Glöd

Titel: Glöd
Språk: Svenska (Ungerska)
Författare: Sándor Márai
Översättare: Maria Ortman
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1942 (Min utgåva: 2000)
Antal sidor: 160
Baksidetext: ... en hemlighet som den som finns mellan oss har en sällsam kraft. Den sveder livets vävnader som en ondskefull strålning, men samtidigt ger den livet spänning och temperatur. Den tvingar en att leva...

I nästan ett kvarts sekel var Henrik och Konrád oskiljaktiga. Under barndomens magiska år inledde de en vänskap som kom att sträcka sig över ungdomens oskuldsfulle tid till vuxenlivets realiteter. Båda blev officerare, bara Henrik gifte sig, men deras vänskap förblev obruten - tills Konrád plötsligt reste sin väg utan ett ord till avsked. Det skulle dröja fyrtioett år innan de återsågs.
     I en förändrad värld, där gränser flyttats och krig slagit sönder, har Henrik konserverat det förflutna i väntan på att Konrád en dag ska återvända för att avtäcka de hemligheter han tog med sig. När deras liv går mot sitt slut mötes de under en sista lång middag där de båda med plågsam öppenhet närmar sig varandras sanning. Vid gryningstimmen återstår endast kärleken till en kvinna vars minne härskar över dem båda.
     Med återupptäckten av Sándor Márais Glöd har världslitteraturen fått en ny klassiker. Det är en storartad och skimrande berättelse om två män vars öden formades i skuggan av den andre. Starkt och inlevelsefullt tar denna vittomfattande roman itu med de eviga ämnena: vänskap och kärlek; passion och svek.

Min kommentar: Den här fantastiska boken, som jag ALDRIG hört talas om förrän vi tog upp den i en av de två bokcirklar jag är med i, utspelar sig egentligen under en väldigt kort tid. Vi får vara med under en middag (kväll och natt) när två åldrade män träffas efter 41 år utan att höra ett ord från varandra. Henrik och Konrád var oskiljaktiga under väldigt många år, men något hände för 41 år sedan, och Konrád försvann ur Henriks liv. Men nu har Henrik fått ett brev från Konrád där han talar om han ämnar komma på visit. Ska Henrik och vi läsare få veta vad som egentligen hände? Under middagen tas vi tillbaka till den tid de var barn och sedan växte upp och hamnade i armén, tills att Konrád försvann...

Det här är ingen tjock bok, utan endast 160 sidor, och jag läste då hela boken på en tågresa mellan Jönköping och Falkenberg. Men, det är inget att rekommendera, för författarens språk kräver att man stannar upp och tänker efter ibland, och även att man måste läsa om delar... Marái är ingen författare som behöver stora omskrivningar för att få fram vad han vill. Det är på ett sätt en tung bok och när jag läst klart boken var det som att jag behövde pusta ut ungefär som efter att jag har besegrat en seg uppförsbacke. Och samtidigt som jag var glad att jag var klar med boken (uppförsbacken) så känns det lite vemodigt att det är över!

Jag vet att jag kommer vilja läsa om den här boken. I ett något långsammare tempo, bara för att liksom suga in varje litet ord i boken. Så nu har jag ytterligare en bok att lägga till på min lista över böcker som jag bara måste ha.

Betyg: 4