Spegelskärvor

Författare: Maria Gustavsdotter
Titel: Spegelskärvor
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 325
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Spegelskärvor
Översättning: -
Serie: En gyllene tråd #1
Utgivningsår: 2012
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 5 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Mitt liv är som en krossad spegel
                     I varje del finns mitt ansikte
                     men för att riktigt se vem jag är
                    måste du söka rätt på alla delarna och foga dem samman.

Agda har ett brunt och ett blått öga och hon kan se det andra inte ser. En dag hämtar jungfru Maria hennes älskade mormor från bänken under äppelträdet. Mormor har alltid stått henne nära och livet blir ensamt och svårt utan kärlek och uppmuntran. I arv får Agda det vackra täcket med de broderade bilderna och de dyrbara pärlorna som mormor samlat under hela livet.
     Agda har trots sin förmåga svårt att bedöma andra - och hon kan inte försvara sig. När hon möter kärleken blir livet komplicerat på ett sätt som ingen kunde förutse - och sveket dubbelt. Samtidigt som Agda söker efter kärlek och närhet blir hon alltmer reserverad. En krossad spegel blir ödesdiger - och Agda fortsätter att skylla på sig själv. I det förbjudna och i kärleken till sin dotter kanaliserar hon allt som gömmer sig under den avvisande ytan.

Maria Gustavsdotter hör till våra skickligaste historiska författare. I Spegelskärvor manar hon fram ytterligare ett kvinnoliv i historiens skuggor: Agda, dotterdotter till Gertraud från uppskattade romanserien Fem pärlor till jungfruns krona. Spegelskärvor inleds i Kalmar 1574.

Min kommentar: Den här boken hamnade helt naturligt på min läslista efter att ha läst Maria Gustavsdotters böcker i serien: "Fem pärlor till jungfruns krona", där vi i tre böcker får följa Gertraud i 1500-talets Kalmar, från det att hon var barn tills hon dog. Spegelskärvor inleds, som det står i baksidetexten, i Kalmar 1574. I den här boken är det Gertrauds barnbarn, Agda, som vi får följa.

I den här boken visar Maria Gustavsdotter återigen att hon kan det där med historiska romaner. Hon lyckas beskriva miljöerna så bra att jag får för mig att jag står och iakttar Agda och hennes liv.

När jag läser boken blir jag både arg och ledsen. Jag har svårt att förstå, nej jag kan inte förstå, hur det måste ha varit på den tiden, då kvinnan var helt underlägsen mannen.

Jag tycker boken var lite seg i början, men rätt var det var så tog det sig, och det rejält, jag kunde inte sluta läsa. Jag var ju tvungen att veta hur det går för Agda. Och, boken slutar med en riktig cliffhanger, och jag väntar med spänning på fortsättningen. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag får läsa om Agda igen.