Morgon i Jenin

Titel: Morgon i Jenin
Språk: Svenska
Författare: Susan Abulhawa
Genre: Skönlitteratur
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 383 sidor
Baksidetext: Här står vi nu. Jag känner ett oförklarligt lugn. Men han skjuter inte. Han blinkar hårt. Jag ser hela mitt liv flimra, blinka och ta gestalt. Mina ögon spärras upp i fasa när jag får syn på min dotter som kommer gående genom krypskyttarnas synfält.
     Amal Abulheja är på besök i sin barndoms Jenin på Västbanken tillsammans med sin dotter Sara då Israel oväntat gör en räd in i det palestinska flyktinglägret. När stora delar av lägret jämnas med marken kastas Amal tillbaka in i det förflutna, till 1967 och tiden för sexdagarskriget, då hennes egen far dödades, hennes bror gick under jorden och hennes mor långsamt slöt sig inom sig av sorg.
     Morgon i Jenin är Amals dramatiska berättelse om den palestinska släkten Abulhejas skiftande levnadsöden och en hyllning till den besynnerligt starka, men ordlösa kärlek, som får släkten att hålla ihop under fyra generationer trots svåra förluster och umbäranden.


Lägg till bildtext

Min kommentar: Den här boken har jag haft ett tag i min bokhylla. Jag har velat läsa den, men ändå inte. För jag är/var rädd att jag skulle bli arg/upprörd/ledsen när jag läser boken. Och då måste jag liksom vara på rätt humör. Men det där rätta humöret har liksom inte infunnit sig. Men, så drogs den här boken i vår bokcirkel och det var bara att plocka ur den bokhyllan.
I den här boken får vi följa den palestinska flickan (kvinnan) Amal, från före hennes födelse, barndom, ungdom och vuxen ålder, och hennes liv i Palestina, Västbanken och USA. Vi lär också känna hennes släktingar och vänner.

Det är en grym och otäck bok. Kanske lite mer otäck än jag förväntat mig, men jag kunde ändå inte släppa från mig boken, utan jag läste ut den på två dygn. Detta trots att jag emellanåt bara ville stoppa tillbaka boken i bokhyllan eller helt enkelt bränna den. För att slippa läsa om krigets elände helt enkelt. Hade det inte varit för att det var just vår bokcirkelsbok så hade jag nog slutat läsa den. För att slippa ta del av allt elände. Boken är fantastiskt skriven och den lämnar ingen oberörd.

Och boken gjorde mig arg/upprörd/ledsen precis som jag förutspådde. Men, jag ångrar inte att jag läste boken, även om jag bara får ta del av hur den ena sidan ser på det. Jag fick flera gånger påminna mig själv om att det här är en fiktiv story och inte en självbiografisk bok, hade det varit det ja då hade jag nog fasiken gett upp boken. Det hade varit alldeles för tungt att läsa!

Betyg: 5!