Huset vid havets slut

Författare: Elly Griffiths
Titel: Huset vid havets slut
Genre: Deckare
Antal sidor: 303
Originalspråk: The House at Sea's End
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #3
Utgivningsår: 2011 (min utgåva 2012)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket
Utläst: 19 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Några fältarkeologer gör en oväntad upptäckt när de kartlägger kusterosionen vid en by i Norfolk. I en djup klippskreva hittas skelettdelar begravda i sanden. Det är en  udda fyndplats, nästan otillgänglig på grund av tidvattnet.
     Rättsarkeolog Ruth Galloway, som just börjat jobba efter föräldraledigheten, kallas dit. Undersökningen visar att benen är gamla, från 1940-talet, och att det rör sig om sex män som kallblodigt  skjutits i huvudet. Vilka var de? Vad utspelade sig egentligen i den idylliska lilla byn under kriget?
   Tillsammans med kommissarie Harry Nelson börjar Ruth nysta i fallet. Men ledtrådarna är inte många och få personer som var med på den tiden lever ännu. När två av dem hastigt avlider misstänker Nelson att det inte handlar om naturlig död - någon är desperat angelägen om att skydda den gamla hemligheten.
     Genuint brittisk atmosfär, stegrande spänning och ett stänk av torr humor - Huset vid havets slut är den tredje boken om Ruth Galloway och kommissarie Nelson, ett udda kriminalpar vars inbördes relation är lika komplicerad som fallen de löser.

Min kommentar: Det här är tredje boken om Ruth Galloway och Harry Nelson. Det var ett mycket kärt återseende av Ruth och Harry. Jag gillar verkligen både Ruth och Harry, och hur de kompletterar varandra när de jobbar med sina fall.

I den här boken så har Ruth fått en dotter, och kommit tillbaka efter mammaledigheten. Och livet som ensamstående mamma är inte alltid så lätt... Den här gången är historien förlagd till andra världskriget, men även Balkankrigets fasor skildras lite i den här boken, då vi får stifta bekantskap med Tatjana, en gammal vän till Ruth.

Återigen har Griffiths lyckats med karaktärerna och miljöbeskrivningarna. Liksom de två första böckerna är jag på plats, jag ser Ruth och Harry framför mig, och lilla Kate. Nackdelen med Griffiths böcker är att jag läser ut dem så himla snabbt. Jag vill ju veta vad som händer, både vad gäller fallet och hur det går för Ruth och Harry. Kommer det uppdagas vem som är fadern till Kate. Har man läst de två första böckerna, så vet man självklart vem som är fadern, men kommer Ruths familj, vänner och kollegor få veta det. Och hur kommer faderns familj, vänner och kollegor reagera om det kommer ut... Även om jag verkligen gillar att en arkeolog har huvudrollen i den här serien, så är det just nu i alla fall, inte historiebiten, eller kriminalbiten som lockar mig att läsa vidare. Nej, jag vill veta mer om Ruth, Harry, Cathbad och alla de andra. Dessutom är jag lite kär i Nelson. Precis som Ruth...

Det är dock något med språket som gör att jag inte riktigt riktigt kommer in i boken i början, men det visar sig att det inte är samma översättare som till de andra två böckerna.

Så fort jag läst ut den här boken så reserverade jag del fyra och fem och serien på biblioteket, och jag kan knappt hålla mig tills de kommer. Enda nackdelen är ju att jag kommer läsa ut serien alldeles för snabbt...