Game of Thrones säsong 6

Titel: Game of Thrones - Säsong 6
Originaltitel: Game of Thrones the Complete 6th Season
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benniof, D.B. Weiss
Baserad på: George R.R. Martins böcker "A song of ice and fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Kit Harrington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Heady, Emilia Clarke, Iain Glen m.fl.
Premiär: 2016
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på: DVD april 207
Betyg: 4,5

Handling: Handlingen sätter igång direkt i Westeros där vi lämnade våra hjältar, med en döende Jon Snow i den kalla snön i Castle Black. I Kings Landing för Cersei bygga upp sin maktposition igen efter sin förödmjukande Walk of Shame, medan Daenerys är tillfångatagen av före detta "familjemedlemmar och går en osäker framtid till mötes. De yngsta i Stark-klanen verkar vara tillbaka på spelplanen, med Sansa på flykt och Aryas exil i Braavos utvecklar sig - och till och med Bran Stark är tillbaka, med god hjälp av The Three-eyed Raven. Vildmannen Thormund Giantsben, har efter Jon Snows inbjudan fått en framträdande roll för Westeros framtid. Och under Daenerys ofrivilliga frånvaro från Meereen gör Tyrion Lannister sitt bästa för att handskas med den komplexa tillvaron med uppror och annalkande fiender.

Min kommentar: Oj oj oj, vilken säsong. Även den här säsongen bjuder på episka strider, makt, lusta, intriger, svek, bedrägerier och mord... Nionde avsnittet är ett av de bästa medeltida krigsskildringarna jag sett. Dra mig baklänges vad bra det var!

Det verkar som att man fått ännu mer budget för kostymer, specialeffekter och miljöer för det blir bara bättre och bättre. Det tog några säsonger, men nu är jag fast. Jag älskar denna serie. Inte blir det sämre av att det är bra och intelligenta dialoger och humor trots att är väldigt mörkt periodvis. Karaktärerna som är kvar, växer sig starkare och starkare och jag är än mer svag för både Tyrion och Jaimie Lannister. Vem hade anat att det skulle hålla sig?

Nu blir det en lång väntan fram till sommaren då säsong 7 kickar igång!

Alone in Berlin

Titel: Alone in Berlin
Originaltitel: Alone in Berlin
Genre: Drama
Regissör: Vincent Perez
Baserad på: Hans Falladas "Ensam i Berlin"
Skådespelare: Emma Thompson, Brendan Gleeson, Daniel Brühl, Mikael Persbrandt m.fl.
Utgivningsår: 2016
Längd: 1 timme 39 minuter
Såg den på: DVD 19 april 2017
Betyg: 3,5

Handling: Berlin 1940. Arbetarklassparet Otto och Anna Quangel får veta att deras ende son har dött på slagfältet och bestämmer sig för att kämpa mot den nazistiska regimen på sitt eget speciella sätt. Det dröjer inte länge förrän Gestapo är på jakt efter "hotet".


Min kommentar: Intressant film om hur "vanliga" människor försökte motarbeta den nazistiska regimen. Bra skådespelare, men det kändes konstigt med brittiska skådespelare med tysk brytning. Tror filmen skulle göra sig ännu bättre om det var tyska skådespelare som verkligen pratade tyska. Lite kul dock att min favorit Micke Persbrandt är med i filmen, och visst fick man se lite Gunvald Larsson-tendenser. Emma Thompson är som vanligt bra i rollen som den sörjande mamman.

Game of Thrones säsong 5

Titel: Game of Thrones - Säsong 5
Originaltitel: Game of Thrones - the Complete Fifth Season
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benniof, D.B. Weiss
Baserad på: George R.R Martins böcker "A Song  Of Ice and Fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Kit Harrington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Heady, Iain Glen, Emilia Clarke m.fl.
Premiär: 12 april 2015
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 minuter
Såg den på: DVD, april 2017
Betyg: 4

Handling: Säsong 5 tar vid där säsong 4 slutar. Tyrion har blivit frisläppt av sin bror, och innan han flyr så långt bort från King's Landing som det är möjligt, så dödar han sin far. Resterna av familjen Lannister försöker hålla samman makten efter bästa förmåga. Cersei vill få hem sin dotter Myrcella och Jaimie Lannister får denna uppgift. På hemmaplan får Cersei problem med den religiösa sekten The Sparrows.

Varys planerar att sammanfoga Tyrion med Daenerys Targaryen och efter lite omvägar så hamnar Tyrion hos henne. Dessförinnan har Daenerys haft lite problem, både med sina drakar och dels med befolkningen i Meereen...

De kvarvarande delarna ur huset Stark är fortfarande spridda för vinden. Arya har tagit sig till Braavos och hoppas att hon ska återse den man som hjälpte henne i säsong två och därefter bli en "ansiktslös". Storasyster Sansa lämnar en galen familj för en annan och hon blir en bricka i Petyr Baelish rävspel och tvingas gifta sig med seriens värsta galenpanna Ramsay Bolton...

Längst uppe i norr kämpar och kämpar Jon Snow, är det inte White Walkers och levande döda så är det inom de egna leden som han får kämpa!

Min kommentar: Nu känns det som att jag äntligen har koll på de olika karaktärerna. Det vore ju synd att säga jag är snabb... ;-) Den här säsongen känns inte lika blodig som tidigare. Eller, det är såklart en hel del knivar i hjärtat och knivar som skär av halspulsådern till höger och vänster, men med tanke på vad vi sett tidigare så har man (jag) blivit immun... Samtidigt har säsongen väldigt starka scener, som gör att jag drog täcket framför ögonen för att slippa se...

Serien flyter på väldigt fint och serien är bättre än någonsin. Specialeffekterna blir bara bättre och bättre och actionscenerna lever ett eget liv... Miljöerna/landskapen är återigen helt fantastiska oavsett om vi är i King's Landing eller på "stäppen".

Harry Potter and the Order Of the Phoenix

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Genre: Ungdom, Fantasy, Äventyr
Antal sidor: 766
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Översättning: -
Serie: Harry Potter #5
Utgivningsår: 2003 (min 2003)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 17 april 2017
Betyg: 5


Baksidetext: Dumbledore lowered his hands and surveyed Harry though his half-moon glasses. 'It is time,' he said, 'for me to tell you what I should have told you five years ago, Harry. Please sit down . I am going to tell you everything.'
    Harry Potter is due to start his fifth year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. He is desperate to get back to school and find out why his friends Ron and Hermoine have been so secretive all summer all summer. However, what Harry is about to discover in his new year at Hogwarts will turn his world upside down...

This is a gripping and electrifying new novel, full of suspense, secrets, and - of course - magic, from the incomparable J.K. Rowling

Min kommentar: Det här är tydligen den tjockaste boken i hela serien, och för min del så är 766 sidor i mesta laget. Men jag lät inte detta avskräcka mig, vilket jag är glad för.

I den här boken märker man att Harrys vrede växer sig starkare och starkare och han känner sig mer missförstådd än tidigare. Den här boken är fylld av fruktan inför att Voldemort kommer tillbaka när som helst.

I Harry Potter and the Order of the Phoenix får vi lära känna flera nya personer, men den som etsat sig fast hos mig är Dolores Umbridge. En riktigt otäck människa som tillhör skaran på trolldomsministeriet, som envist hävdar att Voldemort INTE är tillbaka. Dolores börjar som lärare i försvar mot svartkonster, men snart har hon fått befogenhet att utföra inspektioner av andra lärare, hon får Dumbledore avskedad och sig själv satt på posten som rektor! Det är få karaktärer som jag verkligen avskyr under och efter att ha läst en bok, men Dolores avskyr jag verkligen.

Trots den allt mer mörka stämningen i boken så får Rowling med modigt trots, godartade uppror och humor. Jag fnissar alltjämt åt Fred & George's påhitt... Slutet får mig att nästan börja gråta. Jag får en helt annan inblick i Harrys förutbestämda öde...

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Bilden hittade jag på Google

Titel: Fantastiska vidunder och var man hittar dem
Originaltitel: Fantastic Beasts and Where to Find Them
Genre: Äventyr, Fantasy
Regissör: David Yates
Baserad på: Fantastic Beasts and Where to Find Them av J.K. Rowling
Skådespelare: Eddie Redmayne, Ezra Miller, Colin Farrell, Katherine Waterstone, Ron Perlman, Samantha Morton, Gemma Chan, Jon Voight
Utgivningsår: 2016
Längd: 2 timmar 13 minuter
Såg den på: flyget mellan Gran Canaria och Landvetter, 1 april 2017
Betyg: 4

Handling: Under ett uppdrag att dokumentera magiska varelser anländer magizoologen Newt Scamander till New York. Där ställer några förrymda vidunder som var i professor Scamanders vård och den besvärlige mugglaren Jacob Kowalski till problem som allvarligt kan påverka både trollkarlarnas och mugglarnas värld.

Min kommentar: Filmen bygger på boken Fantastiska vidunder och var man hittar dem av J.K. Rowling, författaren till Harry Potter. Historien utspelar sig 70 år före Harry Potters äventyr och bygger på den bok av professor Scamander och som är obligatorisk läsning för alla förstaårselever på Hogwarts...

Jag har inte läst boken. Än. Egentligen borde jag hållit mig från att se filmen innan jag läst boken, men då jag gått och "glanat" på filmen ett tag så kunde jag inte hålla mig.

Det är en underbar film om diverse utrotningshotade magiska djur som professor Scamander vill samla in. Om man förväntar sig en film som  utspelar sig på Hogwarts, fast då långt före Harry Potters tid, så blir man besviken. Det är liksom Harry Potter men ändå inte. Filmen utspelar sig i New York i början på 1900-talet och man får veta att man har ett helt annat förhållande till trollkarlar och häxor i det stora landet i väst.

Det är faktiskt en ganska mörk film, men med flera ljusglimtar. Vem kan motstå Redmaynes plirande blick under luggen lite snett neråt och samtidigt fyrar av ett varmt leende? Eller ett näbbdjur som har en allvarlig kleptomanisk dragning till guld och juveler?!

Doctor Strange

Bilden hittade jag på Google

Titel: Doctor Strange
Originaltitel: Doctor Strange
Genre: Äventyr, Action, Fantasy
Regissör: Scott Derrickson
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Tilda Swinton, Mads Mikkelsen, Rachel McAdams, Chiwetel Ejiofor
Utgivningsår: 2016
Längd: 1 timme 55 minuter
Serie: Marvel
Såg den på: flyget mellan Gran Canaria och Landvetter,1 april 2017
Betyg: 4

Handling: Stephen Vincent Strange är en briljant men arrogant kirurg. Då hans karriär slås i spillror tar hans liv en ny riktning - att försvara världen mot ondska.

Min kommentar: Det här är inte min typ av film. Men, jag är ju en sådan person som kan välja en film tack vare en skådis, och jag kan även välja bort en film pga en skådis. Jag är ju lite svag för Benedict Cumberbatch, så då blev det helt plötsligt att jag ser en "Marvel"-film.

Då jag inte sett de andra Marvelfilmerna eller läst serietidningarna, så hade jag inte en susning om vad jag hade framför mig. Jag visste att det handlar om en superhjälte.

Specialeffekterna är fantastiska och skådespelarinsatserna är också riktigt bra. Det är en actionspäckad film med tempo närapå hela tiden. Jag tappar dock fokus en stund ungefär mitt i filmen, då Strange ska lära sig om astralkroppar och bejaka sina outnyttjade magiska krafter. Det är lite för mycket "flum" för mig.

Det är en riktigt bra film och även om det inte är min typ av film så får den betyg fyra. Tack vare fantastiska specialeffekter (och då är jag inget större fan av specialeffekter) och grymma skådespelarinsatser.

Britt-Marie var här

Bilden hittade jag på Google

Författare: Fredrik Backman
Titel: Britt-Marie var här
Genre: Drama
Antal sidor: 359
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Britt-Marie var här
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min 2015)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2017
Betyg: 4,5

Baksidetext: Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.
     Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

Min kommentar: Den här boken hittade jag väldigt lämpligt i en bokbytarhylla på hotellet på Gran Canaria då jag precis läst ut "Min mormor hälsar och säger förlåt".

I den här boken får vi veta vad som händer Britt-Marie efter att hon lämnat sin man Kent. Det är Britt-Marie i "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag har en helt annan syn på Britt-Marie nu än första gången jag träffade henne, och jag håller med henne gällande besticklådan. Självklart är det gafflar, knivar, skedar som gäller.

I den här boken är det många tragiska livshändelser som vi får ta del av, men trots detta är det på många ställen jag fnissar högt. Det är dock lite väl tillrättalagt emellanåt, som hur Britt-Marie kommer överens med precis alla. Det tar lite olika lång tid bara...

Det är en bra bok och man känner verkligen igen Fredrik Backmans stil, men av de tre böcker jag läst av Fredrik så är det här den svagaste. Den får en fyra (ändå), så det är verkligen ingen dålig bok. Fredriks styrka är tycker jag det att han lyckas spela an på så många känslor i en och samma bok. Ofta kommer den nya känslan som en käftsmäll.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Bilden hittade jag på Google

Författare: Fredrik Backman
Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Genre: Drama
Antal sidor: 448
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2013 (min 2014)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2017
Betyg: 4,5

Baksidetext: Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är Elsas bästa, och enda, vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna, till Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas. För där är alla annorlunda och då behöver ingen vara normal.
     Så när mormor dör och efterlämnar en serie brev, med ursäkter till människor hon gjort illa, blir det början på det största äventyret. Det leder Elsa till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar. Men också till sanningen om sagor och kungariken, och en mormor olik alla andra.

Min kommentar: Den här boken har jag haft i min bokhylla ett tag. Jag har dock dragit mig för att läsa den här boken, då jag fullkomligt älskade "En man som heter Ove", och jag var rädd för att bli besviken. Att den här boken inte skulle vara lika bra. Men, jag hade ingenting att oroa mig för.

Jag hade dock lite lite svårt att komma in i boken, då det var väldigt många karaktärer att hålla koll på, framför allt i Landet-Nästan-Vaken. Men efter kanske en tredjedel så började jag ana sammanhangen och få koll på karaktärerna. I början fnissade jag högt åt alla tokigheter som Elsas mormor gjorde, men så helt plötsligt så var det som att få ett slag i magen. Jag börjar gråta.

Sedan fortsätter boken så här, det är roligt, stor igenkänning bland karaktärerna som bor i huset, och så är det helt plötsligt sorgligt.

Jag älskar hur människorna växer fram under bokens gång och man förstår varför mormor agerade som hon gjorde, hur grannarna blir helt andra personer när Elsa lärt känna dem.

När boken är utläst är det många känslor på en och samma gång. Personer jag retat mig på tycker jag synd om. Jag älskar Elsa, hennes relation till mamma, pappa och deras nya partners...

Det är ingen uppföljare till En man som heter Ove, utan är helt fristående. Men, stilen är densamma. Så gillar man En man som heter Ove, kommer man gilla den här boken!

Skuggan av ett år

Bilden hittade jag på Google

Författare: Hannah Richell
Titel: Skuggan av ett år
Genre: Thriller
Antal sidor: 443
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Shadow Year
Översättning: Lisbet Holst
Serie: -
Utgivningsår: 2013 (min 2016)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2017
Betyg: 4


Bakgrundstext: Året är 1980 när Kat beger sig till en övergiven stuga på den engelska landsbygden tillsammans med fyra vänner. Efter att de lämnat universitetet har de bestämt sig för att under ett år bo i stugan och leva på det som naturen har att ge. Till en början tycks allt idylliskt, men med tiden ökar motsättningarna inom gruppen. När en oväntad gäst en dag knackar på dörren förändras allt.
     Trettio år senare får Lila ett anonymt brev med nyckeln till den avlägsna stugan. Efter en tragisk olycka och ett krisande äktenskap finner hon ro och ny mening i renoveringen av det förfallna huset. Men hon kan inte skaka av sig känslan av att det är något med huset som inte stämmer, och hon finner kopplingar till sitt eget förflutna. Varför ser det ut som om stugan lämnats i all hast? Och varför känns det som om någon iakttar henne?

Min kommentar: Det är en bra och välskriven bok där man i vartannat kapitel får följa Kats liv på 80-talet och i vartannat kapitel Lilas liv trettio år senare. Jag tycker boken är seg i början, men den tar sig, och helt plötsligt är jag fast. Historien flätas samman och upplösningen är hjärtskärande. Slutet biter sig fast ordentligt.

Författaren har lyckats mycket bra med att fånga det psykologiska spelet mellan människor som är isolerade under en längre tid under knappa förhållanden. Hon är också duktig på att skildra miljöer och jag är verkligen i den där avlägsna stugan.

I början när jag läste boken så tyckte jag inte att den var speciellt bra, men den växte mer och mer ju längre in i boken jag kom. Jag ville verkligen veta vad som skulle ske. I båda historierna.

Jane Eyre

Bilden hittade jag på Google

Titel: Jane Eyre
Originaltitel: Jane Eyre
Genre: Drama
Regissör: Cary Fukunaga
Baserad på: Charlotte Brontës "Jane Eyre"
Skådespelare: Mia Wasikowska, Michael Fassbender, Jamie Bell, Judi Dench m.fl.
Utgivningsår: 2011
Längd: 2 timmar
Serie: -
Såg den på: DVD 9 mars 2017
Betyg: 3


Handling: Efter att ha förlorat sina föräldrar tvingas Jane Eyre bo hos sina kärlekslösa släktingar där hon till slut blir utkastad och hamnar på en välgörenhetsskola för föräldralösa barn. När Jane efter många år kan lämna skolan söker hon anställning som guvernant hos den gåtfulle Mr. Rochester på hans egendom Thornfield Hall. Det dröjer inte länge innan han har vunnit hennes hjärta och hennes kärlek visar sig bli besvarad. Men allt är inte som det ser ut att vara och Jane blir snart varse att Mr. Rochester gömmer en mörk hemlighet.

Min kommentar: Filmen inleds med Janes flykt genom ett kargt, ogästvänligt men ruskigt vackert engelskt hedlandskap. Det är sedan själva sinnesstämningen i den här filmen. Och det finns inte en överflödig replik i den här filmen.

Filmen är så långt ifrån mysig romantisk kostymfilm med tedrickning, romantiska möten i frodiga trädgårdar som det är möjligt. Hela filmen har en bister och lite kuslig känsla. Men samtidigt är den väldigt vacker.

Stora delar av filmen består av sammanfogade flashbacks som tar oss framåt i historien. Men, det känns som att en del viktiga bitar gått förlorade i den här filmatiseringen. Självklart är det svårt att få med alla bitar i en bok när man ska göra en film på ca 2 timmar. Till exempel hänger man (om man inte läst boken) med hur relationen mellan Jane och Mr. Rochester utvecklas. Helt plötsligt är det en himlastormande kärlek från båda sidor. Jag har läst boken, men blev förvånad över vissa skeenden i filmen som kom som från ingenstans.

Både Mia Wasikowska och Michael Fassbender gör sina roller väldigt bra och jag tycker rollbesättningen är mycket bra gjord.

Det är en mycket vacker film, trots sina karga och ensliga landskap. Men, jag är lite svag för karga och ensliga (hed)landskap...

Det kommer alltid en ny himmel

Bilden hittade jag på Google

Författare: Lori Nelson Spielman
Titel: Det kommer alltid en ny himmel
Genre: Feel-good
Antal sidor: 343
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Life List
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
Serie: -
Utgviningsår: 2013 (min 2016)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2017
Betyg: 5

Baksidetext: Elizabeth har inte lång tid kvar. Och hon vet att hennes 34-åriga dotter Brett inte är lycklig, trots ett på ytan perfekt liv med pojkvän, jobb och lyxig lägenhet. Hur ska Elizabeth kunna hjälpa sin dotter?
     När testamentet efter Elizabeth ska läsas upp räcker advokaten Brett en gulnad papperslapp. Det är en lista med de livsmål som Brett skrev ner som tonåring och som hennes mamma nu ber henne att försöka uppnå: allt från att förälska sig och skaffa barn till att bli lärare och lappa ihop förhållandet till den frånvarande pappan.
     Men hur ska det gå till? Vägen till att bocka av listan visar sig vara lång, slingrande och oförutsägbar.

Min kommentar: Det är en typisk amerikansk feel-good och jag fastnade direkt. Det är en varm och charmig bok. Det är en lagom dos av humor, besvärligheter och romantik! Det här var en perfekt semesterläsning, och jag ville verkligen inte sluta läsa boken. Den är förvånansvärt spännande och när sista sidan är utläst hade jag en varm känsla i kroppen.

Jag rekommenderade boken till min syster som hade läst ut sin medhavda semesterlitteratur, och hon brukar inte läsa så många feel-goodböcker, och även hon sträckläste boken och älskar den.

Hobbit: Femhäraslaget

Bilden hittade jag på Google

Titel: Hobbit: Femhäraslaget
Originaltitel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies
Genre: Fantasy
Regissör: Peter Jackson
Baserad på: The Hobbit av J.R.R. Tolkien
Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, Cate Blanchett, James Nesbitt, Ken Stott, Ian Holm, Christopher Lee, Hugo Weaving, Orlando Bloom, Benedict Cumberbatch m.fl.
Utgivningsår: 2014
Längd: 2 timmar 24 minuter
Serie: Hobbit
Såg den på: Blu-Ray 16 mars 2017
Betyg: 4

Handling: Det avslutade kapitlet i Midgårdssagan. Thorin Ekensköld och Erebors dvärgar har återkrävt sitt hemlands enorma rikedomar men ställs nu inför följderna av att ha släppt lös den skräckinjagande draken Smaug mot de försvarslösa invånarna i Sjöstaden. Samtidigt har Sauron, Mörkrets herre, skickat fram legioner av orcher som utan förvarning går till anfall mot ensliga berget. Bilbo befinner sig helt plötsligt mitt i striden där han kämpar för sitt och sina vänners liv när fem väldiga härar går ut i krig. När mörkret tätnar tvingas dvärgarna, alverna och människorna att välja - gå samman eller förintas?

Min kommentar: Filmen tar vid exakt där "Smaugs ödemark" slutade. Draken Smaug har precis lämnat sitt berg, och är på minst sagt dåligt humör. Han ödelägger en hel stad i sin vrede. Thorin (dvärgkung) får storhetsvansinne och vägrar hjälpa dem som behöver hjälp. Lägg därtill en jättearmé med alver, en (annan) dvärgarmé och en hel drös med orcher som bara vill förstöra allt i sin väg.

I den här filmen är det väldigt många "krigsscener" och det blir nästan för mycket för mig. Nu visste jag ju om detta, då jag såg filmen på bio när den kom, så den här gången var jag rejält förberedd.

Det är en bra avslutande film, med återigen fantastiska miljöer, skådespelare som gör ett bra jobb. Bilbo hamnar lite i skymundan i den här filmen, men den varma och ärliga utstrålningen finns fortfarande kvar. Evangeline Lillys Tauriel är nog min favorit efter Freemans Bilbo. Det är skönt att se att det inte bara är män som kan svinga med svärdet och slåss. ;-)

Jag måste ändå säga att jag är imponerad av att Jackson lyckas klämma till med tre filmer ur en relativt tunn bok...

Hobbit: Smaugs ödemark

Bilden hittade jag på Google

Titel: Hobbit: Smaugs ödemark
Originaltitel: The Desolation of Smaug
Genre: Fantasy
Regissör: Peter Jackson
Baserad på: The Hobbit av J.R.R Tolkien
Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, James Nesbitt, Ken Stott, Ian Holm, Christopher Lee, Hugo Weaving, Orlando Bloom, Mikael Persbrandt, Benedict Cumberbatch m.fl.
Utgivningsår: 2013
Längd: 2 timmar 41 minuter
Serie: Hobbit
Såg den på: Blu-Ray 15 mars 2017
Betyg: 4

Handling: Bilbo Bagger, Gandalf och de 13 dvärgarna ledda av Thorin Ekensköld fortsätter sin äventyrliga resa för att återkräva Ensliga berget och dvärgarnas förlorade rike Erebor. Gruppen kämpar vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där möter de den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och tillfångatas av de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt tar de sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla - den enorma draken Smaug.

Min kommentar: Äventyret fortsätter för Bilbo och hans följe. Återigen väldigt bra filmad och spännande.

När jag nu såg om filmen så insåg att jag glömt bort en hel del av handlingen, så det blev faktiskt riktigt riktigt spännande bitvis. Även om det händer en hel del "ruskiga" saker så finns det fina ögonblick i filmen. Och humor. Filmens vackraste ögonblick är kanske när de flyende dvärgarna, som flyr i tunnor, utmed en fors med många fall, ändå tvingas slåss mot de där orcherna. Helt plötsligt så dyker alverna Legolas och Tauriel upp med både energi och tempo. Forsfärden känns lite som "Kållerado" på Liseberg fast i tunnor... Jag gillar Martin Freeman och hans Bilbo mer och mer, och älskar hans humor.

Slutscenen går inte av för hackor, och jag minns att efter att jag sett den på bio, så visste jag att jag vill och måste se på den avslutade filmen!

Hobbit: En oväntad resa

Bilden hittade jag på Google

Titel: Hobbit: En oväntad resa
Originaltitel: The Hobbit: An Unexpected Journey
Genre: Fantasy
Regissör: Peter Jackson
Baserad på: The Hobbit av J.R.R Tolkien
Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, Cate Blanchett, James Nesbitt, Ken Stott, Ian Holm, Christopher Lee, Hugo Weaving, Elijah Wood, Andy Serkins m.fl.
Utgivningsår: 2012
Längd: 2 timmar 49 minuter
Serie: Hobbit
Såg den på: Blu-Ray 12 mars 2017
Betyg: 4

Handling: Hobbit: En oväntad resa är historien om resan som Bilbo Bagger ger sig ut på för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug. Efter att ha blivit uppsökt av trollkarlen Gandalf Grå befinner sig Bilbo plötsligt i en grupp bestående av tretton dvärgar som leds av den legendariske krigaren Thorin Ekensköld. Vägen mot dvärgarnas rike går över vildmarken, genom områden där orcher och troll härjar fritt. Målet för resan är Ensliga berget, men först måste de ta sig genom dvärgarnas tunnlar. Det är här Bilbo träffar den varelse som kommer att påverka resten av hans liv - Gollum. Ensam med Gollum vid stranden till en underjordisk upptäcker den intet ont anande Bilbo både ett mod och en falskhet inom sig, något han tidigare inte känt. Det är också nu som Gollums skatt, ringen som besitter en oväntad kraft och makt, hamnar i Bilbos ägo. En enkel guldring som bestämmer Midgårds öde på ett sätt som Bilbo inte ens kan föreställa sig i sin livligaste fantasi.

Min kommentar: En fantastisk film helt enkelt! Jag kan inte säga hur väl den följer boken, då jag inte läst boken. Det här är första filmen i en trilogi om hobbiten Bilbo Baggins och hans osannolika äventyr.

Första gången jag såg filmen (på bio), fick jag inte riktigt riktigt ihop det. Detta då den här filmen är gjord efter Sagan om ringen-trilogin, men utspelar sig innan. Jag är ju en människa som vill ha det i "rätt" ordning.

Miljöerna är fantastiska och om jag var sugen på att åka till Nya Zeeland efter att ha sett Sagan om Ringen, så har inte denna dröm försvunnit!

Det är idel (i mina ögon) kända och duktiga skådespelare med, även om en del är närapå omöjliga att känna igen. :-)

Månadsrapport - Mars

Mars månad är över och vi är snart en vecka in i april, ochdet är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

En underbar semester i två veckor i värmen gjorde att det blev läst en del böcker.

Antal lästa böcker: 6
13. J.K Rowling - Harry Potter and the Goblet of Fire
14. Helen Fielding - Bridget Jones's baby
15. Doris Lessing - Gräset sjunger
16. Lori Nelson Spielman - Det kommer alltid en ny himmel
17. Hannah Richell - Skuggan av ett år
18. Fredrik Backman - Min  mormor hälsar och säger förlåt

Antal lästa sidor: 2 363
Genomsnitt/dag: 76
Genomsnitt/bok: 394
Snittbetyg: 4
Påbörjade serier: -
Ingående serier: 1
Avslutade serier (senast utgivna/senast översatta): -

Biografi: -
Chicklit/Feelgood: 3
Deckare/Kriminalroman: -
Drama: 1
Fakta: -
Fantasy: 1
Historisk roman: -
Humor: -
Klassiker: 1
Skräck/Thriller: -
Ungdom: 1
Bokcirkel: 1

Författare
Kvinnor: 5
Män: 1
Duo: -

Originalspråk svenska: 1
Originalspråk engelska: 1
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker: 3
Böcker i bokhyllan: 3
Lånade av vänner: -
Inbundna: 3
Danskt band: -
Pocket: 3
Ljudbok: -
E-bok: -

Månadens bästa: Det kommer alltid en ny himmel
Månadens sämsta: Bridget Jones's baby
Månadens överraskning: Min mormor hälsar och säger förlåt
Månadens besvikelse: Bridget Jones's baby
Månadens otäckaste: Gräset sjunger

Kommentar
Om månadens bästa: Det här är en solklar vinnare. En helt underbar feelgoodbok. Jag säger inget mer än så.
Om månadens sämsta: Det tar emot att skriva att Bridget Jones var sämst. Men, då jag ju måste jämföra med månadens övriga böcker, så håller den inte riktigt riktigt måttet.
Om månadens överraskning: Jag älskade En man som heter Ove. Den här har jag haft i bokhyllan ett tag. Velat läsa. Men inte riktigt vågat. För jag har varit rädd för att bli besviken. Men, det behövde jag inte varit rädd för...
Om månadens besvikelse: Även om jag visste vad jag hade att vänta mig. En bok som inte hade något med filmen att göra, men som ändå vill det? Eller? Nej, även om jag älskar Bridget, så blev jag lite besviken. Jag håller mig faktiskt till filmversionen.
Om månadens otäckaste: En bok kan vara otäck på flera olika sätt. Den gjorde mig både illamående och upprörd. Ämnet rasism och klasskillnader är i allra högsta grad lika aktuell nu som 1950 då boken kom ut!

Gräset sjunger

Författare: Doris Lessing
Titel: Gräset sjunger
Genre: Klassiker
Antal sidor: 278
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Grass is Singing
Serie: -
Utgivningsår: 1950 (min 2007)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 15 mars 2017
Betyg: 4
Bokcirkelbok

Baksidetext: Doris Lessings debutroman utspelas i Sydrhodesia under det vita styret och är både en krönika över mänskligt sönderfall och en studie i rasmotsättningar som synes vara oöverbryggeliga. Ett misslyckat äktenskap förvandlar stadsflickan Mary Turner till en deprimerad och frustrerad farmarhustru. Hennes leda växer sig allt starkare tills den gåtfulle svarte tjänaren Moses anländer till gården. Förhållandet mellan dem präglas av stark attraktion men också av fruktan, och av de heliga koloniala tabu de överträder. Den psykologiska spänningen byggs upp, tills tragedin inte längre går att undvika.

Gräset sjunger skapade sensation då den kom ut 1950 och blev en succé över hela världen.

Min kommentar: Vilken debutroman! Vilket spännande ämne. Även om boken skrevs redan 1950 och den utspelar sig på 1940-talet, så känns ämnet högst aktuellt. Språket är enkelt och det är lätt att komma in i boken. Jag tycker att det är en mycket trovärdig bok, och jag har så svårt med denna människosyn. Att den vita mannen är så mycket mer än infödingarna, som ursprungsbefolkningen kallas för i boken.

När jag läser boken blir jag riktigt arg. Jag blir arg på hur man ser på ursprungsbefolkningen. Jag blir arg på Mary och jag blir arg på Dick. Vad är det som driver dem? Och hur kan man inte förstå att det inte alltid beror på otur, utan kanske att man kanske inte har kunskapen som krävs.

I början tycker jag synd om Mary som "tvingas" att gifta sig. Och att det är med Dick, denna fattiga vita farmare! Men, det går snart över, jag står inte ut med Mary. Denna förbittrade människa som bara vill göra alla andra illa. Var det verkligen så overkligt att ta ut skilsmässa på den här tiden? Sedan tycker jag återigen synd om Mary.

Likadant är det med Dick. Först ogillar jag honom skarpt. För att han inte kan tänka sig att anpassa sig så att hans hustru får ett hyfsat drägligt liv. Jag ogillar honom för att han hela tiden skyller på otur. Att han inte inser att det är han som kanske inte är duglig. Sedan tycker jag synd om honom, för att han inte förstår att han är oduglig osv. Det är så många känslor som jag råkar ut för när jag läser boken.

Jag kan varmt rekommendera boken, men var beredd på känslostormar. Jag fick faktiskt lägga ifrån mig boken lite emellanåt för att orka läsa vidare. Samtidigt så ville jag inte lägga ifrån mig den, för jag ville ju veta vad som skulle hända.

Harry Potter och den flammande bägaren

Bilden kommer från Discshop

Titel: Harry Potter och den flammande bägaren
Originaltitel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Genre: Familj, Äventyr, Fantasy
Regissör: Mike Newell
Baserad på: Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Rupert Grint, Emma Watson, Maggie Smith, Michael Gambon, Alan Rickman, Robbie Coltrane, Brendan Gleeson, Ralph Fiennes m.fl.
Utgivningsår: 2005
Längd: 2 timmar 37 minuter
Serie: Harry Potter
Såg den på: DVD 12 mars 2017
Betyg: 4

Handling: Harrys fjärde år på Hogwarts inkluderar Triwizard-turneringen i vilken elevrepresentanter från tre olika skolor tävlar i en magisk trekamp med ökande svårighetsgrad. De tävlande väljs av den flammande bägaren som detta år gör ett mycket överraskande uttalande: Hogwarts ska ha två representanter i turneringen inklusive Harry Potter. Som om saker och ting inte var svåra nog börjar tecken på den otäcke trollkarlen Voldemort dyka upp och signalera att han börjar bli redo att komma tillbaka till de levandes värld.

Min kommentar: Ännu en bra Harry Potter-film, men inte den bästa jag sett. Filmen får inte full pott, då jag tycker att man valt bort en del scener i boken som jag mer än gärna hade sett i filmen. Vissa övergångar känns lite väl snabba emellanåt, vilket också drar ner lite på betyget. Men, samtidigt kan det inte vara lätt att göra en film som inte är över tre timmar lång av en bok som består av nästan 640 sidor. Boken är otroligt spännande, men filmen kommer inte riktigt upp i den kalibern.

"Helt plötsligt" har Harry, Ron, Hermoine och de andra vuxit upp och blivit tonåringar, med alla dess bekymmer. Nu är de inte barn längre. Och de råkar ut för allt farligare saker. Efter varje film tänker jag att det kan inte bli en mörkare film än den jag just sett. Men det kan det.

Brendan Gleeson som Mad-Eye Moody och Ralph Fiennes som Voldemort gör riktigt bra prestationer. Men tänk så många timmar Ralph var tvungen att sitta i sminket för att få till den masken. Där har man verkligen lyckats, både med casting och mask!

Självklart ska du se den här filmen. Och den stora frågan, är vem som stoppade i Harrys namn i den flammande bägaren?!

Bridget Jones's Baby: the Diaries

Författare: Helen Fielding
Titel: Bridget Jones's Baby: the Diaries
Genre: Chick-lit, Feel-good
Antal sidor: 217
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Bridget Jones's Baby: the Diaries
Serie: Bridget Jones
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 11 mars 2017
Betyg: 3,5

Baksidetext: 8.45 P.M. Realise there have been som many times in my life when I have fantasised about going to a scan with Mark or Daniel: just not both at the same time.

Before motherhood, before marriage, Bridget, with biological clock ticking very, very loudly, finds herself unexpectedly pregnant at the elventh hour: joyful pregnancy which is dominated, however, by a crucial but terrible awkward question - who is the father? Mark Darcy: honourable, decent, notable human rights lawyer? Or Daniel Cleaver: charming, witty, notable fuckwit?

9.45 P.M. It's like they're two halves of the perfect man, who'll spend the rest of their lives each wanting to outdo the other one. And now it's all enacting itself in my stomach.

In this glourisly funny, touching story of babydeadline panic, maternal bliss and social, professional, technological, culinary and childbirth chaos, Bridget Jones - global phenomenon and the world's favourite Singleton - is back with a bump.

Min kommentar: Det har alltså kommit ut en fjärde bok om Bridget Jones. Men, som utspelar sig mellan Bridget Jones: The Edge of Reason och Bridget Jones: Mad about the boy. Jag har ju läst de tidigare böckerna och jag har sett filmerna, så den här boken blir lite förvirrande till en början. Men det tog inte alltför många sidor innan jag var inne i boken och när den utspelas.

Jag såg filmen "Bridget Jones's baby" innan jag läste boken. Jag hade inte ens koll på att den här boken fanns. Det sägs att filmmanuset skrevs innan boken, men boken är inte baserad på filmen. Fast å andra sidan följer inte de två tidigare filmerna de två första böckerna heller... En del saker känner jag mer än väl igen från filmen.

Jag ser hela tiden Renée Zellweger, Colin Firth och Hugh Grant framför mig när jag läser boken, jag ser deras ansiktsuttryck och hör deras röster i dialogerna! Men, det är absolut inget som stör mig.

Det är en lättläst, rapp och rolig bok, och Bridget är fortfarande Bridget. Och jag älskar ju Bridget. Och Mark... Men, det är en annan historia. Gillar man de tidigare böckerna, och filmerna så kommer du gilla den här boken också.

Det var skönt med en riktigt lättläst bok där jag fnissar och skrattar, och gråter en liten skvätt, efter att ha läst tegelstenen Harry Potter and the Goblet of Fire!

Harry Potter and the Goblet of Fire

Bilden hittade jag på Google

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Genre: Ungdom, Äventyr, Fantasy
Antal sidor: 636
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Översättning: -
Serie: Harry Potter #4
Utgivningsår: 2000 (min: 2004)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 5 mars 2017
Betyg: 4

Baksidetext: When the Quidditch World Cup is disrupted by lord Voldemort's rampaging supporters and the resurrection of the terrifying Dark Mark, it is obvious to Harry that, far from weakening, Voldemort is getting stronger. The ultimate signal to the magic world of Dark Lord's return would be defeated of the one and only survivor of his death curse, Harry Potter. So when Harry is entered for the prestigous yet dangerous Triwizard Tournament he knows that rather than win it, he must get through the tasks alive.

Min kommentar: Ännu en mycket bra bok av J.K. Rowling. I den här boken börjar det hända saker på allvar och serien tar rejält med fart. Ändå hade jag lite svårt att komma igång att läsa boken och att få in läsflytet. Jag kan tänka mig att det berodde på storleken på boken. 636 sidor är i mastigaste laget för mig. Och är den då på engelska dessutom. Boken är inte på något sätt dålig, och när vi kommer till delarna som handlar om trekampen så är det riktigt riktigt spännande. Slutet är så ruskigt bra och spännande att pulsen ökar. Boken saknar inte humor, även om det är ännu lite mörkare i den här boken än de tidigare...

Det enda som drar ner betyget på boken är att den är så tjock. Den, liksom de andra böckerna om Harry Potter, passar alla, oavsett om du är 12-13 år eller som i mitt fall alldeles strax 40!

Game of Thrones - säsong 4

Bilden hittade jag på Google

Titel: Game of Thrones - säsong 4
Originaltitel: Game of Thrones - The Complete Fourth Season
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benioff och D.B. Weiss
Baserad på: George R.R. Martins böcker "A Song of Ice and Fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Kit Harrington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Heady, Emilia Clare, Iain Glen m.fl.
Premiär: 2014
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 minuter
Såg den på: DVD februari-mars 2017
Betyg: 4

Handling: Efter att ha mer eller mindre hela familjen Stark blivit utplånad, så planerar familjen Lannister att stärka sitt grepp om järntronen ytterligare genom ett giftermål mellan kung Joffrey och Margarey Tyrell. Stannis Baratheon fortsätter att bygga upp sin armé, nattväktarna kommer allt närmare en sammandrabbning med Mance Rayders "vildingarmé". Daenerys Targaryen fortsätter sin vandring mot järntronen genom att erövra fler slavstäder...

Min kommentar: Den här serien blir ju bara bättre och bättre. Och blodigare och blodigare. I den här säsongen så dör folk som flugor skulle jag vilja säga. Det jag gillar med den här säsongen är att det inte är så många nya karaktärer att lära känna. Karaktärerna blir mer och mer intressanta, och jag som inte läst böckerna vill såklart veta vad som kommer hända med dem! Och tänka sig att jag gillar Jaime och Tyrion ännu lite mer än jag gjorde efter förra säsongen.

Om det är någon story jag inte tycker är lika intressant just nu är den där man följer Bran och hans följe. Det händer liksom inte så mycket. Förutom i sista avsnittet då, när alla skelett helt plötsligt far upp! Då ökade pulsen rejält kan jag säga...

Ännu en gång fascineras jag av musiken, specialeffekterna och inte minst av miljöerna/landskapen. Nu får jag dock vänta på att se de två de två sista säsongerna. Jag lånar ju serien på bibblan, och det är en liten kö på säsong 5, och jag åker på semester den 18:e mars... Men, jag har ju något att se fram emot när jag kommer hem från värmen.

Månadsrapport Februari

Årets andra månad är till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

Den här månaden blev det knappt några böcker lästa alls...

Antal lästa böcker: 3
10. J.K. Rowling - Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
11. Jack London - Skriet från vildmarken
12. P.D. James - Onaturlig död

Antal lästa sidor: 712
Genomsnitt/dag: 25,4
Genomsnitt/bok: 237
Snittbetyg: 4
Påbörjade serier: -
Ingående serier: 2
Avslutade serier (senast utgivna/senast översatta): -

Biografi: -
Chicklit/Feelgood: -
Deckare/Kriminalroman:1
Drama: 1
Fakta: -
Fantasy: 1
Historisk roman: -
Skräck/Thriller:-
Klassiker: 1
Ungdom: 2
Bokcirkel: -

Författare
Kvinnor: 2
Män: 1
Duo: -

Originalspråk svenska: -
Originalspråk engelska: 1
Författare jag inte läst tidigare: -
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: 1
Lånade av vänner: -
Inbundna: 3
Danskt band: -
Pocket: -
Ljudbok: -
E-bok:-

Då jag läst ynka tre böcker den här månaden, väljer jag att inte ha med Månadens bästa, sämsta, överraskning, besvikelse och otäckaste. Men, jag kan säga som så att det var tre bra böcker jag läste.

T2 Trainspotting

Bilden hittades på Google

Titel: T2 Trainspotting
Originaltitel: T2 Trainspotting
Genre: Drama
Regissör: Danny Boyle
Baserad på: Irvine Welsh roman Cocaine
Skådespelare: Ewan McGregor, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle, Ewen Bremner, Kelly Macdonald m.fl.
Utgivningsår: 2017
Längd: 1 timme, 57 minuter
Serie: -
Såg den på: Filmstaden i Jönköping 23 februari 2017
Betyg: 3,5

Handling: Först en möjlighet. Följt av ett svek. Tjugo år har passerat sedan dess. Mycket har förändrats, men lika mycket är detsamma.

Mark Renton (Ewan McGregor) återvänder till den enda plats han kan kalla hem. De väntar alla på honom: Spud (Ewen Bremner), Sick Boy (Jonny Lee Miller) och Begbie (Robert Carlyle). Andra gamla vänner väntar också: sorg, förlust, hämnd, hat, vänskap, kärlek, längtan, rädsla, ånger, starka värktabletter, självförstörelse och dödlig fara - de står alla på rad för att välkomna honom hem. Redo att än en gång bjuda upp till dans.

Min kommentar: När jag fick höra att det var en uppföljare på gång av min favoritfilm Trainspotting, så blev jag överlycklig. När jag fick veta att alla i första filmen var med i uppföljaren blev jag ännu lyckligare.

Första filmen slutar med att Renton blåser sina pundarvänner efter en gynnsam knarkaffär... Nu kommer Renton tillbaka till Skottland och Edinburgh. Och känslan jag har är att det kan väl aldrig sluta väl...

Det var riktigt kul att återse "järngänget" från 1996, men du bör ha sett första filmen för att ha full behållning av den här filmen. Den är inte lika rapp som den första, men det är väl kanske inte så konstigt. Vi har ju hoppat fram 20 år i tiden. Det innebär ju att även karaktärerna är 20 år äldre. Samtidigt så verkar de inte ha ändrats speciellt mycket. Renton försöker (fortfarande) ordna upp sitt liv. Spud har kämpat hela sitt liv med att ta sig ur knarkträsket och ses (fortfarande) som en förlorare. Sick Boy har fortfarande flera spännande affärsprojekt på gång. Han har bytt ut heroinet mot kokainet. Begbie är Begbie. 20 år senare är han fortfarande lika pissed off!

Filmen bjuder på flera tillbakablickar, kanske ett par för mycket, även för min smak. Men, den har sina ljuspunkter och jag fnissar och skrattar högt flera gånger i biomörkret. Och vad är det med Spud som får en (mig i alla fall) att fatta tycker för honom?

Den här kommer inte bli en kultklassiker som första filmen, men den är för den delen inte dålig. Jag velar mellan betyget tre och fyra, och ger den 3,5, men det ska ses som en svag fyra!

Trainspotting

Bilden hittades på Google

Titel: Trainspotting
Originaltitel: Trainspotting
Genre: Drama, Komedi
Regissör: Danny Boyle
Baserad på: Irvine Welsh roman "Trainspotting"
Skådespelare: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Kevin McKidd, Robert Carlyle, Kelly Macdonald m.fl.
Utgivningsår: 1996
Längd: ca 1 timme 30 minuter
Serie: -
Såg den på: DVD 22 februari 2017
Betyg: 5

Handling: Det här är berättelsen om Mark Renton (Ewan McGregor) och hans så kallade vänner. Ett gäng förlorare, lögnare, psykopater, tjuvar och knarkare... Handlingen utspelar sig under 1980-talet i Edinburgh i Skottland.

Min kommentar: Det här är absolut inte första gången jag ser filmen.  Jag såg den redan på bio 1996! Och jag har älskat den sedan dess. Den både äcklar mig och gör mig förbannad. Men, det är något med den som gör att den alltid kommer finnas på min topplista av filmer! Nu såg jag den för att jag skulle se uppföljaren - T2 Trainspotting.

Även om det jag mest minns är de vansinniga drogscenerna, misären och "Skottlands skitigaste toalett", så finns det flera roliga inslag. I filmen finns en riktig "äckel-rolig"-scen. Det är så äckligt men samtidigt så hysteriskt roligt. Varje gång jag ser filmen och scenen.

Inte för att jag någonsin har provat på knark, eller kommer göra det, men den här filmen har fått mig helt avtänd på den idén. Boyle lyckas verkligen med att göra en film om droger som kan framstå som både cool och fräck, men samtidigt så vidrig att en (hyfsat) normal människa aldrig skulle funderar på att gå samma väg som filmens karaktärer!

Alla skådespelare gör fantastiska rollprestationer. Jag förstår verkligen att det här Ewan McGregors stora genombrott, han bär upp filmen på alla sätt och vis. Rollen som Renton är som klippt och skuren. Robert Carlyle gör rollen som den helt utflippade Begbie makalöst bra. Och man kan väl inte annat än att älska otursförföljde Spud (Ewen Bremner).

Om du trodde att filmen handlar om tågspaning (Trainspotting) har du helt fel. Enligt Irvine Welsh som skrev romanen "Trainspotting" så är titeln en hänvisning till en (mycket engelsk) hobby som går ut på att spana efter tåg och notera deras nummer.... För den som inte utövar denna hobby så är det en fullständigt meningslös hobby/aktivitet. Likaså är det för heroinmissbruk. Om du inte är missbrukare så förstår inte du vitsen med det...

Game of Thrones - säsong 3

Hittade bilden på Google

Titel: Game of Thrones - säsong 3
Originaltitel: Game of Thrones - The Complete Third Season
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benioff och D.B. Weiss
Baserad på: George R.R. Martins böcker "A Song of Ice and Fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Kit Harrington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Iain Glen m.fl.
Premiär: 2013
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på: DVD februari 2017
Betyg: 4

Handling: Jon Snow förs till kungen bortom väggen. Tyrion handskas med diverse problem i efterdyningarna av Stannis misslyckade anfall. Sansa erbjuds en utväg av Littlefinger. Sir Davos försöker sätta stopp för Melisandre. Robb Stark för sitt krigståg vidare. Arya stöter på ett underligt brödraskap. Och allas vår favoritprinsessa Daenerys Targaryen anländer till Astapor där hon hoppas kunna rekrytera den armé hon behöver för att återta Järntronen... Där har vi säsong 3 av Game of Thrones.

Min kommentar: Om jag tyckte att säsong två var våldsam och blodig, så är det "inget" mot säsong tre. Jag fick blunda flera gånger för jag tyckte det var lite väl våldsamt!

I den här säsongen får vi lära känna ännu fler karaktärer, och nu börjar det bli lite svårt för mig att hålla reda på alla karaktärer och allianser som råder. Men, skam den som ger sig! Vi förflyttas mellan mytiska avlägsna städer, mörka fängelsehålor och mörka obehagliga skogar (frågan är om jag någonsin vågar ge mig ut i skogen mer). Ibland får jag tänka till vart jag har hamnat i storyn. För det är en hel del "storys" man flyttas mellan, men man får aldrig långtråkigt när man ser på Game of Thrones.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg om Game of Thrones, så är det livsfarligt att fästa sig vid någon karaktär. I den här omgången så har både Jamie Lannister och Tyrion Lannister fått en plats i mitt hjärta. Vem hade trott det efter första säsongen??

Serien blir bara bättre och bättre för varje avsnitt jag ser. Går man inte igång på själva handlingen så är landskapen återigen fantastiska, specialeffekterna grymma och musiken helt underbar.

För att du inte ska gå vilse i kvarteret

Författare: Patrick Modiano
Titel: För att du inte ska gå vilse i kvarteret
Genre: Roman, Drama
Antal sidor: 126
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Pour que tene te perdes pas dans le quartier
Översättning: Anna Säflund-Orstadius
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min utgåva 2016)
Format: Danskt band
Källa: Biblioteket
Utläst: 18 januari 2017
Betyg: 3
Bokcirkelbok

Baksidetext: "På Rue Puget var Aeros ljusa träfasad och kolorerade fönster ersatta med en vägg i den neutrala vita nyans som är glömskans färg. Också han hade i mer än fyrtio år strukit vitt över perioden då han skrev sin debutroman och över sommaren då han promenerade ensam med det hopvikta pappret i fickan: "FÖR ATT DU INTE SKA GÅ VILSE I KVARTERET".
     Envisa telefonsignaler väcker författaren Jean Daragne ur hans middagsslummer. En för honom okänd man har hittat hans adressbok och är angelägen om att snarast överlämna den till honom. Mötet nästa dag med den påträngande mannen och hans flickvän leder till ett för Daragne motvilligt utforskande av sitt länge förträngda förflutna.

Min kommentar: Det här är den senaste, till svenska, översatta boken av den franske Nobelpristagaren Patrick Modiano. Just fransk litteratur och fransk film är väl inte min starkaste sida, men jag har faktiskt läst en bok tidigare av Patrick Modiano - Lilla Smycket. Båda böckerna jag läst av Modiano är lättlästa. "För att du inte ska gå vilse i kvarteret" läste jag ut första halvan på bara en dag.

Minne och glömska verkar vara ett genomgående tema i Modianos böcker, och så även i denna boken. Det är intressant det där vad som kan trigga igång minnet.

Bitvis hade jag svårt att hänga med i boken, jag fick stanna upp och tänka till lite för att förstå att jag nu befann mig någon annanstans i historien. Boken utspelar sig under flera tidsepoker - Nutid, när Jean var liten - när han skrev boken (för 45 år sedan) och 15 år efter att boken skrevs.

Boken är lite diffus för mig, men samtidigt är jag fast i  de fantastiska detaljer och stämningar som Modiano målar upp för mig.

Boken lämnade en hel del frågor hos mig, men som jag inte vill ta upp här, då det avslöjar boken för mycket...

Jag undrar även hur det kan komma sig att man helt glömmer bort/förtränger sin debutroman, på det viset som Jean har gjort! Jag undrar vad han varit med om...

Onaturlig död

Författare: P.D. James
Titel: Onaturlig död
Genre: Deckare
Antal sidor: 251
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Unnatural Causes
Översättning: Inger Fahlander
Serie: Adam Dalgliesh #3
Utgivningsår: 1967 (min: 1989)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 16 februari 2017
Betyg: 4

Baksidetext: Byn Monksmere vid Suffolks kust är för Adam Dalgliesh tillflyktsorten undan den brutala verklighet han tvingas leva med vid Scotland Yard. Det är därför med lättnad och förväntan han bilar ner för att hälsa på sin faster Jane Dalgliesh och få en tids välbehövlig semester. Men mitt i den lantliga friden slår skräcken och våldet till: deckarförfattaren Maurice Setons lemlästade kropp, i mörk kritstrecksrandig kostym, hittas drivande i en liten segeljolle...
     Långsamt demaskeras den leende idyllen och de jäsande undertryckta onda krafter som resulterar i ett brutalt mord kulminerar i en mardrömsartad naturkatastrof, där Adam själv med en hårsmån undgår att sätta livet till.
     När Onaturlig död kom ut i England betraktades den som årets bästa deckare, både vad gäller intrig, människoskildring och miljö. Dessutom kunde den presentera deckarförfattarens önskedröm: en mardrömsartad mordmetod, omöjlig att upptäcka vid en obduktion, som bara kan ge utslaget "naturlig död".

Min kommentar: Det tog ett litet tag innan jag kom in i P.D. James tredje bok om Adam Dalgliesh. Det berodde även på att jag läste boken till och från jobbet på bussen, vilket gjorde att läsningen blev lite "hackig" i början.

Det här är då James's tredje bok om Dalgliesh och man märker att hon nu börjar bli "varm i kläderna" och har hittat sin stil! Det här är en klassisk engelsk deckare, med lagom mycket mord, lagom många människor att hålla koll på och underbara miljöbeskrivningar.

Om man jämför med deckare som skrivs idag så går handlingen mycket långsammare framåt, men å andra sidan hade vi ju inte mobiltelefoner, internet och allt vad det är på 60-talet, så utredningar tog ju mycket längre tid. Jag har dock inte ont av det långsamma tempot, det känns på något sätt helt naturligt!

I den här boken hade jag mina misstankar ganska tidigt vem det kunde vara som var mördaren. Men självklart så lurar P.D. James mig iväg på lite villovägar när hon målar upp något tänkbart motiv till en helt annan person i handlingen! Det är hon bra på.

Jag kommer självklart läsa mer av P.D. James, men först ska jag läsa "Harry Potter and the Goblets of Fire", en liten nätt bok på drygt 600 sidor!

Game of Thrones - säsong 2

Hittade bilden på Google.

Titel: Game of Thrones - säsong 2
Originaltitel: Game of Thrones - The Complete Second Season
Genre: Fantasy, Äventyr
Skapad av: David Benniof, D.B. Weiss
Baserad på: George R.R. Martins böcker "A Song of Ice and Fire"
Skådespelare: Peter Dinklage, Kit Harington, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Iain Glen m.fl.
Premiär: 2013
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på: DVD
Betyg: 4

Handling: Ett avhugget Starkhuvud. Två bröder Baratheon som båda ser sig som rättmätiga arvtagare efter deras döde bror. Tre drakar hungriga att ta över sin moders hemland. Fyra kungar i Westeros som alla vill åt järntronen. Där har vi säsong två av Game of Thrones.

Min kommentar: Säsong två tar vid där säsong ett slutar... Jag missar dock lite av säsong 2, då jag inte kan se de två första avsnitten p.g.a. första DVD-skivan inte fungerar. Jag har nämligen inte HBO, och jag vet inte ens om man fortfarande kan se andra säsongen där. Jag är alldeles för feg för att fulstreama, och då jag inte har råd att köpa serien, så lånar jag den på bibblan... Jag vet dock inte hur mycket jag missar... Men, utöver detta så kan jag säga att den här säsongen är att allt är större, allvarligare och blodigare...

Vi får träffa en hel del nya karaktärer i säsong två, vilket inte är så konstigt, men jag hade lite svårt att hålla koll på alla i början. Men efter några avsnitt började jag få koll på läget. I den här säsongen blir det lite mer fantasy än vad säsong ett bjöd på. Det är ju dock inte så konstigt då det ju faktiskt är en fantasy.

Produktionen är återigen helt fantastisk. Miljöerna, kläderna, you name it. Man tillbringade två-tre veckor på Island för att filma scenerna som utspelar sig norr om muren. Och, man har verkligen lyckats få med det karga och eländiga! Nu har jag ju inte läst böckerna, men jag tycker att man lyckats med rollbesättningen.

Har säsong 3 hemma som väntar på mig att bli sedd, men det får bli efter att besöket som kommer i helgen har åkt hem. Det är inte så schysst att "tvinga" henne att se säsong 3 om hon inte sett de andra säsongerna....

La La Land

Bilden kommer från IMDB

Titel: La La Land
Originaltitel: La La Land
Genre: Musikal, Romantik, Komedi
Regissör: Damien Cazel
Baserad på: -
Skådespelare: Ryan Gosling, Emma Stone, J.K. Simmons, John Legend, Rosemarie Dewitt,
Utgivningsår: 2017 (Sverige)
Längd: 2 timmar 8 minuter
Serie: -
Såg den på: Filmstaden i Jönköping, 12 februari 2017
Betyg: 4



Handling: Jazzpianisten Sebastian och den aspirerande skådespelerskan Mia blir förälskade men ju mer framgångsrika de blir, desto svårare blir det att hålla kärleken vid liv.

Min kommentar: Jag hade faktiskt inte läst på så mycket inför den här filmen. Jag visste inte så mycket mer än att Ryan Gosling och Emma Stone spelar huvudrollerna. Jag visste inte ens att det är en musikal! Inte förrän ett par dagar innan jag skulle se den! Däremot så har jag ju hört att den ska vara sååå bra osv, så när en kompis frågade om jag hade lust att gå med och se filmen tackade jag ja utan att tveka. Tro dock inte att jag läste på något mer om filmen innan vi såg den!

Jag var och är ingen jazzälskare, men kanske att Sebastian har fått mig att omvärdera det något... Det är en väldigt vacker film. Den är fantastiskt filmad, scenografin är ljuvlig, kläderna (kostym som det heter på filmspråk) är underbara, musiken passar in väldigt bra.

Ibland när jag tittar på en musikal kan jag tycka att det är lite "krystat" när man helt plötsligt brister ut i dans och sång, men så upplevde jag det aldrig i den här filmen! Dock är den kanske något lång för mitt tycke smak, och då hoppar ändå filmen 5 år fram i tiden i slutet av filmen...

Filmen är nominerad till en himla massa Oscars, och jag kan verkligen förstå varför. När eftertexterna rullade och under söndagskvällen så funderade jag mycket på vilket betyg jag skulle ge filmen. Jag var verkligen splittrad. men nu när jag har haft möjlighet att smälta filmen så får den en fyra i betyg. Det här är en blivande klassiker. Ni vet, en av de filmer som man bara måste ha sett. Helst på bio naturligtvis! Och, för en gångs skull kan jag säga "check och bock" på den!

Skriet från vildmarken

Författare: Jack London
Titel: Skriet från vildmarken
Genre: Roman, Klassiker
Antal sidor: 144
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Call of the Wild
Översättning: Hans G. Westerlund
Serie: -
Utgivningsår: 1903 (min 1988)
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2017
Betyg: 3

Baksidetext: Den gamla vargen lyfte nosen mot månen och upphävde det långdragna vargtjutet. De andra vargarna gjorde likadant. Och så kom det fulltoniga skriet från vildmarken.
     Hunden Buck skickas från den amerikanska södern till Alaska. Han blir ledarhund i ett hundspann och upplever många äventyr. Men han dras mer och mer till vildmarken och det fria livet bland vargarna.
     Jack London, 1876-1916, hann med många yrken, luffare, sjöman, guldgrävare innan han blev författare. Han skrev en lång rad böcker men allra mest älskad är kanske boken om hunden Buck och hans äventyr.

Min kommentar: I den här boken får följa med hunden Buck, som är bokens huvudperson, som levt livets glada dagar på en gård i amerikanska södern, när han helt plötsligt, utan sin ägares vetskap, säljs och transporteras upp i det kalla norr, för att jobba som draghund!

Den här boken minns jag att jag läste när jag i slutet på mellanstadiet, kanske högstadiet. Jag minns att jag fullkomligt älskade boken. Nu när jag läser om den, har jag väldigt svårt att förstå att den här kan klassas som en ungdomsbok. På baksidan av min bok står det att den rekommenderas från 12 år!

Den är kall, hård och grym. Det är misshandel, vedermödor och strupar som slits ut. Och jag förfasas, blir jättearg och tårarna närapå rinner ner för kinderna när jag läser om djurmisshandeln som förekommer i boken.

Samtidigt så är miljöbeskrivningarna fantastiska. Det märks att författaren gjort en gedigen research. Ja han har ju till och med varit uppe i Alaska och grävt guld. Han har levt som luffare... Han har varit i vildmarken han beskriver och han har varit i de här guldgrävarstäderna.

Det som drar ner betyget den här gången är just det råa, djurmisshandeln. Det är helt enkelt för mycket för mig. Samtidigt kan jag absolut rekommendera den. Men kanske inte till någon i yngre tonåren...

Harry Potter och fången från Azkaban

Titel: Harry Potter och fången från Azkaban
Originaltitel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Genre: Äventyr, Familj, Fantasy
Regissör: Alfonso Cuarón
Baserad på: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Alan Rickman, Gary Oldman, Michael Gambon, Maggie Smith, Emma Thompson, Julie Walters m.fl.
Utgivningsår: 2004
Längd: ca 2 timmar och 16 minuter
Serie: Harry Potter
Såg den på DVD: 5 februari 2017
Betyg: 4,5

Handling: När uppblåsta tant Marge flyger över kvällshimlen, beger sig Harry ut på en ny resa till sitt tredje år på Hogwarts. En fartfylld tur på nattbussen ta honom till Diagonalgränd, där han får reda på nyheten, att fången Sirius Black har rymt och är på jakt efter honom.
     Den nya terminen på Hogwarts börjar och Harry och hans vänner lär sig konsten att hantera Hippogriffer (till hälften hästar och till hälften örnar), driva tillbaka föränderliga Boggartar som byter skepnad och får även resa i tiden. Innanför skolans väggar finns en anhängare till "Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Över skolan svävar de själasugande Dementorerna, och hotar Harry.

Min kommentar: Tredje filmen om Harry Potter och hans vänner följer självklart tredje boken. Jag tycker filmen fångar bokens karaktär och mörka stämning.

Den tar sin början hemma hos Dursley's i slutet av sommarlovet mellan andra och tredje året på Hogwarts. Vid ett besök av tant Marge, kan inte Harry tygla sin ilska och råkar göra tant Marge till en ballong och hon flyger iväg... Harry känner att han inte kan stanna kvar hos Dursley's och packar sin väska och beger sig iväg. Han vet dock inte riktigt vart han ska ta vägen, när en "trollkarlsbuss" kommer och hämtar upp honom och han får åka till Diagonalgränd...

Redan på tåget till Hogwarts händer det otäcka saker, och man vet att det inte kommer bli något lättare under det här läsåret för stackars Harry. Harry som trots att han för bara två år sedan fick veta att han är en trollkarl, redan bemästrar ganska stora trollkonster. Utan att riktigt veta om det...

Filmen är dock lite för kort, och man bör nästan ha läst boken för att riktigt hänga med. Och det ska ni veta att jag är en person som tycker att filmen är lagom lång om den är mellan 90 och 120 minuter. Därefter har jag en tendens att börja skruva på mig, likt ett barn. Men, i den här filmen hade det inte skadat med ytterligare kanske 20 minuter!

I den här filmen gör Emma Thompson entré som professor Sybil Trelawney, och hon är perfekt i den rollen. Gary Oldman spelar Sirius Black, och han gör det med den äran. Jag har sagt det förut, jag säger det igen, och jag kommer säga det igen, man har verkligen lyckats med rollbesättningen i de här filmerna.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Genre: Ungdom, Äventyr, Fantasy
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Översättning: -
Serie: Harry Potter
Utgivningsår: 1999 (min utgåva 1999)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket
Utläst: 4 februari 2017
Betyg: 5

Baksidetext: Harry Potter, along with his best friends, Ron and Hermoine, is about to start his third year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. Harry can't wait to get back to school after the summer holidays. (Who wouldn't if they lived with the horrible Dursleys?) But when Harry gets to Hogwarts, the atmosphere is tense. There's an escaped mass murderer on the loose, and the sinister prison guards of Azkaban have been called in to guard the school...
     A fantastic new story featuring Harry and his friends from the spellbinding J.K. Rowling.

Min kommentar: Den här gången tog det lite lite tid innan jag fick in flytet i läsningen av boken. Jag vet inte vad det beror på. Men rätt var det var så flöt det på, och jag ville inte lägga ifrån mig boken. Varje gång jag läst en bok så tänker jag, att det kan ju inte bli mörkare, tyngre stämning än vad det var i den här boken. Men, jag borde veta bättre. För det blir det...

Boken tar sin början på sommarlovet mellan andra och tredje året på Hogwarts. Det är inget roligt sommarlov, och det är inte bättre än att Harry faktiskt flyr från Dursleys... Då han använt magi inför mugglare är han säker på att han kommer att bli relegerad från Hogwarts. Men, till hans stora förvåning, så verkar man se mellan fingrarna på detta tilltag. Varför får vi snart veta...

En massmördare vid namn Sirius Black, har rymt från det beryktade fängelset Azkaban, och sägs nu vara på jakt efter Harry Potter. För att skydda Hogwarts, och kanske framför allt Harry så tar man till dementorer som vakter på Hogwarts. Dementorerna, som är riktigt, otäcka, ska även försöka fånga Sirius Black om han kommer till Hogwarts.

I den här boken får vi lära känna några av James och Lilys (Harry Potters föräldrar) vänner och fiender, och vi får veta mer om vad som hände när James och Lily dog. Det är flera vändningar i boken som jag inte riktigt väntat mig (och då har jag ju ändå sett filmen), och slutet var både oväntat och självklart!

The Monuments Men

Bilden kommer från Wikipedia

Titel: The Monuments Men
Originaltitel: The Monuments Men
Genre: Komedi, Drama, Krig
Regissör: George Clooney
Baserad på: The Monuments Men av Robert M. Edsel
Skådespelare: George Clooney, Matt Damon, Bill Murray, John Goodman, Jean Dujardin, Bob Balaban, Hugh Bonneville, Cate Blanchett m.fl.
Utgivningsår: 2014
Längd: 1 timme 58 min
Serie: -
Såg den på: BluRay 29 januari 2017
Betyg: 3

Handling: En grupp arkitekter, konstnärer och historiker skickas 1943 till fronten i Europa för att rädda ovärderliga konstskatter undan nazisterna i detta verklighetsbaserade äventyr.

Min kommentar: Ni vet hur det är. Den här filmen har jag ju främst sett för att George Clooney är med i den. Men här finns idel andra bra skådisar, eller vad sägs om Matt Damon, Bill Murray, John Goodman, Jean Dujardin, Hugh Bonneville och Cate Blanchett. Ja, det är onekligen ett tungt garde som är med i den här filmen. Ja, till och med George Clooneys far har en liten roll...

Storyn i sig är ju verkligen intressant, och baserad på en verklig händelse - att försöka rädda det som nazisterna har stulit. I filmen är det en handfull män som räddar alla dessa konstskatter. I verkligheten var de ca 345 män och kvinnor från 13 olika nationer som utgjorde "The Monuments Men"...

Det hela känns rätt onaturligt om jag ska vara helt ärlig, att en grupp arkitekter, konstnärer och historiker, som utan någon som helst (i princip) militär träning skickas ut i ett brinnande världskrig. Men, det har ju funnits snabbutbildningar förr... Det här är inte heller en krigsfilm i den meningen att vi får se stridscener och massa blod och "splatter", nej man får se en helt annan sida av ett krig. En sida som man inte tror sig finns...

Jag kommer i alla fall läsa boken "The Monuments Men", för att få helheten till mig.

Happy Valley säsong 2

Bilden kommer från Discshop

Titel: Happy Valley Säsong 2
Originaltitel: Happy Valley
Genre: Drama, Thriller
Skapad av: Sally Wainwright
Skådespelare: Sarah Lancashire, Siobhan Finneran, James Norton, Shane Zaza m.fl.
Premiär:
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 58 min
Såg den på: Netflix januari 2017
Betyg: 5

Handling: 18 månader har gått sedan säsong 1 avslutades. Cathrine har fullt upp på jobbet. Hemma planerar hon för barnbarnet Ryans 10-årsdag. Ryans far Tommy Lee Royce avtjänar livstids fängelse på sluten anstalt men lyckas ändå hålla ett öga på Ryan...

Min kommentar: Älskar inledningen av första avsnittet där Cathrine och Clare sitter i trädgården och Cathrine berättar för Clare om sin dag på jobbet! Andra säsongen är inte riktigt lika våldsam som den första, men ack så otäck. Jag sitter på helspänn mest hela tiden.

Det är fantastiska skådespelarinsatser rakt igenom. James Norton är briljant som Tommy Lee Royce, psykopaten med stort P. Trots att han sitter bakom lås och bom, så har han långt ifrån släppt greppet! Catherine känns trovärdig. Och när Clare får ett återfall så sitter jag med tårarna som är på väg nerför kinderna. Jag älskar kärleken som är mellan Cathrine och Clare.

I den här säsongen får vi lära känna några nya personer, eller vad sägs om Neville Longbottom från Harry Potter, poor Mosley från Downton Abbey och Bridget Jones kompis Jude. Nu är det ju förstås inte de här karaktärerna, utan skådespelarna bakom dem!

Nu längtar jag efter säsong 3, men jag förstår att det kan dröja lite innan den är klar. Men, om man är ett Sherlockfan så är man van vid att vänta...