av tillvaron och verkligheten som den ter sig för någon som inte har en egen dörr att stänga till sitt liv.
 |
| Ber om ursäkt för den suddiga bilden... |
Språket är kanske inte heller det bästa alla gånger, och det är upprepningar på upprepningar. Men, som jag skrev i förra stycket, det här är Raines ord. Raine är ingen författare. Och, det här är Raines dagbok. Rakt upp och ner. Och då får vi leva med upprepningarna. Jag är säker på att min dagbok skulle vara full av upprepningar, om jag hade någon. Eller, det räcker ju att jag kollar min Facebook eller min andra blogg...
Det här är helt klart en läsvärd bok, och jag fick mig en liten tankeställare om hur jag ser på människan...
Betyg: 3
tisdag 23 september 2014
Vem älskar Yngve Frej
Titel: Vem älskar Yngve Frej
Språk: Svenska
Författare: Stig Claesson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1968 (min upplaga 1972)
Antal sidor: 173
Baksidetext: Yngve Frej var en argsint soldat som dog i seklets början. Av hans stuga är bara en stenhög kvar. En f.d. skomakare i närheten, Gustafsson heter han, börjar visa de som fornminne för turister. Det blir en festlig och rörande konfrontation mellan en ny tids människor och gamlingarna i avfolkningskroken. Utom skomakaren och hans syster Elna är det ett par småbrukare som också "har gjort sitt", Eriksson och Öman. Boken berättar om deras öden några sommardagar när hela det övriga Sverige har ledigt. - ""Vi får gå här som fornminnen, hade Elna sagt."
Vem älskar Yngve Frej är en oförglömlig skildring av det försvinnande gammaldags livet på landet i Sverige - stillsam, rolig och gripande.
Min kommentar: Hade det inte varit för bokcirklarna jag är med i, så hade jag förmodligen aldrig läst den här boken. Och det är ju tur att jag har de där bokcirklarna så jag får upp ögonen för "nya" författare. Nu är inte Stig "Slas Claesson" okänd för mig som författare, men jag har inte läst något av honom tidigare, så i det perspektivet är han ju en ny författare.
Denna läsomgång så läser inte alla i gruppen samma bok, utan vi lottade fram ett tema som då blev Stig Claesson. En av deltagarna i gruppen nämnde direkt denna bok och det enda jag hörde när hon berättade om boken var att man i en liten by nånstans i Sverige hittade på ett fornminne för att locka turister till trakten. Och där var jag såld.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så jobbar jag i turismbranschen och ett av mina intressen är just historia och av någon anledning så gillar jag fornminnen. Alltså är det här en bok för mig!
Jag gillar boken från första meningen. "Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan." Jag vill ju så klart veta mer om Mannen som gjort sitt. Och man får veta mer om Mannen som gjort sitt. Och hans syster Elna. Och hans grannar Öman och Eriksson.
Samtidigt som det är en underbar skildring av dessa gamla människor som vägrar lämna sitt jordbruk så är det en sorglig beskrivning av hur Sverige ändras. Hur jordbruket ändras och att man "ska" bo i stan. De här personerna sitter nästan på undantag i sina gårdar ute på vischan nånstans mellan två byar/samhällen. Och det är tyst. Man hör inga djur, inga yxslag i skogen. Inte ens bussen kör utmed landsvägen längre. Nej, vill man in till samhället får man åka med grusbilen som kör förbi...
Stig Claesson behöver inte skriva långa "haranger" för att måla upp en bild av hur det ser ut. Nej, han behöver bara några ord. Och det är precis så som jag vill ha det. Kaptilen är också alldeles lagom långa. Boken är väldigt lättläst, och kort. Inte mer än 173 sidor. Och jag läste ut den på en dag. Och så här i efterhand skulle jag ju hållt lite på den. Inte läst den så snabbt. Men, jag får väl se till att ett exemplar av boken hamnar i min bokhylla så jag kan ta fram den och läsa lite då och då...
Det här är som ni kanske förstår lite av en favorit hos mig. Det hade jag väl kanske inte trott när vi fick temat "Slas"...
Betyg: 4,5
Språk: Svenska
Författare: Stig Claesson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1968 (min upplaga 1972)
Antal sidor: 173
Baksidetext: Yngve Frej var en argsint soldat som dog i seklets början. Av hans stuga är bara en stenhög kvar. En f.d. skomakare i närheten, Gustafsson heter han, börjar visa de som fornminne för turister. Det blir en festlig och rörande konfrontation mellan en ny tids människor och gamlingarna i avfolkningskroken. Utom skomakaren och hans syster Elna är det ett par småbrukare som också "har gjort sitt", Eriksson och Öman. Boken berättar om deras öden några sommardagar när hela det övriga Sverige har ledigt. - ""Vi får gå här som fornminnen, hade Elna sagt."
Vem älskar Yngve Frej är en oförglömlig skildring av det försvinnande gammaldags livet på landet i Sverige - stillsam, rolig och gripande.
Min kommentar: Hade det inte varit för bokcirklarna jag är med i, så hade jag förmodligen aldrig läst den här boken. Och det är ju tur att jag har de där bokcirklarna så jag får upp ögonen för "nya" författare. Nu är inte Stig "Slas Claesson" okänd för mig som författare, men jag har inte läst något av honom tidigare, så i det perspektivet är han ju en ny författare.
Denna läsomgång så läser inte alla i gruppen samma bok, utan vi lottade fram ett tema som då blev Stig Claesson. En av deltagarna i gruppen nämnde direkt denna bok och det enda jag hörde när hon berättade om boken var att man i en liten by nånstans i Sverige hittade på ett fornminne för att locka turister till trakten. Och där var jag såld.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så jobbar jag i turismbranschen och ett av mina intressen är just historia och av någon anledning så gillar jag fornminnen. Alltså är det här en bok för mig!
Jag gillar boken från första meningen. "Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan." Jag vill ju så klart veta mer om Mannen som gjort sitt. Och man får veta mer om Mannen som gjort sitt. Och hans syster Elna. Och hans grannar Öman och Eriksson.
Samtidigt som det är en underbar skildring av dessa gamla människor som vägrar lämna sitt jordbruk så är det en sorglig beskrivning av hur Sverige ändras. Hur jordbruket ändras och att man "ska" bo i stan. De här personerna sitter nästan på undantag i sina gårdar ute på vischan nånstans mellan två byar/samhällen. Och det är tyst. Man hör inga djur, inga yxslag i skogen. Inte ens bussen kör utmed landsvägen längre. Nej, vill man in till samhället får man åka med grusbilen som kör förbi...
Stig Claesson behöver inte skriva långa "haranger" för att måla upp en bild av hur det ser ut. Nej, han behöver bara några ord. Och det är precis så som jag vill ha det. Kaptilen är också alldeles lagom långa. Boken är väldigt lättläst, och kort. Inte mer än 173 sidor. Och jag läste ut den på en dag. Och så här i efterhand skulle jag ju hållt lite på den. Inte läst den så snabbt. Men, jag får väl se till att ett exemplar av boken hamnar i min bokhylla så jag kan ta fram den och läsa lite då och då...
Det här är som ni kanske förstår lite av en favorit hos mig. Det hade jag väl kanske inte trott när vi fick temat "Slas"...
Betyg: 4,5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)