Språk: Svenska
Författare: Bea Uusma
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 313 sidor
Baksidetext: 11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tätskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att landa på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger i land på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.
I snart hundra år har polarforskare, journalister, läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?
Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen med isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben i ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.
Min kommentar: Den här boken har ju tokhyllats och vunnit Augustpriset. Enbart detta kan ju få mig att vägra läsa en bok. Och jag har tvärvägrat läsa den. Mot bättre vetande. Den har ju varit en storsäljare på jobbet. Men, nu kunde jag inte hålla mig längre. Och jag sällar mig till hyllarna. Det ÄR en bra bok. Mycket bra. Jag har fått lite nytt (värdelöst vetande) att ta upp inför ev visningar på museet. Ett par saker i boken har fått mig att gå igenom mina gamla anteckningar som jag skrev inför att jag skulle börja ha visningar, för jag har då inte sagt så som Bea skriver... Exakt vad tänker jag inte gå in på här. Hur som helst, så gäller det att ha koll på vad hon skriver, och allt annat som skrivits naturligtvis! För tänk om man säger en sak, så har de läst en annan...
Mycket av det som står i boken hade jag ju redan koll på, men det var ändå en bok som jag sträckläste. Jag gillar att Bea inte bara har skrivit tråkig faktatext sida upp och sida ner. Hon blandar in ren fakta om/från expeditionen med sina egna expeditioner efter svaret. Hon blandar text med illustrationer, och vi får ta del av en mängd bilder.
Det som fascinerar mig är hur hon helt snöar in på Andréexpeditionen tack vare (el på grund av, beroende på hur man ser det) en tråkig fest och hon hittar den där boken... Jag anser mig själv snöa in på saker, men här ligger jag i lä!
Har du inte läst boken. Gör't bara. Har väldigt svårt att tro att du blir besviken på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar