tisdag 23 september 2014

Vem älskar Yngve Frej

Titel: Vem älskar Yngve Frej
Språk: Svenska
Författare: Stig Claesson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1968 (min upplaga 1972)
Antal sidor: 173
Baksidetext: Yngve Frej var en argsint soldat som dog i seklets början. Av hans stuga är bara en stenhög kvar. En f.d. skomakare i närheten, Gustafsson heter han, börjar visa de som fornminne för turister. Det blir en festlig och rörande konfrontation mellan en ny tids människor och gamlingarna i avfolkningskroken. Utom skomakaren och hans syster Elna är det ett par småbrukare som också "har gjort sitt", Eriksson och Öman. Boken berättar om deras öden några sommardagar när hela det övriga Sverige har ledigt. - ""Vi får gå här som fornminnen, hade Elna sagt."

Vem älskar Yngve Frej är en oförglömlig skildring av det försvinnande gammaldags livet på landet i Sverige - stillsam, rolig och gripande.



Min kommentar: Hade det inte varit för bokcirklarna jag är med i, så hade jag förmodligen aldrig läst den här boken. Och det är ju tur att jag har de där bokcirklarna så jag får upp ögonen för "nya" författare. Nu är inte Stig "Slas Claesson" okänd för mig som författare, men jag har inte läst något av honom tidigare, så i det perspektivet är han ju en ny författare.

Denna läsomgång så läser inte alla i gruppen samma bok, utan vi lottade fram ett tema som då blev Stig Claesson. En av deltagarna i gruppen nämnde direkt denna bok och det enda jag hörde när hon berättade om boken var att man i en liten by nånstans i Sverige hittade på ett fornminne för att locka turister till trakten. Och där var jag såld.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så jobbar jag i turismbranschen och ett av mina intressen är just historia och av någon anledning så gillar jag fornminnen. Alltså är det här en bok för mig!

Jag gillar boken från första meningen. "Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan." Jag vill ju så klart veta mer om Mannen som gjort sitt. Och man får veta mer om Mannen som gjort sitt. Och hans syster Elna. Och hans grannar Öman och Eriksson.

Samtidigt som det är en underbar skildring av dessa gamla människor som vägrar lämna sitt jordbruk så är det en sorglig beskrivning av hur Sverige ändras. Hur jordbruket ändras och att man "ska" bo i stan. De här personerna sitter nästan på undantag i sina gårdar ute på vischan nånstans mellan två byar/samhällen. Och det är tyst. Man hör inga djur, inga yxslag i skogen. Inte ens bussen kör utmed landsvägen längre. Nej, vill man in till samhället får man åka med grusbilen som kör förbi...

Stig Claesson behöver inte skriva långa "haranger" för att måla upp en bild av hur det ser ut. Nej, han behöver bara några ord. Och det är precis så som jag vill ha det. Kaptilen är också alldeles lagom långa. Boken är väldigt lättläst, och kort. Inte mer än 173 sidor. Och jag läste ut den på en dag. Och så här i efterhand skulle jag ju hållt lite på den. Inte läst den så snabbt. Men, jag får väl se till att ett exemplar av boken hamnar i min bokhylla så jag kan ta fram den och läsa lite då och då...

Det här är som ni kanske förstår lite av en favorit hos mig. Det hade jag väl kanske inte trott när vi fick temat "Slas"...

Betyg: 4,5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar