Språk: Svenska
Författare: Olle Fong
Utgivningsår: 1987
Antal sidor: 52 sidor
Baksidetext: -
Min kommentar: Jaen-Knut Johansson, eller Blinde Janne, är ett namn som jag tidigt stötte på när jag började på turistbyrån/museet i Gränna. Jag har väl inte riktigt förstått storheten i denna man. Och ta nu inte illa upp. Men hade jag varit född och uppvuxen i Gränna så hade det kanske varit annorlunda?
Den här boken är lite av en biografi över honom. Vi får helt enkelt lära känna honom lite mer. Och jag kan säga att Sveriges förste riksspeleman hade det inte lätt. Han var visserligen inte född blind, men blev blind redan som bebis (om jag förstått det rätt). Men, han lät inte blindheten hindra honom. Redan som femåring lärde han sig spela fiol, och det bar sig som sagt var inte bättre än att han blev riksspeleman, men det gav inga pengar, utan han levde i fattigdom hela livet. Vid ett par tillfällen bodde han i Grännas fattighus. Hur han tog sig till jobbet, utan att kunna se, ja det är för mig en gåta. Men, som Janne själv berättade, "jag visslade" och när jag kom till en gård längs med gatan så blev det ett annat ljud, och på så sätt räknade han antal gårdar han passerade innan han kom till jobbet! Men, när kyrkklockorna ringde på fredagar, var det svårt, för då hörde han ju inte sin vissling...
Jag har hela tiden tänkt att den här boken är väl roligast för "gamla" Grännabor, för de flesta äldre i Gränna har någon koppling till/med Blinde Janne. Det är alltid någon historia som man fått berättat för sig... Och lite så är det nog. Men, även unga jag, som inte har någon som helst koppling till Gränna och "Blinde Janne", fann boken intressant. Mest för att jag nu fick en bild över en man vars namn jag bara hört talas om i ett par års tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar