Språk: Svenska
Författare: Martina Haag
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 176 sidor
Baksidetext: Andaktsfullt sätter jag på mig springkläderna. Jag tänker börja försiktigt och inte göra det klassiska nybörjamisstaget. Många sticker ut och tokspringer i två mil det snabbaste de kan, kräks, gråter och hatar löpning resten av livet. Jag tänker börja på helt motsatt sätt. Jag ska springa enormt långsamt idag, och bara hålla på tills jag känner det inte är kul längre, tills det gör ont eller blir obehagligt. Jag ska testa hur långt jag orkar springa utan att stanna, och sen kan jag gå tillbaka hem igen. Bra. Brabrabra.
Tolv minuter! Jag sprang i tolv minuter utan att stanna. Fan, vad jag är bra. I morgon blir det tretton. Det måste gå. Kan jag tolv, så måste jag kunna tretton.
Min kommentar: Det här är en bokcirkelbok, och deltagaren som valde boken gjorde det för att få något lättsamt efter den ganska(!) jobbiga "Morgon i Jenin". Och ja det här var verkligen en "lättsam" bok. Jag har faktiskt inte läst Martinas tidigare böcker, och vet därför inte hur hon brukar skriva.
Det här är en väldigt lättläst bok. När jag tog tag i den så läste jag faktiskt ut den på en och samma dag! Gillade jag boken? Nja, måste jag nog tyvärr säga. Därför att jag har svårt att tro att det är så där himla käckt och glatt hela tiden. Vi får följa Martina från hennes första stapplande löpsteg till att faktiskt springa ett Marathon, men det är absolut ingen löparhandbok, där du får tips och råd om skavsårsplåster, träningsprogram, löpteknik och allt vad det kan vara. Nej, det här är mer krönikor som ställts samman. Texterna och korta och rappa, och det gillar jag ju. Jag är inte den typ av människan som vill/orkar läsa långa utsvävande texter om hur de nytvättade lakanen hängde ute på tork och fladdrade i den ljuva sommarbrisen, eller vad det nu kan vara.
Nu är väl inte allt sådär positivt och glatt i den här boken. För Martina tar upp negativa bitar med. Som när motivationen faktiskt tryter där en dag. Eller hur sjukt osäker hon är inför sitt första lopp och faktiskt ringer upp kansliet och ställer en mängd frågor, som hur länge hon får vara ute och springa, för hon är ju så LÅNGSAM!! Jag gillar kapitlet där hon tar upp anledningarna till att skjuta upp en joggingtur. Jag har gått igenom alla!
Det här ingen dålig bok, men den faller inte mig i smaken. Jag gillar löpning, periodvis ÄLSKAR jag löpning. Men det är inte alltid käckt. Ofta, åtminstone de senaste åren, så är det mer att jag kämpar mig igenom ett träningspass. Trots att jag har de där löparkläderna, hårbandet och favoritmusiken. För jag är som Martina, jag måste ha musik när jag är ute och springer. Skulle jag höra hur jag pustar och frustar så skulle jag ge upp med en gång! Tyvärr blir jag inte helpepp efter den här boken. Jag blir mer frustrerad över hur lätt och glatt det är! Men, så är jag kanske mer än tävlingsmänniska och inte bara är ute och njuter av omgivningarna. Även om det självklart är trevligare att springa en runda där det är djurhagar eller en vacker sjö intill än den vältrafikerade bilvägen...
Ge mig en grusväg med blommande rapsfält på ena sidan och utsikten av en sjö på andra sidan, så kommer jag kanske igång...
Jo förresten, en sak gillar jag skarpt, och det är deras lilla löparklubb, och den där pokalen...
Betyg: 2,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar