lördag 10 december 2016

Jag heter inte Miriam

Författare: Majgull Axelsson
Titel: Jag heter inte Miriam
Genre: Roman
Antal sidor: 454
Originalspråk: Svenska
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (Min upplaga 2015)
Format: Pocket
Källa: Lånad av en vän
Utläst: 10 december 2016
Betyg: 5

Baksidetext: När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla faktiskt vet att hon heter? Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människor i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
     Vi får följa med Miriam på en omtumlande resa från en outhärdlig tillvaro i Ravensbrück till efterkrigstidens Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta ytan gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
     Jag heter inte Miriam är en berättelse om Europas smärtsamma historia som får oss att se på vår egen samtid med nya ögon.

Min kommentar: Det här är en bok jag tänkt läsa länge, men det har liksom aldrig blivit av. Men så kom en kollega på jobbet med den en dag, efter att vi pratat om just böcker på jobbet en lunchrast.

Jag har nog valt att skjuta den här läsupplevelsen framför mig då jag dels varit rädd att bli besviken. Den har ju ändå blivit rejält hypad. Dels då ämnet är väldigt tungt. Kommer jag orka läsa om andra världskriget och koncentrationsläger? Jag har läst flera böcker innan, både skönlitterära och böcker av överlevare.

Och det är verkligen ingen bok jag kommer glömma bort i första taget. Det som kanske slog mig hårdast var att det i helvetet finns olika grader av helvetet. Hur vidrigt och människoföraktande det än var i nazisternas koncentrationslägren så fanns det olika nivåer. Alla längst ner i helvetet fanns romerna. De var (och är väl) hatade av alla: för alla vet ju hur zigenare är...

I den här boken får vi följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva kvinnolägret Ravensbrück. Boken hoppar genom historien och vi får följa Miriam under tre "tider". Den då hon fortfarande var Malika och hur hon blev Miriam och livet i koncentrationslägren, sedan när hon kom till Sverige med de Vita bussarna, och hon behåller sitt nya namn och identitet, för att dölja sitt förflutna, och få stanna i Sverige. Och så nutid, då Miriam fyller 85 år. I vanliga fall så har jag lite svårt för böcker som hoppar fram och tillbaka i tiden, men inte den här gången.

Jag hade lite svårt att komma in i boken i början, men helt plötsligt släppte det bara, och jag ville inte lägga undan boken. Boken är väldigt trovärdig, och författaren har gjort en gedigen research. Det som är lite annorlunda med den är boken är att man får en större inblick i romernas situation. Inte bara under världskriget utan även därefter. Jag har omvärderat lite av mina tankar om just romer.

Det är inte svårt att förstå varför Malika/Miriam har gjort de val hon gjort. Det gällde ju att överleva. Det känns även äkta/realistiskt när jag läser om Miriams lite skygga fruktan hon känner här i Sverige, om det som händer vid tattarkravallerna på Östra Torget i Jönköping, juli 1948.

Nu ångrar jag nästan att jag läst boken, men bara nästan, för jag skulle så gärna vilja ha den i bokcirkeln jag är med i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar