Arvet från Stonehenge

Titel: Arvet från Stonehenge (The Stonhenge Legacy)

Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Sam Christer
Översättare: Örjan Sjögren
Genre: Thriller
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 398
Baksidetext: Ritualen vid Stonehenge är skriven i blod. Kan den unge arkeologen förhindra att stenarnas urgamla kraft väcks till lic på "blodets dag"?
     Åtta dagar innan sommarsolståndet blir en man slaktad på det mest brutala sätt inför en grupp troende, som iförda prästkappor deltar i en offerceremoni vid Stonehenge. Bara några timmar senare begår en av världens främsta skattjägare självmord. Han efterlämnar ett kryptiskt brev till sin son, den unge arkeologen Gideon Chase, som han länge haft ett ansträngt förhållande till.
     Gideon allierar sig med en orädd kvinnlig polis på orten och snart upptäcker de ett hemligt samfund - en urgammal internationell sekt som i tusentals år dyrkat Stonehengemyten...
     Arvet från Stonehenge är en thriller i bästa Dan Brown-anda, full av koder, symboler och fascinerande detaljer, om en av världens mest mytomspunna och spännande platser. Den gick rakt upp på de internationella bästsäljarlistorna när den kom ut, över 100 000 människor köpte boken i England och den har sålts till 35 länder.

Lånat från nätet

Min kommentar: Bara titeln lockade mej att läsa boken! Fast först så trodde jag att det var en faktabok, så jag blev extra glad när det visade sig vara en skönlitterär. Och den här gången läste jag faktiskt baksidetexten lite noggrannare så att jag faktiskt visste vad den handlade om. Den gjorde mej inte besviken. Boken handlar om som man kan läsa på baksidan om ett mord och så mystiska sällskap. Känns det igen? Visst luktar det lite daVinci-koden över det hela? Men, inte mej emot, jag är ju dessutom lite trög emellanåt så jag fick mej flera överaskningar i boken när nya intriger dök upp. Jag tycker nog att det var lite väl många karaktärer att hålla koll på. När boken närmade sig sitt slut så kändes det som att författaren var tvungen att snabba på upplösningen, för att boken inte skulle bli för lång. Ibland var även kapitlen lite för korta. Och jag gillar ändå korta kapitel, så att jag liksom inte tappar bort mig, framförallt om det är flera sidospår i en bok.
Betyg: 3