Sameland

Titel: Sameland
Språk: Svenska (Norska)
Författare: Magne Hovden
Översättare: Niklas Darke
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2012)
Antal sidor: 249
Baksidetext: Welcome to Sameland! Live like a same!
     Leif och Roy jobbar på posten i Nordnorge. De är två riktiga "losers" med lika stor förkärlek för chips och varmkorv som orealistiska drömmar om ett annat och mycket bättre liv.
     En dag får de en lysande idé: varför inte skapa ett ett slags nordnorskt Disneyland? Men i stället för sagodjur, slott och prinsessor skulle du kunna visa upp renar, kåtor och samer och locka dit massor av täta, japanska turister.
     Övertygade om det genialiska i sin idé sätter de glada i hågen igång med att förverkliga den, utrusta den med renskinn, rysk smuggelsprit med enbär och karamellfärg, samt en stor portion naiv optimism.
     Men allt går inte som planerat. Hämndlystna finnar, en flaggstångsstjälande samehatare, nåjden Fredrik som gillar att klä sig i klänning och en kollega som tänker råna en värdetransport finns bland de människor som Roy och Leif möter på sin väg mot målet.

Min kommentar: Det här är en lite smårolig bok om Leif och Roy, som inte direkt trivs på sitt jobb på posten utan försöker hela tiden hitta andra sätt att bli rik på. Man har testat olika projekt tidigare men inget av dem har lyckats. Men, så kommer de ju på den briljanta idén med Sameland... Det är bara det att de egentligen inte har en aning om vad det innebär att vara eller leva som en same. Men vad spelar det för roll? De känner ju en same. Man kan hyra renar. Och man kan ju sno ett par kåtor... Och får man bara turisterna lite småfulla, så märker de inte att allt är helt rätt...

Jag gillar idén med boken. För jag jobbar inom turismbranschen och även om det var några år sedan nu så skrev jag en uppsats i skolan om samerna. Och med detta vill jag inte påstå att jag är någon sameexpert. Nej långt ifrån, men intresset för samerna och den samiska kulturen finns där hos mig...

Det här ska vara en bok med mycket humor. Men, jag kan inte påstå att jag satt och gapskrattade hela tiden. Visst finns det en del roliga sekvenser, men det är (i mina ögon) mer sorgligt. För alla karaktärer är ju loosers. Det är lite buskis över det hela, fullt med dråpliga situationer boken igenom. Och (jag vet att man inte ska börja en mening med och, men nu blev det så!) det blir lite för mycket för min smak. Men, jag småskrattade för mig själv på tåget när jag läste om Röda Kors-kursen. Ge mig ett tag så kanske jag tycker boken är riktigt rolig, men då jag läste boken på en dag så blev det kanske för mycket av det roliga. Det var väl inte meningen att jag skulle läsa den på en dag, men med totalt fyra timmars tåg- och bussåkning så blev det en del läsande...

Som ni säkert redan vet så är jag ingen som lägger så stor vikt hur språket är. Men jag kan väl säga som så att den är rappt skriven med korta kapitel och det gillar jag. Långa, tragglande kapitel är inget för mig

Betyg: 3

Månadsrapport juni och juli

Tiden går ju fort när man har roligt, sägs det ju. Och jag måste ha haft väldigt roligt eftersom jag helt missade att göra månadsrapporten för juni. Så här kommer en rapport som gäller för både juni och juli!

Fast något vidare läsning blev det förstås inte... Men nu nalkas höst och solsemester, kanske blir det lite mer läsande då! =)

Antal böcker: 5

38 Helen Fielding - Bridget Jones - Mad about the boy

39 Rachel Joyce - Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

40 Mary-Anne Shaffer - Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

41 August Strindberg - Röda rummet

42 Richard Ford - Kanada

Antal lästa sidor: 1766
Genomsnitt/dag:  29
Genomsnitt/bok: 353

Roman: 5
Klassiker: 1
Fakta: -

Bokprojektet: -
Kaosutmaningen: 2

Författare

Kvinnor : 3
Män: 2
Duo: -

Originalspråk (svenska): 1
Författare jag inte läst innan: 4
Biblioteksböcker: 4
Böcker i bokhyllan: 1

Månadernas bästa: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Månadernas sämsta: Röda rummet
Månadernas överraskning: Kanada
Månadernas besvikelse: Röda rummet
Månadernas otäckaste: Kanada

Kommentar:
Om månadernas bästa: Här hade jag förväntat mig en "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann", men upptäckte en "En man som heter Ove". Typ.

