En kvinna i blått

Bilden är från Google

Författare: Elly Griffiths
Titel: En kvinna i blått
Genre: Deckare
Antal sidor: 324
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Woman in Blue
Översättning: Ing-Britt Björklund
Serie: Ruth Galloway #8
Utgivningsår: 2016 (min utgåva 2016)
Format: Inbunden
Utläst: 10 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: En kväll får Ruth Galloways vän Cathbad syn på en kvinna i vit skrud och blå mantel på en kyrkogård i pilgrimsorten Walsingham. Han tror han har sett själva Jungfru Maria. Morgonen därpå hittas kvinnan död i ett dike. Samtidigt blir Ruth kontaktad av en prästväninna, som har fått en rad hotfulla, anonyma brev. Avsändaren rasar mot kvinnliga präster och refererar till arkeologiska fynd i Walsingham - med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".
     Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse och uppståndelse, påbörjar Ruth och kriminalkommissarie Harry Nelson en kamp mot tiden. Kan de hitta mördaren innan fler faller offer?

Min kommentar: Vad ska jag säga? Har nu läst den åttonde boken om Ruth Galloway och Harry Nelson vars vägar ständigt korsas, vare sig de vill det eller inte! Och återigen var boken utläst i ett nafs! Egentligen ville jag suga på karamellen, då jag nu läst ikapp serien, och inte har någon mer bok om Ruth och Harry att läsa. Men, jag kunde inte hålla på det.

Återigen är miljöbeskrivningarna fantastiska och det är som att vara i Walsingham tillsammans med Ruth och Harry. De har ju blivit mina vänner med. Jag kan bara hålla med Aftonbladet som skriver att "Elly Griffiths skriver med humor, ironi och avväpnande brittisk charm. Samtidigt bygger hon upp en spännande berättelse med rättsarkeologen Ruth Galloway i huvudrollen.". Jag kunde inte skrivit det bättre själv.

Jag har skrivit det förut, men det tåls att upprepas. Det är inga otäcka mord med mycket blod. Nej, det är småputtrigt och lite Morden i Midsomer-aktigt! Eller som jag läste på en annan blogg, minns tyvärr inte vilken det var, det här är feelgood-deckare!

När boken var utläst var det en stor tomhet inom mig. Inte bara för att boken var utläst, utan för att jag nu måste vänta ett bra tag innan jag får träffa Ruth och Harry igen. För med det slutet som var i den här boken så blir det en fortsättning!