Bokhandlaren som slutade bada

Titel: Bokhandlaren som slutade prata
Språk: Svenska
Författare: Fritiof Nilsson Piraten
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 1937 (Min utgåva: 1952)
Antal sidor: 403
Baksidetext: - 

Min kommentar: Det här var min första bok av "Piraten" och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Vi får följa Jacob Bokhandlare och hans närmsta vänner i en liten ort någonstans i Skåne. Jacob är mycket omtyckt bland ortsborna då han är beläst. Jacobs favoritsysselsättning är "söndagsbadet" som han och hans vänner genomför under sommaren. Minst lika viktigt som badandet är öldrickandet och bokläsandet som Jacob har. Skulle det vara för kallt att bada klär en av gubbarna av sig ändå. På så sätt slipper man nyfikna "kärringar". Livet går sin gilla gång i lilla Grimsby tills Amélie dyker upp. Amélie är Jacobs grannes syster som bott i Antwerpen i många år. Nu är hon änka och tillbaka i sin hemby. Jacob, som tidigare varit väldigt blyg inför damer, blir förälskad och gifter sig med Amélie. Men lyckan blir inte långvarig. Amélie har en hemlighet. Men vilken? Och varför slutar bokhandlaren att bada?

Boken är skriven 1937 och jag tror att den utspelas i början av 1900-talet. Språket är gammalmodigt och det är flera ord jag aldrig hört innan... Meningarna var svårlästa emellanåt och jag fick läsa om meningen flera gånger för att få kläm på den. Språket påminner lite om August Strindberg. Jag har förstått att "Piraten" i vanliga fall skrev humoristiska böcker, men den här är ganska lågmäld, men trots detta får han in humor. Jag fnissade till flera gånger. Ex: Hon var så mager och benig att hon skavde sitt eget skinn på insidan och lämnade sängdynan kall. (angående Krakows fru). Två ting ska vara skeva på en hästkarl och det är benen.

Det är en ganska ödesmättad stämning i boken, man förstår ganska snart att det är någonting som är fel/kommer att gå fel. Piraten beskriver miljön väldigt bra, jag fick känslan att jag var i någon lite ort på Österlen. Och jag längtar tillbaka till mitt Skåne och mitt Österlen när jag läser boken. Det gör jag.