Om månadernas sämsta: Förstår helt enkelt inte riktigt storheten i den här boken. Men, nu har jag läst en August Strindbergbok. Kanske att jag måste läsa om boken ett par gånger innan jag riktigt förstår/uppskattar den.

Om månadernas överraskning: Valde den här boken efter tips från biblioteket till ena bokcirkeln. Hade ingen aning om vad som väntade i en bok med titeln "Kanada". Men vilken bok.

Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta

Om månadernas otäckaste: Det är "otäcka" människor som bor i de kanadensiska utmarkerna... Genom hela boken är det som en tryckt stämning...

Kanada

Titel: Kanada
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Richard Ford
Översättare: Nille Lindgren
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 464
Baksidetext: "Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare."
     Great Falls, Montana, våren 1960. När de 15-åriga tvillingarna Dell och Berners föräldrar rånar en bank slås barnens liv i spillror. Steg för steg följer vi föräldrarnas ödesmättade väg mot det ögonblick då det inte längre finns någon återvändo. Då den osynliga gränsen passerats kan de omöjligen gå tillbaka till det liv som varit.
     Nu försvinner all trygghet för Dell och Berner. Deras vägar skiljs åt när föräldrarna hamnar i fängelse och de fortsätter sina liv med att på olika sätt försöka förstå och förlika sig med det som hände.
     Med en kristallklar och elegant prosa ger oss Richard Ford en berättelse om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.

Bilden är lånad från Bokus.

Min kommentar: Redan i baksidetexten får vi veta att ett bankrån kommer ske och ett mord. Så egentligen är ju hela handlingen redan avslöjad. Men, ändå så är jag fast i boken från i princip första sidan. Jag måste ju veta vilka typer föräldrarna är. Vad är det egentligen som driver dem till att begå ett bankrån, och naturligtvis, hur går det för barnen? Man förstår ju direkt att sonen klarar sig i alla fall, för det är ju han som är berättaren i boken.

Det är en otroligt lättläst bok, trots sina 464 sidor, och Richard har en otrolig detaljrikedom boken igenom, men det gör det ändå inte jobbigt att läsa. Den här boken läste vi i vår lilla bokcirkel och två av oss påpekade att han (Richard) upprepar vissa saker hela tiden. Detta var dock inget som jag reagerade på i boken.

Bilden av Kanada som målas upp är väl inte direkt positiv om jag säger så. Öde städer med några få ruckel till hus utmed någon "huvudgata", mycket udda folk, där de flesta verkar vara på flykt från något. Men det finns säkert vissa provinser där det är så. Jag har ju trots allt sett på "Alaskas delstatspolis" på National Geographic... Och de miljöer och människoöden man får ta del av där alltså. Och ja, jag vet att Alaska inte är Kanada...

När vi diskuterade boken igår så kom vi fram till att det är en väldigt dyster bok. Det är någon tryckt stämning boken igenom. Så uppfattar jag det i alla fall.

Titeln i sig tycker jag är rätt så intetsägande och när U på biblioteket tipsade om den här boken var jag först väldigt tveksam. Tills hon berättade om själva handlingen. Då var jag ju såld.

Betyg: 4. Jodå. Det är en riktigt bra bok. Välskriven och jag vill som sagt bara veta vad som händer. Fast jag ju egentligen redan vet...

Röda rummet

Titel: Röda rummet
Språk: Svenska
Författare: August Strindberg
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1879 (min upplaga: 2007)
Antal sidor: 269
Baksidetext: Strindberg var 30 år gammal när han 1879 skrev Röda rummet, den första svenska romanen. Den blev en stor framgång. Spirituellt, målande, med ett rikt nyanserat språk svingar författaren satirens gissel över tidens samhälle.
     Miljöerna växlar snabbt från konstnärskolonin vid Lill-Jans, fattigkvarteren på Stockholms Söder och ett burget köpmanshus i Gamla Stan till ett värdshus i landsorten och en ö i skärgården. Enastående i vår litteratur är inledningskapitlets skildring av utsikten från Mosebacke, där Strindbergs skarpa  iakttagelseförmåga och hans geniala stilkonst ingår en lysande förening.

Bilden är lånad från nätet

Min kommentar: Boken handlar om Arvid som ska bli författare (poet). Han lär känna ett antal bohemer i Stockholm som träffas och festar på Röda rummet. De är fattiga, har ojämna inkomster och är ofta hungriga och frusna. Det går inte så bra för Arvid och hans vänner.

Vi får ta del av ett Stockholm som är ett samhälle med fattigdom, cynisk satir, korruption, rikedom baserad på tvivelaktiga affärer, kvinnoförtryck, rasism och klassamhälle.

Kapitlen är som egna små berättelser, och ibland är det svårt att förstå vad som händer, pga bokens tidsbundenhet. Men, ibland känner man igen sig.

Även om jag tycker att boken var seg att ta sig igenom så är det ett fantastiskt språk och dialogerna är bra. Miljöbeskrivningarna över Stockholm och årstiderna är också riktigt bra.

Jag tror att den här boken kräver minst en omläsning för att jag riktigt ska förstå den. För jag hängde inte alltid med. Och det fanns stunder som jag undrade varför jag egentligen valde den här boken till bokcirkeln. Men nu när jag läst ut boken, så är den inte riktigt så hemsk och tråkig som jag tyckte emellanåt när jag läste den. Nej, satiren i boken är riktigt bra. Det är väl knappt någon som kommer undan Strindbergs vassa penna...

Betyg: 2,5

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsssällskap (The Guernsey Literary and Potato Peel Society)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Mary Ann Shaffer
Översättare: Helena Ridelberg
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2008 (min upplaga: 2010)
Antal sidor: 310
Baksidetext: London januari 1946: Livet börjar så smått återgå till det normala efter kriget och för författaren Juliet Ashton innebär det att hon nu på allvar kan börja fundera på sitt nästa bokprojekt. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen.
     Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur.- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv.

Lånat från nätet

Min kommentar: Den här boken har båda mina partners in crime i "Jane Austen-cirkeln" pratat om hur bra den är. Så vid förra träffen så frågade jag P om jag inte kunde få låna hennes ex av boken. Jag hade väl inga större förväntningar på boken, då jag inte riktigt hajade titeln. Eller rättare sagt, det enda jag kom ihåg var nåt med potatisskalssällskap... Men, man ska inte döma hunden efter håren, eller hur är det man brukar säga?

Jag satte igång och börja läsa boken, men hade lite svårt att komma in i den. Detta beroende, tror jag, att den är skriven i brevform. Fördelen med den här typen av bok är ju att kapitlen ofta är väldigt korta, och så får man ofta se två sidor av samma mynt. Men, när jag väl kommit en liten bit in i boken och jag började få kläm på alla personer så var det bara att läsa på. För det är en himla massa personer att ha koll på. Jag måste ju veta hur det var för Guernseyborna under andra världskriget. Och hur gick det för Elizabeth egentligen? Jag fattade tycke för Elizabeth, Dawsey men också Will Thisbee. För Will har ju fattat galoppen vad gäller bokcirklar. Man bara måste ha något att äta vid sina träffar. Oavsett om man bara har tillgång till potatisskal... Så är det. I den stora bokcirkeln jag är med i så är jag eg inte så noga med vilken bok vi diskuterar. Nej, nej. Det är mat och skvaller jag är ute efter!

För att vara en bok som insinuerar om att den ska handla om en läsecirkel så handlar den förvånansvärt lite om just böcker och läsande. Nej, den handlar mer om människorna på ön och deras relationer till varandra och om hur kriget påverkade dem!

Men jag måste nog hålla med P och M, det är en mycket bra bok. Jag gillar den verkligen. Det är de här människoödena som griper tag i mig. Jag ångrar bara att jag inte tagit tag i boken tidigare...

Betyg: 4

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Titel: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd (The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Rachel Joyce
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2012 (min upplaga: 2013)
Antal sidor: 333
Baksidetext: Harold Fry går hemifrån en vanlig morgon för att posta ett brev sin före detta arbetskamrat Quennie. Han har ingen aning om att han nu påbörjar en fotvandring som ska ta honom över hela England, från Kingsbridge i söder till Berwick-upon-Tweed i norr. Harold har varken vandringskängor eller regnkläder och han saknar karta, kompass och mobiltelefon, men han går oförtrutet vidare. Han vet att han måste fortsätta sin vandring, om han ska hinna fram till Quennie innan det är för sent.

Rachel Joyce är författare och dramatiker. Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd är hennes romandebut.

Bilden är lånad från Bokus

Min kommentar: Den här boken har stått ganska länge i min bokhylla, och när det nu var dags för mig att välja bok till bokcirkeln så tänkte jag att det var dags att ta tag i den här boken!

Jag köpte boken då jag fullkomligt älskade "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och trodde att det skulle vara en liknande bok. Men, jag förstod ganska snart att så är inte fallet.

Harold får i alla fall som det står i baksidetexten ett brev från en fd kollega, som berättar att hon är döende i cancer. Detta får Harold, att helt oplanerat påbörja en vandring från sydligaste England till nordligaste England. Han måste rädda Queenie, och tacka henne. Vilket han inte gjorde då det verkligen behövdes. Men, även om boken handlar om Harolds (långsamma) fotvandring genom hela England så handlar den mer om en inre resa. Inte så konstigt att han går långsamt förresten. Han har ingen kondition, ingen fotvandrarutrustning, eller karta och kompass...

Kvar hemma finns Maureen, hans hustru, som inte förstår varför han måste rädda Queenie. Man förstår ganska snart att det inte är något lyckligt äktenskap som Harold och Maureen lever i, och något har hänt med deras son som vägrar komma hem igen.

Boken handlar som jag skrev tidigare om en inre resa för Harold, men även Maureen som börjar fundera på sitt liv med Harold, deras son och Queenie.

Jag gillade upplägget med korta kapitel, vilket gör den till en bra buss- eller läsa-lite-innan-jag-somnar-bok. I början är det inte så många att hålla koll på men så i mitten någonstans börjar det dyka upp en hel drös med folk, dessa går författaren inte in så mycket på utan de är mest en skara människor. I början är det väldigt detaljerat om hur långt eller kort han har gått, vilka platser han passerat och så vidare, men sedan mot slutet så känns det som att han bara måste komma fram. Jag tycker även att den tappar lite fart i mitten, då det börjar dyka upp en hel drös med folk... Men efter ett litet tag så tar den åter fart igen och både jag och Harold kommer vidare.

Jag valde ju boken för att jag trodde den skulle vara som "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", men jag tyckte faktiskt den hade mer likheter med "En man som heter Ove". När man börjar läsa boken förstår man att det ligger väldigt mycket bakom fasaden, och jag kom på mig själv både skratta och fälla en och annan tår under tiden jag läste boken. Och jag gillar när boken överraskar på det här sättet!

Betyg: 4

Den store Gatsby

Titel: Den store Gatsby (The Great Gatsby)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: F Scott Fitzgerald
Översättare: Christian Ekvall
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1925 (min upplaga: 2010)
Antal sidor: 207
Baksidetext: Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare, flyttar till en villa på Long Island och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen person som brukar ge storslagna fester utan att själv visa sig. Hans namn är Jay Gatsby.
     Den store Gatsby är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade och inflytelserika romaner som inte visar någon tendens att förlora sin förmåga att fascinera. Boken är lika känd för miljön som målas upp, den glittrande partyvärlden i New York under det vimsiga 20-talet, med nattklubbarna och upptempojazzen, med det obekymrade förmögna partyfolket med sina snabba sportbilar och efterfester i lyxvillaförorterna som för handlingen - den blossande heta kärlekshistorien som trotsar både besinning och förnuft. Här i efterlängtad nyöversättning av Christian Ekvall.

Min kommentar: Vi i Jane Austen-gruppen har nu läst alla Jane Austens romaner och har nu gått vidare till klassike. Och vår första klassiker blev "Den store Gatsby".

Den här boken hade jag ganska stora förväntningar på, då jag hört mycket om den. Men, jag kan säga med en gång att jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Jag hade lite svårt att komma in i boken, det var liksom ingenting som fångade mitt intresse. Jag får liksom ingen riktig känsla för karaktärerna och som M sa igår - handlingen är tunn. Nu har väl inte det hindrat mig förut vare sig vad gäller böcker eller filmer, men jag hade förväntat mej lite mer tyngd.

Den stora frågan jag ställer mej efter att ha läst ut boken är: Vem är Gatsby? Vad gör han egentligen? Och varför anordnar han de här festerna? Det sistnämnda vet jag väl egentligen, det är ju för att han vill träffa Daisy... Finns ens Gatsby? Är det en slump att Nick bor granne med Gatsby? Och vad är det som driver Daisy? Är det bara pengar?

Själva stämningen/atmosfären i boken är mörk/tung. Man har hela tiden känslan att något kommer barka åt h*lvete snart. Det kan vara det att jag under en period läst en del böcker som jag uppfattar lite tunga. Och det blir jobbigt i längden. Och helt ärligt så hade jag nog förväntat mig en lite mer glättig bok med alla fester och jazzmusiken...

Betyg: 3.  Betyget blir trots allt en trea. Precis när jag läst ut boken så vacklade jag mellan en tvåa och en trea, men bestämde mej sedan för att den är en trea. Och jag börjar nog trots allt gilla boken lite mer varje gång jag tänker på den. Den blir nog en omläsning om några år!

Vem är Gatsby?