Igelkottens elegans (L’élégance du hérisson)

Författare: Muriel Barberry
Översättare: Marianne Öjerskog, Helén Enqvist

Språk: Svenska (franska)

Genre: Skönlitteratur, Roman

Utgivningsår: 2006 (på svenska 2009, min utgåva 2011)

Antal sidor: 346

Baksidetext: Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.
     Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.
     Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Min kommentar: Den här boken har stått i min bokhylla ganska länge faktiskt innan jag äntligen tog tag i den. Jag har varit nyfiken på boken ända sedan en fd arbetskamrat läste den i hennes bokcirkel.

Då den blivit väldigt hyllad till höger och vänster så hade jag ju självklart vissa förväntningar på den. Men, nej, jag blev inte störtförälskad. Det är absolut ingen dålig bok. Den är välskriven och intressant. Men, den är inte så fantastisk som jag förväntade mig. Samtidigt är det ju lite tudelat att läsa en bok ”lite” efter alla andra. Man påverkas ju av vad alla andra tycker.

Det tog ett tag innan jag tyckte att det faktiskt blev lite driv i boken, och jag kände att jag måste läsa vidare. Sedan var det rätt bra driv i boken, men slutet är lite lojt tycker jag.

Betyg: 3