torsdag 18 december 2014

Med Nansen mot Nordpolen

Titel: Med Nansen mot Nordpolen
Författare: Hjalmar Johansen
Språk: Norska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 290
Baksidetext: Hjalmar Johansen (1867-1913) deltok på Fridtjof Nansens polarexpedisjon med Fram 1893-96, og var Nansens eneste ledsager på vandringen mot Nordpolen. Denna boka er hans egen beretning om sledeturen med Nansen fra Fram till de berömte 86o14' nordlig bredde, det var der de måtte snu, og overvintringen i steinhytta på Frans Josef Land.

"Den 19. november 1894 skrev Hjalmar Johansen i dagboken: "Nansen spurte meg i dag om jeg var villig til sammen med ham å gå med på en ekspedisjon til Nordpolen."
     Hjalmar befante sig på polarskipet Fram, i naerheten av den 82. breddegrad. Ryktene om det forestående oppbruddet hade svirret en tid blant mannskapet. Spörsmålet kom derfor ikke overraskende. Men selv om han virket rolig, var det ikke fritt for at hjertet slo hurtig under tröyen. Det var ikke hvem som helst som hade spurt. Det var Fridtjof Nansen, han som noen år tidligere var blitt verdensberömt etter skituren over Grönland. Ikke var det en hvilken som helst reise de skulle ut på, heller. De skulle ta med seg hundene og gjöre et fremstöt mot selveste Nordpolen - der intet menneske för hadde vaert."

Med Nansen mot Nordpolen; selv-anden på 86° 14'
Bilden är lånad från Adlibris
Min kommentar: Jag vet inte hur många dagböcker jag läst av polarfarare nu genom den här bokutmaningen, och det kan bli lite tjatigt. Alla de här polarfarare går ju på ett sätt igenom samma sak. De ger sig iväg norrut (eller söderut om det är Sydpolen som ska erövras), båten fryser fast. För att man inte ska gå under där i polarisen, håller man hårt på att vissa rutiner ska göras. Man verkar skjuta isbjörnar, sälar, valar, fåglar för blotta nöjes skull emellanåt. Jag förstår självklart att man måste jaga för att få färskt kött och päls och skinn för att laga kläder, sovsäckar och allt annat man kan ha nytta av, men den där nöjesskjutningen... Har man hundar med sig så behandlas de som någon mycket lägre stående ras. Det är inte så noga om de får mat alla gånger, de pressas ytterst hårt...

Men, det jag gillar med den här boken är att man inte bara renskrivit dagboksanteckningarna, utan Johansen har använt sig av sina dagboksanteckningar när han skrev ner sina äventyr med Nansen 1893-96, så det är liksom inget rabblande av väckning, frukost, observation, lunch, storm, båten fryser fast osv. Nej det är mer skrivet i romanform...

Dock tycker jag boken är svårläst, och det är för att den är på norska. Jag har verkligen svårt att läsa norska. Man kan tycka att det är så likt svenskan, men i skriven form. Det vete 17 alltså... Om den finns på engelska hade den nog vunnit på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar