Uppkomlingen

Titel: Uppkomlingen
Språk: Svenska
Författare: Tomas Blom
Genre: Historisk spänningsroman
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 350 sidor
Baksidetext: November 1520. Blod och regnvatten rinner nedför gränderna från Stortorget i Stockholm, där ett hundratal män mist sina huvud. Kung Kristian II har svikit alla löften och avrättat sina motståndare. Bland dem finns fäderna till de tre ungdomarna Gustav Eriksson, Hans Lassesson och Margareta Henriksdotter Strobuck. Deras öden tvinnas samman för alltid genom denna tragiska händelse. Men de inser snart att strävan efter makt och sökande efter kärlek är två urkrafter som hotar att förgöra även den starkaste vänskap.
Uppkomlingen inleder romantrilogin KUNGLIGT BLOD, som utspelar sig under Gustav Vasas och hans söners omvälvande tid vid makten. Verklighetens historiska namn blir lika levande som de fiktiva personerna i Tomas Bloms spänningsroman.    

Min kommentar: Egentligen hade jag inte tänkt läsa den här boken. Men då jag hittade uppföljaren på biblioteket, så var jag ju tvungen att läsa första delen. Efter att ha läst baksidetexten så var jag såklart fast. Jag älskar historia, och en svensk historisk spänningsroman, måste jag ju ge en chans.

Utan att ha några större kunskaper om hur Sverige var på 1500-talet så känns miljöbeskrivningarna äkta. Större delen av boken utspelar sig i Sverige, men delar av boken utspelar sig i Europa då vi får följa Hans på hans "vandring" genom framför allt Tyskland.

Men vad är det egentligen med historiska romaner och att huvudpersonen (eller en av dem) alltid lyckas klara sig igenom alla svårigheter och utmaningar som de utsätts för? Och varför hamnar han/hon alltid i knipa?

Gustav Vasa framställs här som maktgalen med ett sjuhelsikes humör, och det är väl den allmänna bilden av Gustav som vi har idag, men i början av boken, när han är ung, så är han rent av sympatisk, ja om det inte vore för hans lite hetsiga humör då...

Hans är en ganska otäck typ. Girig och bryr sig inte hur hans beslut påverkar andra. Inget bra attribut om du frågar mig. Jag har inte så jättemycket till övers för Hans om jag ska vara ärlig.

Margareta hamnar lite "i skymundan" i början av boken. Tycker faktiskt synd om henne stora delar av boken, men hon växer och mognar med tiden, och är nog den person jag gillar bäst när jag nu tänker efter.

Boken är lite ojämn, vissa delar är spännande och det är svårt att lägga ifrån sig boken, men det finns även bitar i boken jag har "svårt" att traggla mig igenom. Det här är första delen av tre som handlar om Gustav Vasa och hans söner. Om jag kommer att läsa de andra två böckerna? Förmodligen, men det dröjer nog lite. Jag känner inte att jag måste kasta mig över dem.

Betyg: 3