Underdog

Titel: Underdog
Språk: Svenska
Författare: Torbjörn Flygt
Genre:  Roman
Utgivningsår: 2001
Antal sidor: 399
Baksidetext: Du minns väl hur det var? På sjuttiotalet var dubbeljappen stor nog att bjuda på. Man skulle inte tro att man var nåt och Transports ordförande Hasse Ericson fick sparken efter att ha semestrat på Kanarieöarna.
     Nu bygger HSB lyxbostäder med havsutsikt, man ska definitivt tro att man är nåt, Magnum är för god för att bjuda på och högsta drömmen är att skickas iväg till en öde ö och bli bortröstad.
     Vilka var vi då? Och hur kom vi hit?
     Det här är en berättelse om familjen Kraft: om Johan, hans begåvade och ensamma syster Monika och deras mamma Bodil, som sliter ut axlarna på Strumpfabriken tills fabriken blir överflödig.
     Familjen Kraft bor på Borgmästargården i Malmö, ett av miljonprogrammets första friska satsningar, med tre- och åttavåningshus och ett par på sjutton våningar, så att vinden verkligen ska ha nåt att gripa tag i.

Underdog handlar om att växa upp under sjuttio- och åttiotalen med dåligt självförtroende och världens bästa morsa, om alla stenar som ligger i vägen och måste sparkas på, om längtan efter att kasta loss från sin bakgrund och hur förtvivlat svårt det är. Och så allt det andra: gympapåsarna, de frigjorda lärarkandidaterna, Bogdan och Cissi Piss, översittare, uppstickare och underdogs, Diamond Dogs, Ronnie Hellström Ett och Två. Om hur fort vi blev medelålders och inte längre känner igen oss.

Min kommentar: Hade det inte varit för bokcirkeln med jobbvännerna så hade jag nog aldrig läst den här boken. Den har liksom aldrig lockat. Varför vet jag inte. Förmodligen har det med omslaget och titeln att göra. Jag har liksom aldrig ens bemödat mig med att lyfta boken ur hyllan, vända på den och läsa baksidetexten.

Men nu tyckte M att det var dags att vi minsann valde en manlig författare, för hittills har vi bara läst böcker av kvinnliga författare! Vilket jag inte ens reflekterat över.

Till boken... Jag gillade upplägget där vi får följa Johan och hans familj och vänner under hans uppväxt i Malmö under 70- och 80-talen. Allt eftersom jag kommer in i boken, vill jag veta mer om hur det går för Monika och mamma Bodil. Och hur går det för Johans polare på gården. Jag som i vanliga fall går igång på miljöbeskrivningar, gillade den rappa stilen. Inga långa snirkliga beskrivningar här inte. Vet inte om det är typiskt manligt, men jag tycker mig känna igen stilen.

Jag kan ju inte påstå att det var en speciellt tungläst bok, även om det tog ett litet litet tag innan jag kom in i boken. Jag började nämligen läsa boken på bussen på väg till bussen i fredags, och nu på söndagmorgonen har jag läst klart boken. Visst, jag hade en läslördag igår, men jag hade ju inte läst så mycket som jag gjorde om det inte vore för att jag hela tiden ville veta hur det går för personerna i boken.

Men hur är det nu? När vi började prata lite om boken när vi valt den så förstod jag det som att den här boken skildrar Flygts barndom, men efter att ha kikat lite på nätet så ska författaren hävda att det INTE är det... Ja ja. Hursomhelst. Han har nog hämtat en del fakta utifrån sin barndom.

Betyg: 3,5