Språk: svenska
Författare: Jonas Gardell
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 291 sidor
Baksidetext: När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.
Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.
Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.
Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.
Jag var en av dem som överlevde.
Det här är min och mina vänners historia
Min kommentar: Ja, vad ska man säga. En fantastisk bok. Jag var beredd på att bli arg och/eller ledsen när jag läste boken, och jag hann väl inte mer än till andra sidan eller nåt, när jag blev förbannad första gången. Men på flera ställen kom jag på mig le, för samtidigt som det är en hemsk bok så finns det värme i den.
Den handlar om när HIV kom till Sverige, och den är ju liksom självupplevd. Jonas umgicks med dessa människor, även om såklart namnen är ändrade och en del platser också "påhittade". Och helt ärligt, så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om den, förutom, läs den!
Om jag sett serien? Nej det har jag inte. Är i valet och kvalet på om jag ska vänta och se serien tills jag läst de andra två delarna. Men, del två kommer ut till våren och del tre nästa höst. Och vad jag förstått så plockar svtplay bort serien typ nästa vecka...
Betyg: På boktipset.se gav jag boken en 4, men det är en stark fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar