Språk: Svenska (engelska)
Författare: Kate Atkinson
Utgivningsår: 1995
Antal sidor: 323 sidor
Baksidetext: Det är inte lätt heta Ruby Lennox. Mamma Bunty drömmer om filmhjältar och låter sig uppvaktas av grannen med en plasttulpan.
Pappa George smiter från papegojan och kattungarna i familjens djuraffär för att övertyga en yppig blondin att han är fri och ledig.
Systern Gillian blir en ängel - om de nu tar emot sådana som hon i himlen - och hemlighetsfulla Patricia rymmer sin kos.
Ruby iakttar noga sin omgivning med klara ögon. Hon längtar bort, precis som andra färgstarka medlemmar i släkten. Som spröda vackra mormorsmor Alice som rymde sin kos med en kringresande fotograf, som mormor Nell, som mamma Bunty.
Ruby vill också något annat och bättre.....
I museets dolda vrår är en träffsäker och lyhörd skildring av en flickas uppväxt i efterkrigstidens England. Det är en hisnande rolig och djupt sorgsen roman av en begåvad och underfundig och personlig berättarröst.
Min kommentar: Det här var vår senaste bokcirkelbok, och det var faktiskt jag som valde den. Eller jag gick till bibblan och sade att jag behöver en bok till bokcirkeln och blev tipsad om den här. Det gör det ju lite jobbigare att jag faktiskt inte läst mer än 51 sidor när vi skulle diskutera boken. Men, 5 dagar efter att vi diskuterat boken så är jag nu klar med den!
För mig gjorde det ingenting att vi diskuterade boken innan jag var klar och därmed råkade ut för en del spoilers. För det gjorde det även lite enklare för mig att hänga med i boken när jag sedan läste den. För det är VÄLDIGT många namn och personer att hålla koll på. Inte är det bättre av att boken hoppar fram och tillbaka i tiden.
Det som slår mig när jag läser boken är hur uttråkade fruarna/kvinnorna/tjejerna i boken verkar vara. Är det någon i boken som är lyckligt gift? Och så det där att folk dör till höger och vänster. Rätt var det var så var det någon som dog och det var ofta ganska brutala dödsfall... Men, Kate skriver det med en lätthet vilket gör att, åtminstone jag, inte mer kan småfnissa när ännu en person dör.
Författaren skrapar mest på ytan bland karaktärerna, men den jag kanske skulle vilja lära känna liter mer är ändå berättarrösten, Ruby. Vem är hon egentligen? Vet hon ens det själv? Fast det är nog tur att författaren inte går in djupare på karaktärerna, för då hade väl boken blivit dubbelt så tjock!
Boken får ett litet extra plus av mig då den till stora delar utspelar sig i York. Nu var det typ evigheters evigheter sedan jag var där (tre veckor 1996), men kände mig ändå som hemma när författaren skriver om chokladfabriken, floderna Ouse och Foss, Clifford Tower och så vidare...
Betyg: svag 4:a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar